Gott nytt år!

Älskade vänner, familj, läsare!!

2011 har varit det bästa året i mitt liv, men också det absolut tyngsta året. 2012 kan bara bli bättre!!!

Vill med detta inlägg önska er alla ett Gott Nytt År! <3 <3 <3


Det är min förhoppning att jag kan komma att uppdatera denna bloggen med jämna mellanrum framöver, så att ni alla kan följa flickornas framfart i vår lilla värld! Jag inser redan nu att bloggen dock håller på att byta skepnad från att handla om vårt val att bli föräldrar till att handla om våra små mirakelflickor! Av "naturliga" anledningar kommer mycket att kretsa kring Signe, hennes skada och sjukdom och hennes framsteg.

Kramar till er alla där ute! Med hopp om ett underbart 2012!!

/M

Julfirande i Skåne!

Så har äntlligen julafton kommit. Eftersom vi befinner oss i mitt föräldrarhem i Bjärred så blir det en grön jul i år. Solen skiner på en blå himmel och det är säkert 5-6 plusgrader ute. Lite svårt med julkänslan, men mamma har gjort så gott hon har kunnat med en fin julgran och massa julpynt.
Igår hade vi mammas syster med familj på besök. Vi var totalt 14 vuxna och massa barn. Mina syskon och kusiner med respektive och så alla nästkusiner (till flickorna alltså). En härlig kväll med god julmat i massor!!
Henrik kom ner hit igår. Så skönt att ha honom här så att vi är fler att hjälpa med flickorna.. Han njuter för fullt av att bara vara och inte ha "femtioelva måsten" hela tiden...
Vi började dagen med en långpromenad och nu jäser vi båda (plus Signe som vägrar sova) i soffan!

Jag vill passa på att önska alla fina läsare en riktigt god jul!
För oss går det här året till historien, inte bara som det bästa året någonsin utan också som ett av de jobbigaste åren. Nog känner vi oss allt lite starkare det här året än förut, men vägen dit har varit tuff!
Vi har kommit människor väldigt nära genom Signes sjukdom. Vi har mött på en enastående förståelse från vänner, bekanta och även från dem som vi knappt känner!
Nu ser vi med stor förhoppning fram emot vad nästa år kan ha för överraskningar för oss! Vi får hoppas att "någon där uppe" tycker att det räcker med prövningar för oss för ett tag och bjuder på lite trevliga händelser istället! ;)
En sak är ju säker, inte knäcker man oss så lätt!! :)

Jag vill ta tillfället i akt att önska en "vän" lycka till. Utan att skriva några namn så riktar det sig till en väldigt trogen läsare som i dagarna är på väg ner till Mumbai för att ta emot sitt barn. Jag håller tummarna att allt går som planerat och jag vet att ni är i riktigt goda händer där nere. Jag skickar med en kram till alla på kliniken och på sjukhuset.
Jag är på något konstigt vis lite avundsjuk inför det ni har framför er, även om vår upplevelse var kantad av väldigt mycket oro så är det en sådan stor händelse att få komma ner till Mumbai och ta emot sitt barn!! Och alla människor där nere är så fantastiska på alla sätt. Jag skulle faktiskt inte tveka en sekund på att göra om samma resa, om vi nu skulle få för oss det... ;)

Vill även skicka en stor kram och lycka-till önskan till min faster som gifte sig igår. Hon är nu på väg ner till Las Palmas (tror jag det var) för en mysig semester med sin kärlek.

Klockan tickar vidare och Kalla Anka närmar sig. Snart är även den här julen över och vi glider sakta in i nästa års äventyr.

Avslutar med den bild som är utskickad som julkort till våra nära och kära!
God Jul till er alla! Å tack för att ni följer oss här på bloggen!

Så bra, så bra!!

Det är så lugnt och skönt nu. Flickorna mår bara fint och utvecklas precis som de ska!
Hilda tar stora steg framåt hela tiden, och Signe kommer efter med lite mindre steg.

Vi tar dagarna i lugn takt, vi planerar inget utöver de läkarbesök och bvc-besök som vi måste åka på.
Jag har lyckats få till någolunda rutiner som gör att jag klarar mig själv med båda töserna under största delen av dagen. Det är först framåt eftermiddagen som jag är i behov av hjälp för då börjar oftast humöret svaja lite hos flickorna.
Jag har haft enormt stor hjälp av min svärmor som alltid ställer upp när det behövs. Stort tack till dig, Ulla!!
Ändå är det skönt att jag kan känna mig trygg i att vara själv med båda.
Det blir (naturligtvis) lite gnäll när jag är själv med dem, men de börjar vänja sig och jag börjar vänja mig! Jag känner flickorna riktigt väl nu och det är oftast lätt att gissa sig till vad de vill i olika situationer.

