Underbara hemma och underbara svenska läkare! :)

Jag vill börja med att berätta att allt är bra här. Vi njuter i fulla drag över att vara hemma!!

Vi fick hämta lilla Signe på lördag eftermiddagen. Vi åkte direkt till hotellet där hon/vi tog det så lugnt som möjligt. Vi avslutade dock med en underbar middag på hotellrestaurangen, på så vis kunde vi äta oss riktigt mätta.
Vid ett på natten kom taxin och vi tog oss till flygplatsen. Att ta sig hem med flyg från Indien kan tyckas vara rena parodin. Jag ljuger inte om jag säger att de kollar allas pass och biljetter minst 20 ggr!! Det är köer precis överallt!!!!
Men om man har små bebisar med sig så släpps man igenom och får gå förbi hela kön! Otroligt skönt att slippa stå och stampa i timmar...
Man får också gå först på planet, vilket ger en god tid att få ordning på sig själv, packning och inte minst småttingarna. På första resan hade vi en helt underbar flygvärdinna (heter det så om det är en manlig sådan?), han gick noga igenom vad de rekommenderade att man skulle tänka på när man reste med bebisar. Han var helt fantastiskt gullig mot oss.
Första resan till Qatar gick riktigt bra. Bebisarna sov mest hela tiden. Jag tog hand om Signe och Henrik och hans mamma hjälptes åt med Hilda.
Vid första landningen så väntade vi tills alla gått av planet innan vi tog oss av, då hade vi sådan tur att vi fick åka med specialbussen där två rullstolsburna personer åkte. Fick "lift" ända fram till transferhallen.

Även nu fick vi gå före och slapp köa. Bebisarna sov gott hela tiden.
Ett par timmar i Doha och en pommesfrites-tallrik senare så var det dags att stiga på nästa plan. Återigen fick vi gå på bland de första.
Denna resan började bra, men efter ungefär halva resan blev Signe lite sämre. Hon kräktes i massor och fick riktig sprutdiarré. Själv var jag vid detta laget helt slut och det här fick tårarna att trilla.. Jag blev nog mest rädd. Signe lugnade sig efter ett tag och ett par timmar senare landade vi i vårt älskade land.

Efter en lång väntan på väskorna kunde vi äntligen ta oss ut i ankomsthallen där Henriks pappa, min mamma och pappa, min bror med sin sambo och Ullas syster och svägerska väntade. Tårarna trillade på flera av oss och det blev ett långt kramkalas.
Vi passade på att mata flickorna innan vi satte oss i bilarna för att åka hem.

Dock finns det ett heligt ställe som vi var tvungna att besöka så fort som möjligt.. Efter tre månader utamlands så är Mc Donalds ett måste. Jag lovar att en Mc Feast har sällan smakat så gott som i söndags. :)

Väl hemma packade vi upp och tog det allmänt lugnt. Mina föräldrar och min svägerska Anna hade gjort ett jättejobb med att få i ordning huset.
Första natten hemma och första natten med Signe gick riktigt bra.

På måndagen ringde vi läkaren som ville träffas först på onsdagen. Eftersom flickorna mådde bra så tyckte vi att det lät bra. På tisdagen åkte vi in till skatteverket för att folkbokföra flickorna. Det gick väldigt snabbt och smidigt. På hemvägen svängde vi förbi sjukhuset med flickornas journaler så att läkarna skulle få lite extra tid att läsa in sig.

Så i onsdags morse åkte vi in till sjukhuset för ett första besök. Den mest underbara läkaren tog emot oss och vi hade ett långt långt möte/samtal. Eftersom Signe inte har ätit tillräckligt och haft det lite svårt med flaskan, samt att det svullnat upp lite kring shunten så beslöt vi oss för att lägga in Signe.
Vi har även fått träffa en barn-neurolog som kommer att bli Signes läkare när det gäller hjärnan/shunten framöver. En mycket fin människa.
Personalen på avdelningen har varit alldeles fantastisk. Alla tycker det är så spännande att höra mig berätta om vår resa och vårt val att skaffa barn på det här sättet. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilket stöd jag gång på gång får från människor jag träffar. På sjukhuset så fanns det inte någon endaste person som verkade tycka att vi gjort något tokigt... Istället så tycker de att vi återigen drabbats av livets otur men att vi fått två fantastiskt fina små människor att ta hand om istället.

Efter lite hjälp från sjukhuspersonalen så har Signe lärt sig tekniken med flaskan och hon har nu börjat dricka betydligt bättre. Idag hade hon gått upp hela 80 gram!!! Duktig flicka! <3
Shunten svullnar lite till och från, men inga blodproven visar inte på att det skulle vara någon infektion på gång. Troligtvis kommer vi att få åka till neurologerna i Uppsala i nästa vecka för att visa upp henne.
Idag fick vi permision från sjukhuset så nu är vi åter hemma i vårt underbara hus!
Vi skall åka in en gång om dagen med Signe för att väga henne och för att de vill ha koll på shunten.

Hemma har mina föräldrar och Henrik hjälpts åt med Hilda och det har fungerat jättebra. Jag är så tacksam för all hjälp vi får. Både mamma och pappa älskar att mysa med Hilda i knäet. <3

Signe och jag träffade idag en sjukgymnast på sjukhuset, båda flickorna kommer att följas upp varannan månad framöver. Men mest troligt är det Signe som kommer behöva lite extra hjälp. Fick en hel del matnyttiga tips med mig därifrån.
I nästa vecka blir det ytterligare undersökningar för Signe. Bla kommer de att göra ett EEG på hjärnan för att utesluta epileptisk aktivitet.
Det känns så fantastiskt skönt att de kollar upp dem så noga! Jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är över att få bo i Sverige.
Idag tog jag en första tur, alldeles själv med barnvagnen och flickorna. JAG NJÖT!!!

Njut ni också.. Vi har det fantastiskt bra i vårt land!

Nu är det matdags för småttingarna!

/M