Hur berättar man en hemlighet...

...tror att vi just har gjort det!

söndag 26 februari 2017

Mer än ett år sen.. ..och frustrationen är kvar!

Har funderat ganska länge på att ta upp min blogg igen. Varför? Vet inte.. Jag bär på mycket frustration just nu och att skriva kan ibland fungera som en ventil.. Men samtidigt så kan jag inte skriva exakt vad jag vill, det kan ju bli väldigt utpekande och då jag aldrig vet vem som snubblar in på bloggen så gäller det att hålla tungan rätt.

Det är långt över ett år sedan jag skrev sist. Jag trodde inte att det var fullt så längesedan men det är väl bara ytterligare ett bevis på hur snabbt livet pågår! När jag ögnar igenom mina sista inlägg slås jag av tanken att "vad lite det har hänt", samtidigt som det har hänt så mycket!!
Livet med en svårt funktionsnedsatt dotter rullar på. Hon gör självklart fina framsteg, men det tar också extremt mycket kraft och energi att hålla alla bitar rullandes. Att dessutom hinna med att driva ett företag och pusha det framåt, samtidigt som familjen och hemmet kräver sitt.. ..det har fått mig att fundera allt mer på hur jag/vi lever vårt liv. Jag vet precis vad jag skulle vilja göra, men riktigt så enkelt är det ju inte. Vi har den situation vi har, och jag vill absolut inte klaga. Jag lever ett drömliv på många sätt men ibland tror jag att jag hade mått betydligt bättre av ett aningen långsammare tempo. Det är mycket som ska hinnas med och jag har blivit betydligt bättre på att rensa bort sådant som inte är livsviktigt, men jag slåss lite av känslan att "jag borde".. Jag har verkligen lyckats lägga "Fröken duktig" åt sidan men lite då och då knackar hon mig på axeln och påminner mig om allt de där som jag medvetet valt bort.

I vilket fall så mår vi bra. Signe utvecklas och är i stort en väldigt glad tjej. Vi har tre fantastiska assistenter till henne och vi letar efter ytterligare en person. Många många många har varit på intervju men jag är ytterst kritisk just nu.. Personen som ska in i vårt hem måste klicka med mig, jag vägra ha en energitjuv, eller en soffsittare här.. Så sökandet fortsätter..
De går sista terminen på förskolan nu. Vi bytte förskola i Sept då förutsättningarna för Signe skulle bli så mycket bättre på den nya förskolan. Tyvärr ser vi inte dessa förbättringar utan frustrationen över förskolans ansvar gentemot henne fortsätter. I vilket fall så ska även Signe börja förskoleklass nästa år, men Hab ligger efter med den utredning som måste göras för att hon ska kunna särskoleplaceras. Det innebär att jag i skrivande stund inte vet vart hon ska vara efter sommaren. I absolut värsta fall så pratas det om att hon ska gå kvar ett år till på förskolan men det kommer jag inte att acceptera. Mest troligt kommer hon att hamna på Fridhemsskolan i Västerås. Mycket blandade känslor inför en flytt dit. En del pratar väldigt gott om den skolan medan andra är extremt kritiska. Dessutom känns det olustigt att hon ska åka färdtjänst dit, utan någon ledsagare. Så hela situationen kring förskola/förskoleklass är väldigt olustig/jobbig och tar extremt mycket energi av mig just nu. Inte minst att jaga rätt på rätt personer i tid och otid.

Hilda mår bra hon också. Hon utvecklas i en rasande fart och skriver bokstäver och siffror för glatta livet. Hon har inte riktigt knäckt läskoden ännu, men det kommer nog snart. Hon ÄLSKAR att pyssla, skriva brev, rita, pärla osv. Hon kan sitta i timmar med samma uppgift. Hon är dock väldigt noga och accepterar inte att det blir fel ibland. Något vi försöker förklara att det är helt okej.. Hon är väldigt lik Henrik på många sätt.. Hon är fortfarande farmors lilla flicka och går ofta upp till farmor för att mysa. <3

Även jobbet tar energi.. Vi kämpar på, och besöksantalet fortsätter att stiga. :) Dock är det inte utan ansträngning. Motgångar blandas med medgångar.. Vi driver numera restaurangen själva och precis det vi fasade för håller på att hända, konflikter, schema, personal och miljoner andra frågor kring just restaurangen tar väldigt mycket av vår tid. Tid (och energi) som vi behöver åt annat! Vi försöker förbättra oss, förenkla vissa situationer, arbeta effektivare osv.. Men så fort vi löst ett bekymmer så kommer det två nya. Både Henrik och jag försöker hänga med på nya utbildningar och det är ju alltid roligt, men jag inser att det jag trodde att jag hade koll på inte alltid var så enkelt. Vi börjar bli så stora nu att vi behöver hjälp, och det är en djungel innan man hittar rätt. Jag har alltid älskat att gå till jobbet, det har varit min fristad i livet. När jag kunnat koppla bort frustrationen kring främst Signe och "bara göra mitt jobb". Nu är dock frustrationen över allt som måste hinnas med på jobbet ännu större så just nu orkar jag inte riktigt hänga med där heller.. Skam den som ger sig. Vi har många fina medarbetare och utan dem hade vi inte stått upp idag.

Just nu sitter jag och drömmer mig bort till en varm sandstrand med strålande sol och blå himmel.
Sommaren känns oändligt långt borta.. Jag känner allt oftare att jag skulle vilja fly.. Men jag vet ju att verkligheten kommer i kapp mig ändå. Men ändå, en liten micropaus.. Signe har precis tränat en vecka med KP-träning och en vecka återstår. Efter det följer en vecka med Therasuit träning, en helt ny träningsform som växer sig allt starkare i ffa USA. Därefter har vi två vanliga veckor på förskola och jobb och sen blir det två intensiva veckor på Folke Bernadotte hemmet i Uppsala. FBH tillhör Akademiska och är ett team som kommer att arbete med oss varje dag. De ska främst arbeta med kommunikationen och med den kognitiva biten. Jag hoppas att de även kan få fram den utredning som krävs för skolstarten. Intensiva veckor men väl så nödvändiga!

Idag blir det dock en dag i soffan.. Hilda hostar och har påverkad andning.. Hon har precis haft vattkoppor och kroppen är väl inte riktigt i fas ännu. Har lätt ångest över om och hur svårt Signe kommer att drabbas av vattkopporna.. Jag håller tummarna att de inte förstör någon träning och att det dessutom blir lika lindrigt som Hilda har haft.

Tills nästa gång! /Maria