Hur berättar man en hemlighet...

...tror att vi just har gjort det!

torsdag 7 juli 2011

Det börjar röra på sig!

Hilda mår som vanlig väldigt bra. Hon sover och äter mest hela tiden.. :) Både läkare och sköterskor är så nöjda med henne. Hon vägde idag 1463 gr!! Börjar bli stor flicka nu!

Signe gör små framsteg hela tiden, hon gjorde en MR-rtg i förgår som väl egentligen visade det vi redan visste. Att det finns skador i hjärnan. Idag har vi dock haft ett långt och givande samtal med en hjärn-specialist och hjärnkirurg och han menar på att vi inte på något vis kan "räkna ut henne" utan det finns goda förhoppningar om att hon skall kunna få ett fullgott liv. Ev en del komplikationer, men de flesta komplikationer som de vanligtvis kan få av den här typen av skador finns det hjälp och behandling mot.
Han tycker att vi skall gå vidare med att ge henne de bästa förutsättningarna som är möjligt och så får framtiden utvisa vad som kommer att ske.
Nästa steg i hennes utveckling är att hon skall få en shunt inopererad, så att den överblivna vätskan i hjärnan kan "ta vägen någonstans" istället för att skapa ett tryck i hjärnan.
Shunten kommer att gå bakom örat och ner i magen. Den sitter innanför skinnet och är inget som hon kommer att känna av.
Han tror att hennes övriga bekymmer med kräkningar, syrgasbehov osv har med hennes nuvarande tillstånd i hjärnan att göra och det är hans tro att hon kommer att må mycket bättre när väl shunten är på plats.
Nu väntar vi bara ytterligare ett par dagar på att hennes proteinvärde skall sjunka under en viss nivå innan det är dags för operationen.

Jag har även fått glädjande besked från Ambassaden. Eftersom flickornas tillstånd är som det är så erbjuder dem sig att skicka en kontrollant från konsulatet att besöka dem på sjukhuset, eftersom vi inte kan förflytta dem ännu. Det innebär att vi kan starta upp hela pappersprocessen så fort DNA-bevisningen har kommit tillbaka. Ansökan om svenskt medborgarskap bör gå på under en vecka och därefter så bör ansökan om samordningsnummer och utfärdande av pass gå på 2-3 veckor. Det gör att jag helt plötsligt ser oss hemma igen inom en relativt snar framtid.
Vi håller även på att undersöka hur vi skall gå tillväga för att få in flickorna på sjukhus när vi väl är hemma, och om sjukhusvården hemma kan trycka på att det är viktigt att vi får komma hem så fort som möjligt och att det då går att skynda på ansökan om samordningsnummer ytterligare. Vi håller även på att försöka få fram information om vad det skulle kosta att få en svensk läkare eller sköterska från SOS International att följa med på flyget.
Det känns som om många knutar håller på att lösas upp och jag är så tacksam att vi blir så bra bemötta överallt! Det är verkligen ingen lätt situation för någon av oss inblandade, men vi kommer att göra allt vi kan för att göra det bästa av den!!

Ytterligare en stor händelse är att min mamma & pappa är här hos mig nu! Det känns fantastiskt skönt att träffa dem man älskar och som kan hjälpa mig med att få dagarna att gå. De ger mig den energin som jag har saknat under sista tiden! <3
De vill att jag hälsar till alla er!! Tyvärr har de inte fått följa med in och träffa flickorna ännu, men jag tror nog att de åtminstone kommer att få träffa Hilda innan de åker hem igen!

Kram till er alla! /Maria

4 kommentarer:

  1. Som vanligt blir jag så rörd när jag läser ditt inlägg. Du är så stark o så positiv hela tiden, hur orkar du? Härligt att Robert o Agneta kom ner o ger dig lite energi o den kärlek o ömhet som DU behöver för att orka lite till. Tänkte så på dig igår när vi var uppe o snurrade i dina hemtrakter. Plötsligt kändes inte avståndet så långt... Du finns i mina tankar o om nån är värd all världens mirakel just nu så är det du!
    Många kramar o hälsa till Robert o Agneta

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra att du åter har lite lokal stöttning på plats! Imponerad över hur stark du är! Låt nu päronen ta hand om dig en stund! Härligt med glädjande besked att administrationen verkar gå fortare så ni får komma hem snart och verkligen kan fokusera på framstegen!
    Skickar er en tanke varje dag!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Kära Maria, jag vet ingen som är så stark som du! Jag är så obeskrivligt rörd över hur du/ni hanterar detta och att du gång på gång hittar ny kraft. Tack Robert och Agneta för att de är hos er nu. Jag skickar över kraft och kärlek till er alla och håller alla mina tummar att pappersarbetet löper på bra och att ni fortsätter små steg framåt. Mina varmaste hälsningar och kramar till er alla - Sofi

    SvaraRadera
  4. Hej Maria!

    Vad skönt o höra att Agneta o Robert är hos dig o ger dig energi o kärlek! Du ska veta att du inte e ensam Maria, finns massa som tänker o håller tummarna för er!!

    Kram
    Therese

    SvaraRadera