Ungefär så känns det nu, segt.. Väldigt segt..
Vår familj mår bra, vi är friska. Vi är tacksamma över det just nu! Vet så många familjer som spenderar både dagar och nätter denna ljuvliga sommar på barnakuten, med otaliga epilepsiattacker, med operationer av olika slag, med akuta infektioner, med shuntar som strular.. Vi är friska, vi är inte sjuka.. ..ändå finns känslan över att inte må bra där. Jag har funderat allt mer på hur min hjärna fungerar och tyvärr kommer jag inte fram till något annat än att jag behöver något som drar i mig, en livsuppgift som ger mig energi! Med det sagt så längtar jag snart ihjäl mig efter ett jobb. Jag vill göra nytta, jag vill känna att jag betyder något! För mig är det jätteviktigt!! Enda gången jag mår bra och energin flödar är när jag kommer ut i stallarna och får arbeta med att få hästar att må bättre och prestera bättre. Det är något jag behärskar, något jag gör bra och något där jag känner mig som en viktig pusselbit! Men just nu har jag tagit det lite lugnare med jobbsökandet, men det beror på att jag i slutet av veckan får veta hur långt ifrån jag står att komma in på min drömutbildning. Skulle jag, mot alla odds (rättare sagt meritpoäng!) komma in så vill jag verkligen ta den chansen! Men hur ska jag ha råd? Studiebidraget täcker knappt nånting ju. Oron gnager i mig under varje vaken sekund.
Dessutom så är det så in i vassen torrt i markerna så det skrivs om kris, nödslakt, matbrist osv. Helt klart så kommer det bli problem för många gårdar under senvintern. Foderpriserna lär skjuta i höjden. Vi borde klara oss på det vi har fått in, men jag blir ändå påverkad när jag ser oron hos "mina" hästägare.. Finns nog tyvärr ingen enkel lösning heller. Jordbruksverket har släppt på regler att bidragsmark (kantzoner, träda, beten etc) får man nu ta en skörd på. Det har också förtydligats vad som gäller vid import av hö från utlandet. Färjorna erbjuder extra rabatter för lastbilar som hjälper till att köra foder från öst till oss i Sverige. Tänk vad vädret kan ställa till det. Signe älskar ju värme, men det är många dagar hon har fått vara inomhus för det blir helt enkelt för varmt för henne ute.
Nya delen av huset (bostadsanpassningen) till Signe börjar äntligen bli klar. Är kanske en månads jobb kvar om jag får gissa. Det blir riktigt riktigt bra tycker jag, dock måsta man tänka åt byggarna när det gäller vad som blir bäst för Signe. De vill sätta in trösklar, de har satt in en ytterdörr som Signes rulle knappt kommer in genom osv.. Men, men.. De blir jättebra när det är klart!
När det gäller Signe så har vi tappat några superduktiga assistenter. Jättetråkigt men samtidigt så kände vi från båda håll att det nog var dags att bryta. Ibland når man helt enkelt en status som man inte kan arbeta sig förbi. Måste dock säga att jag saknar dem, båda två. Inser vilken trygghet jag hade.. Nu har jag en ny tjej på upplärning, och ytterligare en tjej som ska in i sept. Kommer bli minst lika bra, men det tar tid och naturligtvis energi att forma gänget. Signe mår fantastiskt bra. Hon är på sprudlande humör varje dag, oavsett om hon sovit bra eller mindre bra. Jag är så tacksam för att vi har nattassistans 2/3 av nätterna. Önskar naturligtvis att vi fick assistans för alla nätter, men som läget ser ut just nu så törs vi inte söka mer timmar. Vår jurist har avrått mig tills vi vet mer om hur FK kommer att agera framöver. Det är minst sagt en jä-la soppa att man är så otroligt beroende av assistanstimmarna. Tror inte folk förstår hur låst man är ändå. Utan assistenter så orkar vi inte, det blir väldigt ansträngt att aldrig kunna lämna Signes sida. Med assistenter så orkar vi, men å andra sidan försvinner spontaniteten som jag har älskat. Vi kan inte längre bestämma oss från en dag till en annan att nu drar vi väg på en kort semester, nu åker vi dit eller dit. För vi kan inte lämna Signe hemma med assistenterna mer än kortare stunder och ska vi ta med oss assistenterna så är det ett jä-la bök med schema och det är måste göras minst två veckor i förväg. Det blir helt enkelt så att en av oss får snällt hålla oss hemma med Signe och hennes assistenter (vilka jag älskar och avgudar för allt det de gör för vår familj). Hur man än vänder sig så har man rumpan bakåt känns det som. Jag vill inte vara den som gnäller, men ibland så känner jag att det är alldeles för lätt att fastna i tråkiga tankemönster. Återigen så behöver jag energi för att bryta mig ur det "state of mind" som jag befinner mig i nu! Jag behöver ut och träffa folk och göra nytta!
