Mitt hjärta blöder....

Befinner mig nu, återigen, på rum 37 på avd 64 på Västerås lasarett tillsammans med Signe.

Helgen har gått hyfsad. Hilda har skött sig som hon bör, inga konstigheter alls. Vill knappt tänka på hur snabbt hon ökar i vikt. Hon är allt annat än finlemmad numera. Jag kan inte tro att det är samma flicka som satt i mitt knä på rummet på sjukhuset i Mumbai. Hon är en otroligt enkel bebis (peppar, peppar...) Äter, sover, är vaken en stund, äter sover.... Har en del gas men inte värre än att hon klarar av det. Hon behöver inte längre stå på ersättning för för tidigt födda eller underviktiga bebisar utan vi håller nu på att succesivt gå över på vanlig ersättning till henne.

Värre är det med lilla Signe. Det har fungerat hyfsat med henne under helgen, men igår (söndag) så kom två stora kräkningar på dagen, i samband med matningen, och efter det så har vi inte kunnat få i henne mer än 30 ml ersättning per gång. Hon bör få i sig minst 50 per gång!!
Jag var rätt oroad när vi åkte in för vägning idag och redan i bilen in hade jag bestämt mig för att be dem sätta in en sond igen. Jag känner att jag inte vill och kan hålla på och stressa henne så mycket hela tiden.
Väl på plats fick vi väga henne och hon har (trots allt!) gått upp lite och hon väger idag 2400gram! Sköterskan satte en sond och därefter fick jag mata henne. Signe var vid det här laget rejält upprörd. Hon tog dock flaskan och fick i sig ca 30 ml, sen kom kräkningarna.. Tre stora kräkningar på rad. Sista gången fick jag rusa fram med henne framför handfatet då det kom så mycket.
Strax före hon började kräkas hade det kommit in en arbetsterapeut i rummet som skall hjälpa oss komma till rätta med en del av hennes spänningar som hon har.
När Signe började kräkas så sprang hon och hämtade en sjuksyster som i sin tur hämtade en läkare... De blev rejält oroade över hennes beteende..
Så nu är vi återigen inlagda. Det har sprungit läkare och systrar här hela eftermiddagen.
Eftersom hon har svullnat lite kring shunten kan man inte utesluta att det är den som ställer till problem för henne. Det innebär att den måste kollas upp mer noggrant, det kan man inte göra här i Västerås utan då måste vi till Uppsala. Så nu sitter vi och väntar på om vi skall få åka till Uppsala nu ikväll eller i morgon.
Dessutom tror man att hon har problem med refluxen (magmunnen) vilket gör att hon får upp sur magsaft i halsen, vilket skulle kunna förklara att hon spänner sig i en båge bakåt titt som tätt. Uppå det har hon troligtvis blivit förstoppad. Vilket också kan orsaka kräkningarna... Dock är magen mjuk och fin på henne...
Ja, mitt lilla hjärta har nu somnat en stund vid min sida. Hon är så fin när hon sover och slipper känna att hon har ont.

Tack alla ni vänner som skickat blommor och kommit med presenter. Jag bli så fantastisk glad för er omtanke! Inte kunde väl vi ana vilket stöd vi skulle få från hemmaplan.. Det är helt fantastiskt. Det känns som om så många av er har gått från "ytliga bekanta" till riktigt fina vänner! Jag hoppas att jag kommer finna tid att svara var och en av er som har hört av er längre fram.
Tack också till mamma och pappa! Utan er hjälp skulle det inte gå så smidigt som det ändå gör!
Tack Ulla och Ronnie för att ni finns där!

Måste bara nämna att jag igår satt på hästryggen för första gången på tre långa månader! Vilken lycka!! Ni som aldrig har ridit, PROVA!! Ni har verkligen missat något.
Ni som har slutat rida... Börja igen!!
Det är en fantastisk känsla av frihet!
Jag hade ett lyckorus i hela kroppen en lång stund efter ridturen igår..
Idag har jag... ...ont i rumpan! Men det va det värt! :) Tack Jenny!

/M