Sista veckan har både jag och Henrik varit dunderförkylda. Det har resulterat i att min mamma åter har fått komma hit och hjälpa till lite! Snälla, underbara mamma!
Flickorna har haft en ganska lugn vecka. Signe har passerat fyra kilos strecket! Stora flickan!
Vi har träffat två konduktörer från Petö-föreningen som finns här i Västerås. Konduktörerna kommer från Ungern och är specialutbildade på hjärnskadade barn och vuxna. De ser till hela människan i sin träning och arbetar mycket med att stimulera kroppen på flera olika nivåer.
Vi fick möjlighet till ett första besök i förra veckan. Ett väldigt givande besök som gav oss ännu flera övningar att träna med Signe på. De påtalade vikten av att verkligen träna med henne. All träning vi lägger ner nu kommer göra stor skillnad på hennes fortsatta liv. De tyckte att hon visade goda tecken, trots en tråkig läsning av hennes journalsammanfattning från sjukhuset i Indien.
Så nu tränar vi!!! Signe är så duktig, hon kämpar på.. ..även om hon snabbt blir uttråkad.
Hennes mage fortsätter dock att stöka. Hon har stora smärtor varje morgon och kväll.
Jag måste nästan dagligen hjälpa henne att bajsa genom att stimulera med en liten slang i ändtarmen. Ibland behöver jag även spruta in ett par ml klyx för att få det att släppa.
Så i morgon blir det en ny passageröntgen. Usch, det är inget jag ser fram emot. Jag vet redan nu att hon kommer vara tvärarg eftersom de måste sätta en ny sond innan röntgen.
Hon ska också ta ett blodprov för att se om vi kan sätta ut järnet lite i förtid.
När det gäller hennes ljumskbråck så finns det kvar. Jag har känt det vid flera tillfällen. Signe verkar dock vara helt opåverkad av det. Vi har en tid bokad i slutet av månaden till en barnkirurg här i Västerås, så får vi ta ställning då om vi skall avvakta längre med en operation eller om vi ska göra den snart.
Idag hade vi familjerätten här på hembesök. Träffen gav väl egentligen inte så mycket nytt, men det är ju en del i deras utredning så det känns skönt att ha den klar.
Det verkar väldigt omständigt att få till vårdnaden om flickorna, men det blir nog bra vad det lider.
Alla andra lyckas ju, så så borde ju även vi! Men naturligtvis skall det vara lite extra omständigt för oss!
;)
En stor glädje är att jag kunnat rensa undan alla prematurkläder nu. Signe tar 50/56 nu. Hilda växer så det knakar och tar stl 64 (!!) nu!
En jobbig dag i morgon för Signe, men förhoppningsvis en lugn vecka efter det!
/M
Flickorna har haft en ganska lugn vecka. Signe har passerat fyra kilos strecket! Stora flickan!
Vi har träffat två konduktörer från Petö-föreningen som finns här i Västerås. Konduktörerna kommer från Ungern och är specialutbildade på hjärnskadade barn och vuxna. De ser till hela människan i sin träning och arbetar mycket med att stimulera kroppen på flera olika nivåer.
Vi fick möjlighet till ett första besök i förra veckan. Ett väldigt givande besök som gav oss ännu flera övningar att träna med Signe på. De påtalade vikten av att verkligen träna med henne. All träning vi lägger ner nu kommer göra stor skillnad på hennes fortsatta liv. De tyckte att hon visade goda tecken, trots en tråkig läsning av hennes journalsammanfattning från sjukhuset i Indien.
Så nu tränar vi!!! Signe är så duktig, hon kämpar på.. ..även om hon snabbt blir uttråkad.
Hennes mage fortsätter dock att stöka. Hon har stora smärtor varje morgon och kväll.
Jag måste nästan dagligen hjälpa henne att bajsa genom att stimulera med en liten slang i ändtarmen. Ibland behöver jag även spruta in ett par ml klyx för att få det att släppa.
Så i morgon blir det en ny passageröntgen. Usch, det är inget jag ser fram emot. Jag vet redan nu att hon kommer vara tvärarg eftersom de måste sätta en ny sond innan röntgen.
Hon ska också ta ett blodprov för att se om vi kan sätta ut järnet lite i förtid.
När det gäller hennes ljumskbråck så finns det kvar. Jag har känt det vid flera tillfällen. Signe verkar dock vara helt opåverkad av det. Vi har en tid bokad i slutet av månaden till en barnkirurg här i Västerås, så får vi ta ställning då om vi skall avvakta längre med en operation eller om vi ska göra den snart.
Idag hade vi familjerätten här på hembesök. Träffen gav väl egentligen inte så mycket nytt, men det är ju en del i deras utredning så det känns skönt att ha den klar.
Det verkar väldigt omständigt att få till vårdnaden om flickorna, men det blir nog bra vad det lider.
Alla andra lyckas ju, så så borde ju även vi! Men naturligtvis skall det vara lite extra omständigt för oss!
;)
En stor glädje är att jag kunnat rensa undan alla prematurkläder nu. Signe tar 50/56 nu. Hilda växer så det knakar och tar stl 64 (!!) nu!
En jobbig dag i morgon för Signe, men förhoppningsvis en lugn vecka efter det!
/M
Tänker väldigt ofta på er. Särskilt idag då vi är 28+5 i vår graviditet. Det var då ni så oväntat tidigt blev föräldrar, om jag inte minns fel... Håller tummarna hårt för imorgon! Stor kram!!
SvaraRaderaOj vad de växer! Vad bra att ni får tillgång till så bra hjälp, väldigt roligt att läsa att det ger mycket. Hälsa mor din så mycket från mig! Kram kram
SvaraRaderaOjojoj vad de växer de små krakarna! =) Underbart att det har lugnat sig lite nu så ni får landa lite, garanterat därför ni blev dåliga båda! När kroppen slappnar av efter en sån här pärs så brukar man bli sjuk... Härligt att höra att hon har humör Signe! Det kommer hon att behöva framöver för sin framtida utveckling. Hon kommer göra underverk på ren vilja! Tittar ofta på bilden där de sitter brevid varandra o Signe ler stort! Blir alldeles tårögd!
SvaraRaderaKram på er alla!