Själv har jag bråkat med A-kassan. Jag har varit medlem i småföretagarnas a-kassa i flera år. När vi nu stängde Kungsbyn så tänkte jag ta hjälp av a-kassan för att överleva innan nästa jobb knackar på. Samtidigt som jag sökte A-kassa så startade jag mitt bolag för att kunna jobba lite mer som equiterapeut (som ju är den utbildning jag har i grunden). Döm om min förvåning när A-kassan tvingar mig att lägga bolaget passivt, för man får absolut inte arbeta i eget bolag om man tar ut a-kassa! Gjorde många försök att förklara att jag kan ju inte räkna med fulltid i nya bolaget på en gång men att självklart redovisar jag arbetade timmar i bolaget, men icke!! Så fick snällt stänga ner bolaget innan jag ens hade fått igång det ordentligt. Typisk svensk byråkrati! Har dessutom märkt att jag tappar extremt mycket ersättning om jag tar några timmar som assistent på Signe. Helt enkelt bättre att låta bli att jobba tills jag får ett heltidsjobb känns det som.. Eller om det nu blir studier.. Den som lever får se..
På tal om studier så har jag påbörjat en annan drömutbildning under våren. Jag läser numera en treårig utbildning till akupunktör! :)
Utbildningen är på halvfart och det är en kurshelg i månaden i Falköping. Lite drygt med avståndet men det är bara att åka. Blir ju tyvärr rätt dyrt med resa och boende och studieavgiften, men de bara måste lösa sig för jag vill så gärna genomföra utbildningen och bli riktigt duktig på det jag gör. Jag skulle även vilja börja behandla människor, men känner att jag vill ha mer kunskap först!! Är sugen på en utbildning i kineso-tejp i Västerås i höst. Men det är återigen ekonomin som sätter stopp för mina drömmar.
Nåväl, jag ska inte klaga.. Jag kommer att klara mig, jag reder nog ut allt vad det lider!
Henrik jobbar på med sitt, han är full av idéer och fast besluten att få igång sin verksamhet med guidningar, middagar i naturen osv. Kan någon lyckas så är det Henrik, men det är en lång väg och mycket jobb innan han är i närheten av målet. Just nu renoverar han vårt gamla hus på Kungsbyn. Det var bra slitet så det behövde lite kärlek och omvårdnad! Idag satte vi dessutom ut annons på att hyra ut flygeln till privatbostad. Håller tummarna att det dyker upp en familj som vill hyra det. Läget är ju helt underbart!
Hilda är nere hos mina föräldrar en vecka! Hon leker med kusinerna och verkar ha riktigt kul! Stora tjejen som hon är så flög hon ner själv! Är så sjukt stolt över att hon vågade!! Det kunde inte gått bättre. Önskar att jag också kunde få vara nere i Skåne en vecka eller så men det får bli längre fram i så fall. Saknar min familj sjukt mycket ibland!!
<3 :="" bjuder="" bokade="" class="separator" den="" div="" emot="" fram="" g="" i="" iaf="" lite="" n="" ng="" november="" p="" resan="" ser="" sommarbilder="" sta="" style="clear: both; text-align: center;" tills="" underbara="">
