Upp och nergångar!

Ja, inte ska vägen vara spikrak inte!

Signe skulle ha blivit utskriven i onsdags. Men eftersom de inte hade hunnit göra klart alla de tester som de önskade på henne så beslöt man (vi) att hon skulle få ligga kvar till torsdagen. På torsdagen (igår) möts vi av läkaren som berättar att hon under onsdagkvällen hade fått ett ljumskbråck och att hon ville konsultera en kirurg innan hon kunde avgöra om det behövde opereras här eller om vi skulle få åka hem med henne och hon skulle få opereras hemma i Sverige.
Med tanke på att shunten mynnar ut i magen ville inte kirurgen ta någon risk med bråcket och flygningen. Därför blev det operation (igen) i morse. Det var en enkel och snabb operation och Signe har mått väldigt bra under dagen. Tyvärr ville de ha kvar henne på övervakning så länge som möjligt, vilket betyder att vi får "hem henne" i morgon eftermiddag.
Planen för morgondagen är att stiga upp tidigt och ta oss till F.R.R.O. (Indiska polisen) för att få till flickornas utresevisum. Eftersom de är födda här så vill polisen ha koll på att vi inte är "skyldiga landet" några pengar.. Så sista dagarna har gått åt till att samla ihop papper, kvitton, brev m.m.
Normalt sett så måste man ha med sig bebisarna för att de ska se att det är rätt barn i passen, men eftersom Signe inte är utskriven ännu så har vi fått ett brev av hennes läkare som förklarar situationen. Nu får vi bara hålla tummarna att det inte blir några problem där i morgon! Vi har en indisk kille med som skall hjälpa oss med hela processen. Det kan tydligen vara rätt omständigt och ta sina timmar...

Efter det försöker vi hinna förbi kliniken för att lämna våra presenter till vår surrogatmamma och hennes familj. Vi har försökt träffas flera gånger men det har kommit saker i vägen varje gång. Mest har det varit inplanerade och oplanerade besök på sjukhuset som stått i vägen..
Det vore väldigt tråkigt att ha åkt härifrån utan att ha fått träffa Rajashree, men eftersom jag har skypat med henne flera gånger så känns det nästan som om jag känner henne ändå! :)
Skulle också vara kul att hinna träffa läkarna och deras tjejer (personal) en sista gång! Det är en hel del personer som kommer att ha en plats i mitt hjärta framöver!

Efter det åker vi återigen till sjukhuset, denna gång för att verkligen hämta Signe!
Sen hem och packa väskorna, för strax efter midnatt tar vi taxin till flygplatsen!

Måste få nämna att Hilda var in till läkaren idag för en sista koll. Hon väger hela 2720 gr nu och är 48 cm lång!!! Stora flickan!
Flickorna är exakt 40 veckor idag! Därmed ligger Hilda mycket bra på kurvan och har alla förutsättningar för att utvecklas i jämn takt med en "normalfödd" bebis.
Läkaren var mycket nöjd med henne på alla sätt och vis!

Signe väger 2194 gr och har lite att ta ifatt på Hilda, men jag är övertygad om att hon kommer att knapa in det när vi väl kommer hem och får lite fasta rutiner.
Signe äter all mat ur flaskan, men hon blir snabbt trött och har inte alls samma "sug" som sin syster. Så det är ett stort tålamod som gäller när hon ska matas.

-----------------------

Om ni tycker att jag har uppdaterat er dålig nu på slutet så beror det på att internetet har strulat. Men nu tycks vi ha fått ordning på det igen efter ett besök hos mina "kompisar" på The Mobile Store i Gallerian.

I onsdags (när vi fortfarande trodde att Signe skulle bli utskriven i torsdags) så hjälpte min snälla pappa oss med att boka om biljetterna så att vi kunde åka nu i helgen. (Biljetterna var egentligen bokade till nästa helg). Sagt och gjort, men inte var det så enkelt! Fanns inte lediga platser utan vi var tvungna att uppgradera biljetterna, vilket skulle kosta oss hela 24000 sek extra!!!! Mer än vad grundbiljetterna kostade..
Det slutade med att vi fick tillbaka en del på de redan bokade biljetterna och istället fick köpa nya på ett annat bolag. Kan ju säga att det inte var så munter stämning här innan allt var löst!

Bästa läsare!! Håll alla tummar och tår för att allt går bra nu och att vi snart är på väg hem!

/M