Vi kommer att spendera julen i Skåne! Det skall bli så härligt att träffa familjen och alla vänner där nere! Jag har verkligen saknat Bjärred på sistonde! ;)

Jag har äntligen färdigställt den här bloggen i bokform. Det har tagit många många timmar... Boken hade en begränsning på 100 sidor, och på det hann jag till slutet av Oktober. Huvudsaken är att jag fick med de största delarna av resan och av Signes sjukhusvistelse.
Jag kommer att fortsätta blogga, ffa om flickornas framsteg, om framtida problem och annat som kan komma att dyka upp. Dock blir inläggen allt mer utdragna över tid.

Båda flickorna har nu fått börja med smakprotioner. Det är en fröjd att se dem båda äta med hyfsad bra teknik och god aptit.

Idag kom det äntligen några snöflingor, det gör att vägarna blir smått farliga att ta sig fram på (med barnvagn) men det gör också omgivningen lite ljusare vilket verkligen behövs.

Tills nästa gång!! Sköt om er och ta det lugnt i julstressen!

/M

6 månader och några dagar...

Jo, jag glömde ju bort att berätta i förra inlägget att våra flickor har blivit hela 6 månader gamla!! Det firades med tårta till oss vuxna!
Det blir lite tokigt att säga att de är ett halvår gamla när vi egentligen måste räkna dem som drygt tre och en halv månader.

I onsdags var vi bjudna på Julbord av min gamla arbetsgivare och vår djurparksveterinär. Alltid så kul att träffa alla goa medarbetare. Flickorna fick visa upp sig och skötte väl sig hyfsat. Båda sov gott i bilen dir och vägrade därefter att somna under kvällen. Det gjorde att det blev en hel del vandrande med ffa Signe för att hon skulle hålla sig nöjd. Julbordet var riktigt fint och gott, men känner att jag hade svårt att njuta fullt ut när man har en liten lättretlig bebis i famnen hela kvällen. Henrik fick ta hand om Hilda under kvällen och hon skötte sig bra. Inte heller hon ville somna och även hon blev därför lite gnällig efter ett tag.
Vi hann inte mer än att vrida om nyckeln till bilen innan båda somnade gott och sov hela vägen hem. Väl hemma byttes det om till pyjamas med försiktiga händer och vi lyckade med att inte väcka någon av dem..
Sen sov de gott.........

Vädret visar inte upp sig från sin bästa sida så idag har blivit en riktig inomhusdag. Tråkigt värre, men det är svårt att köra omkring med barnvagnen i ömsom snömodd och ömsom på glashala isfläckar... Kommer nog inte ens upp för backen här hemma trodde Henrik. Måste kolla om det finns dubbdäck till vagnen. Annars blir det en låååååååååååång vinter.

Henriks förkylning har tagit om rejält (för tredje gången) och han hostar så det låter som om lungorna är på väg upp. Stackarn!! Men faktum är att han för en gång skull inte beklagar sig utan säger att det inte är så farligt och så åker han iväg och jobbar. För bara något år sedan skulle han ha varit soffliggandes i ett par dagar.... Jag tror att alla vi som varit nära Signe under hennes jobbiga tid har fått en hel del perspektiv på livet..

En glad nyhet är att våra flickor skall få en liten kusin i sommar!!! Ingen är gladare än jag!! Tänk vad mycket grejer som han/hon kan ärva... Vi har ju liksom dubbelt av allt! :)

Det är väldigt (väldigt) många i min närhet som väntar barn just nu. Jag kan för en gångs skull känna en enorm glädje för alla andras skull. Nu vet jag vilken glädje det ger att få egna barn. Eller som Henrik sa till Hilda igår; Hilda, du och din syster har verkligen ändrat mitt perspektiv på livet!!
Nog ligger det mycket i det!!
Jag kan fortfarande känna en enormt stor sorg över att inte få bära ett barn själv. Men den sorgen är lättare att bära när flickorna nu finns i våra liv.
Till alla ni som väntar barn just nu; njut allt vad ni kan för det är en fantastisk gåva att få föda fram ett barn. Till oss som inte kan detta så vill jag skänka en extra tanke av tacksamhet till våra kära surrogatmödrar!! Ni gör oss hela!!

