Hur berättar man en hemlighet...

...tror att vi just har gjort det!

tisdag 15 november 2011

En lugn vecka..

Veckan som gått har varit lugn. Det är så skönt med dessa dagar då vi inte har något inplanerat. Lugnet gör också att Signe utveckas i positiv riktning.
De senaste dagarna har hon varit så glad, hon har börjat le på ett helt annat sätt än förut. Hon sitter själv i bebisstolen, och hon balanserar sitt huvud jättefint. Vi tränar på att stå korta stunder, och det blir några sekunder längre för varje dag som går.
Hon har dessutom kunnat sköta magen själv under ett par morgnar. Får strax se hur det går idag.
Helt underbara dagar med andra ord!

Även Hilda sköter sig. Hon har dock fått lite mer humör och blir riktigt ledsen ibland. Speciellt på kvällarna  när hon börjar bli hungrig och vi inte hinner fram med flaskan i tid. När Hilda blir ledsen så blir hon tröstlös, inte alls som Signe. Kanske är det för att man vet hur man skall tackla Signe när hon är ledsen. Hilda har ju varit en skinande sol fram till nu, så det är lite mer ovant att hon är ledsen...

Vill passa på att skicka stora grattishälsningar (även den här vägen) till min Skånska vän och hennes man som igår fick två fina flickor, födda av en surrogatmoder i Indien. Jag tänker på er och hoppas att ni mår bra och att ni kan påbörja pappersarbetet för hemresan så fort som möjligt!

Idag är det tremånaderskontroll hos sjukgymnasten! Signe har ju varit där flera gånger, men för Hilda är det första gången. Tror säkert att det kommer att gå hur fint som allra helst. Förhoppningsvis kommer vi hem med lite nya övningar till båda tjejerna!

Nu är det dags att börja dagen på allvar! (Klockan är strax efter åtta och Hilda sover fortfarande, Signe ligger i babygymet och sparkar för fullt! Underbara morgon!)

Kram till er alla!
/M

torsdag 10 november 2011

Vaccinationsdags

Igår fick våra flickor sin första vaccination. Det gick verkligen jätte bra, de var så duktiga båda två!
Men kvällen slutade i lätt kaos...
Jag tog flickorna i bilen vid lunch och åkte till Stockholm för att lämna mamma på Bromma. Det gick ganska bra dit medan hemresan blev lite svettig. Signe grät hejdlöst i dryga halvtimman. Jag fick stanna vid två tillfällen för att försöka trösta henne, men det hjälpte knappt.
Väl hemma fick hon mat vilket slutade i att hela golvet blev nerkräkt.. ..och så fortsatte det under kvällen...
Signe gnäller och är hungrig, får mat, kräks, blir hungrig, får mat, kräks osv...
Fyra gånger kräktes hon igår kväll. Sista gången kräktes hon ner hela sig själv, hela skötbordet och golvet under. Det blev till att dra fram badbajan för att få bort allt.
Till sist fick jag i henne en alvedon och strax efter fick hon en halv portion som hon fick behålla. Äntligen kunde hon somna för natten... Gissa om hon var hungrig i natt när hon vaknade?!?!
Hilda var också väldigt gnällig går och fick en alvedon även hon.. Sen kom leendet tillbaka!

Dagen före var jag in till sjukhuset med Signe för att göra ytterligare en passageröntgen. Trots många stora krokodiltårar och mycket skrik så gick det ganska bra. Röntgen visar inget konstigt i magen, inga stopp, trånga passager eller ärrvävnader som ställer till det. Hon har väldigt jobbigt med sin mage, men det känns väldigt skönt att veta att det inte är något fel på henne.

Ny dag, nya möjligheter!!

/M

måndag 7 november 2011

Vi fick ett mail...

Det här mailet kom från en vän...


De som ni känner som var på bedömning (petö) med sina tvillingar – skulle jag kunna få namn och telefonnummer till dem?
Det finns något som heter craniosacral terapi som ökar cirkulationen i hjärnan – och som därmed hjälper till städa bort efter en hjärnblödning. Jag jobbar med det men enligt svensk lag får jag inte som yrkesverksam behandla barn under 8 år. Men som anhörig till ett barn som också har neurologiska problem kan jag visa dem hur det fungerar.

Ha det bra


Jag blir så glad över människors engagemang! I den sits vi befinner oss med Signe så greppar man efter alla halmstrån, då menar jag inte att vi kommer att prova allt möjligt hokus pokus på henne men det är min skyldighet att kolla upp och undersöka ALLA VÄGAR! 
Så ja, jag vill absolut ha kontakt med damen som skrivit mailet för att höra vad hon har att säga!

/M

En lugn vecka med sjuka föräldrar!

Sista veckan har både jag och Henrik varit dunderförkylda. Det har resulterat i att min mamma åter har fått komma hit och hjälpa till lite! Snälla, underbara mamma!

Flickorna har haft en ganska lugn vecka. Signe har passerat fyra kilos strecket! Stora flickan!

Vi har träffat två konduktörer från Petö-föreningen som finns här i Västerås. Konduktörerna kommer från Ungern och är specialutbildade på hjärnskadade barn och vuxna. De ser till hela människan i sin träning och arbetar mycket med att stimulera kroppen på flera olika nivåer.
Vi fick möjlighet till ett första besök i förra veckan. Ett väldigt givande besök som gav oss ännu flera övningar att träna med Signe på. De påtalade vikten av att verkligen träna med henne. All träning vi lägger ner nu kommer göra stor skillnad på hennes fortsatta liv. De tyckte att hon visade goda tecken, trots en tråkig läsning av hennes journalsammanfattning från sjukhuset i Indien.
Så nu tränar vi!!! Signe är så duktig, hon kämpar på.. ..även om hon snabbt blir uttråkad.

Hennes mage fortsätter dock att stöka. Hon har stora smärtor varje morgon och kväll.
Jag måste nästan dagligen hjälpa henne att bajsa genom att stimulera med en liten slang i ändtarmen. Ibland behöver jag även spruta in ett par ml klyx för att få det att släppa.
Så i morgon blir det en ny passageröntgen. Usch, det är inget jag ser fram emot. Jag vet redan nu att hon kommer vara tvärarg eftersom de måste sätta en ny sond innan röntgen.
Hon ska också ta ett blodprov för att se om vi kan sätta ut järnet lite i förtid.

När det gäller hennes ljumskbråck så finns det kvar. Jag har känt det vid flera tillfällen. Signe verkar dock vara helt opåverkad av det. Vi har en tid bokad i slutet av månaden till en barnkirurg här i Västerås, så får vi ta ställning då om vi skall avvakta längre med en operation eller om vi ska göra den snart.

Idag hade vi familjerätten här på hembesök. Träffen gav väl egentligen inte så mycket nytt, men det är ju en del i deras utredning så det känns skönt att ha den klar.
Det verkar väldigt omständigt att få till vårdnaden om flickorna, men det blir nog bra vad det lider.
Alla andra lyckas ju, så så borde ju även vi! Men naturligtvis skall det vara lite extra omständigt för oss!
;)

En stor glädje är att jag kunnat rensa undan alla prematurkläder nu. Signe tar 50/56 nu. Hilda växer så det knakar och tar stl 64 (!!) nu!

En jobbig dag i morgon för Signe, men förhoppningsvis en lugn vecka efter det!

/M