Hur berättar man en hemlighet...

...tror att vi just har gjort det!

fredag 19 augusti 2011

Svenska medborgare!

Glömde ju berätta i det tidigare inlägget att flickorna fick sina pass i tisdags! De är nu svenska medborgare!

Kontakterna med ambassad, konsulat och migrationsverket har varit toppen. De enda som tog lite tid var att få samordningsnumret från skatteverket, det tog nästan en vecka. Eftersom vi inte har varit i någon tidsnöd så har jag inte legat på allt för mycket så det går alla gånger att skynda på den processen. Det svenska paret som åkte hem för ett par veckor sedan fick samordningsnumret på en dag!!
Vi hade flickornas pass inom 10 dagar från inläming av ansökan till uthämtning av passen.
Dock krävs DNA-analys som tar minst 14 dagar. Dessutom behövs födelseattesten innan analysen kan göras, för oss tog det ca 5 dgr att få den.

Ligger man på de olika myndigheterna och har lite flyt längs vägen (och friska barn) så bör man absolut kunna ta sig hem på drygt en månad som det ser ut nu.

Väl hemma hoppas jag att konakten med de olika myndigheterna och instanserna fortsätter att vara god. Det kommer ju bli en del att reda upp innan vi är helt i hamn med vårt föräldrarskap!
Först och främst vill jag dock få in flickorna i den svenska sjukvården, vilket inte borde bli några problem. Henrik har skapat bra kontakter med avdelningsläkaren hemma på Västerås lasarett och de vet att vi är på väg hem och att vi har en sjuk dotter med oss!
Skulle något inträffa på flyget är min plan att vi tar oss till första bästa sjukhus direkt efter landning för en koll (uppsala, stockholm, västerås, vi får ringa SOS och se vart de vill att vi åker).

/M

2 kommentarer:

  1. Grattis till att Signe och Hilda blivit svenska medborgare. Håller alla tummar och tår att ni snart är hemma hela familjen. Vilken resa ni gjort å tänk vilka guldklimpar ni kommer att få med er hem!

    Snart hoppas jag det är vår tur...

    Massor med lyckönskningar öndkst A & J.

    SvaraRadera
  2. Önskar er en massa tur i dag, så att allt flyter på och ni får en problemfri flygning hem.
    Vill även tacka för att jag har fått följa er och barnens framsteg. Längesen jag träffade dig sist, men jag känner igen din kämparglöd i dina texter och man blir påmind att inte ta saker för givna, utan verkligen njuta av livet. Önskar dig all lycka med din familj :-)
    Kram Pernilla(spyken)

    SvaraRadera