Jag är ingen vintermänniska och därför längtar jag så otroligt mycket efter nästa sommar!!
Att hålla på med vinterkläder och tjocka filtar och annat är inte min grej. Det går väl ann när det bara är jag själv som skall kläs men när jag nu ska klä både mig och flickorna så känns det inte kul längre...
Dettutom har mina barn bestämt sig för att det ABSOLUT INTE skall sova utomhus i vagnen! Det går bra så länge vagnen är i rullning, men inte en minut längre än så. Jag tror att för Hildas del så tycker hon att det är för trångt. Hon sover (tvärt emot alla rekommendationer) bäst när hon kan ligga med armarna rakt utåt, eller på sidan. För Signes del så vettetusan vad det är som inte är bra, men hon har just nu en period värre än någonsin då hon inte vill vara ute överhuvudtaget. Jag har en fundering kring omdet är mössan hon inte gillar, men jag vet inte riktigt vad jag skall tro...

Julen närmar sig med stora steg!! Ekonomin är ju väldigt ansträngd för tillfället så det blir mycket lite julklappar i år. Eftersom flickorna är så små så kommer vi inte överrösa dem med klappar, det kommer ju få grejer vartefter de utvecklas och behöver framöver.

Nä, bäst att plocka lite i huset innan Signe bestämmer sig för att vakna (hon har snart sovit i två timmar!!). Hilda lär sova någon timme till för hon har just somnat till...

/M

Efterfrågad/efterlängtad uppdatering!

Nu verkar många tycka att det är dags för en uppdatering och jag kan väl bara hålla med. Med två sovandes bebisar så hittar jag äntligen en stund att sätta mig med datorn i knät.

Dagarna springer förbi. För en vecka sedan hade jag bara kunnat vara helnöjd med tjejernas framsteg, vilket jag ju naturligtvis fortfarande är. Men under förra veckan har de åkt på sin första förkylning. För immunförsvarets skull så är det bra att de får bli lite sjuka, men det börjar kännas i kroppen att man inte får sova lika bra som vanligt.
Hilda har sovit mer än vanligt och på nätterna vaknar hon till och hostar och snörvlar titt som tätt. Men hon är fortfarande en lika strålande liten solstråle på dagarna. Alltid lätt till ett leende!
Signe har haft det än jobbigare, även om hennes förkylningssymptom varit lindrigare än Hildas.
Men hon har varit väldigt gnällig och orolig, framförallt på kvällarna. Hon har dessutom kräkts en hel del, hon vill inte ligga ner och därför har hon varit helt omöjlig att lägga i vagnen.
Förkylningen har börjat ge sig på båda, men Signe har fortfarande varit väldigt orolig. Hon lugnar sig på alvedon vilket får oss att misstänka att något inte stämmer med henne.
Därför har vi varit på Astrid Lindgrens Barnsjukhus med henne idag, men de vill att vi avvaktar två veckor till innan vi ändrar några inställningar i shunten. Hennes "symptom" är inte helt likställda med symptom på problem med shunten, sådär för avvaktar vi för att se om hon blir sämre eller bättre. Idag har hon haft en riktigt bra dag. Det känns som om hon börjar acceptera bilstolen (babyskyddet). Lite gnäll på hemresan men hon gav sig relativt fort och somnade.
Båda tjejerna har ökat fint i vikt. Hilda väger 6,6 kg och Signe är precis på 5 kg's gränsen och nosar!
Det känns i min rygg och i armarna att de börjar bli tyngre. Man klarar inte att bära omkring på dem hela dagarna längre, de måste helt enkelt lära sig att acceptera att ligga på "gym-mattan" eller att sitta i sina chiccostolar och babysittrarna. Hilda accepterar det bättre än Signe men även hon gör framsteg där!

Datum för dop är äntligen bestämt och inbjudningarna håller på att göras i ordning! Ska bli kul att få samla så många människor omkring sig för att bara njuta av flickorna!

Vi ser fram emot att få fira julen i Bjärred/Skåne. Troligtvis flyger vi ner för att flickorna ska slippa den långa bilresan.. Vi har inte helt bestämt hur vi gör än eftersom vi först vill se att Signe blir lite piggare och gladare igen.

Vad har mer hänt?? Jo, Hilda har fått börja smaka lite "vuxenmat", dvs lite kokt mosad potatis och kokt mosa morot... Gilla hon det?? Nja... Det är helt underbart att se vilka ansiktsuttryck hon gör, men till sist så verkar det ändå som om att hon ändå tycker att det smakar okej. Vi väntar ytterligare några veckor innan Signe får smaka, eftersom hon har mer magproblem. Hilda får också ett mål per dag utbytt till NAN. Varje vecka framöver skall vi byta ut ytterligare ett mål. Allt för att förbereda magen inför gröt/välling och mat framöver!

Hinner inte skriva mycket mer just nu eftersom Hilda börjar gny borta i sin vagga!

På återseende! /M

Hilda tränar "på mage"

Signe nöjd i sin chicco-stol

Hilda med sin favoritleksak

Hildas favoritposition i pappas säng!

En trött Signe i pappas famn.