Ja, vår lilla Signe verkar vara väldigt otursförföljd. Återigen så krånglar magen och hon får inte behålla någon mat. Det höll alltså bara i drygt ett dygn förra gången..
De gjorde ett ultraljud på hennes mage igår och allt ser normalt ut, hon har ett litet område som ser irriterat ut och det kan vara början till NEC alltså att tarmen kommer att nekrotiserad. Om det händer behöver hon en operation där man tar bort den delen av tarmen. Men läkaren menar på att vi absolut inte är i närheten av ett operativt ingrepp nu. Hon får återigen "vila" från mat i 48 timmar för att därefter göra ett nytt försök... Hon står på flera olika mediciner som skall hjälpa henne att läka ut detta tillstånd.
Idag har jag även träffat en sjukgymnastik. Från och med nästa vecka skall vi börja med små övningar för att stimulera deras känsel och utveckling. Blir spännande att se vad vi kan göra för att hjälpa dem.
Från nästa vecka kommer nog Hilda att få försöka gå över till nappflaska istället för sonden. Jag hoppas (och tror) att det kommer att gå smidigt för man ser ofta att hon ligger och snuttar eller suger med munnen.
Hilda mår för övrigt bra. Hon äter och sover... ...och äter och sover.. osv...
Brevid våra flickor har det legat en liten indisk pojke. Han föddes i v 28 och vägde då bara 750 gr. Han var så liten, så liten... I 42 dagar kämpade han tappert, men tyvärr fick han en allvarlig infektion som satte sig på bla lungorna och natten till igår så orkade han inte kämpa längre. Jag känner sådan sorg för hans mammas skull. Hon började alltid sina besök med att sitta utanför (i väntrummet) och be i 10-15 minuter. Sedan bad hon framför sin son, och även en stund till i väntrummet efter sitt besök. Det var hennes första barn. Både hennes familj och pappans familj jobbade övertid för att få ihop tillräckligt med pengar till sjukhusräkningen, och så gick det som det gick...
Så tråkigt!
/M
De gjorde ett ultraljud på hennes mage igår och allt ser normalt ut, hon har ett litet område som ser irriterat ut och det kan vara början till NEC alltså att tarmen kommer att nekrotiserad. Om det händer behöver hon en operation där man tar bort den delen av tarmen. Men läkaren menar på att vi absolut inte är i närheten av ett operativt ingrepp nu. Hon får återigen "vila" från mat i 48 timmar för att därefter göra ett nytt försök... Hon står på flera olika mediciner som skall hjälpa henne att läka ut detta tillstånd.
Idag har jag även träffat en sjukgymnastik. Från och med nästa vecka skall vi börja med små övningar för att stimulera deras känsel och utveckling. Blir spännande att se vad vi kan göra för att hjälpa dem.
Från nästa vecka kommer nog Hilda att få försöka gå över till nappflaska istället för sonden. Jag hoppas (och tror) att det kommer att gå smidigt för man ser ofta att hon ligger och snuttar eller suger med munnen.
Hilda mår för övrigt bra. Hon äter och sover... ...och äter och sover.. osv...
Brevid våra flickor har det legat en liten indisk pojke. Han föddes i v 28 och vägde då bara 750 gr. Han var så liten, så liten... I 42 dagar kämpade han tappert, men tyvärr fick han en allvarlig infektion som satte sig på bla lungorna och natten till igår så orkade han inte kämpa längre. Jag känner sådan sorg för hans mammas skull. Hon började alltid sina besök med att sitta utanför (i väntrummet) och be i 10-15 minuter. Sedan bad hon framför sin son, och även en stund till i väntrummet efter sitt besök. Det var hennes första barn. Både hennes familj och pappans familj jobbade övertid för att få ihop tillräckligt med pengar till sjukhusräkningen, och så gick det som det gick...
Så tråkigt!
/M
Usch vännen... Jobbigt att se alla barn som kämpar runt om dina egna. Man kan inte låta bli att bry sig om... Du kan tro att vi alla håller tummarna för dina små flickor! Har inte bett till högre makter så mycket som den sista månaden! =) Jag rapporterar till mamma o pappa varje kväll vid middagsbordet om glädje o sorg från Indien. Jag ska hälsa så mycket från dem o mamma sa senast idag att hon inte fattar var du får all din styrka från! Jag tar fram bilden på lilla Hilda med jämna mellanrum o försöker överföra så mycket kraft o styrka det bara går till henne o lilla Signe!
SvaraRaderaVi finns hos dig i våra tankar, hoppas du känner det!
Många kramar!