Hur berättar man en hemlighet...

...tror att vi just har gjort det!

lördag 6 augusti 2011

Kämparnas kämpe!

Jag nog är hon en kämpe, vår lilla Signe.
Fjärde operationen på kort tid och hon går igenom den helt utan komplikationer. Hon behövde inte ens kopplas på respiratorn efteråt!!!
Operationen gick bra, tom bättre än förväntat enligt narkosläkaren.
Jag fick träffa henne en kort stund efter operationen och döm om min förvåning när hon själv klarar att vända huvudet från ena sidan till den andra. Detta har jag aldrig sett henne göra tidigare. Huvudet är klart mindre i storlek på en gång. Helt fantastiskt!
Man ser shunten som går innanför huden men när hon får lite nytt hår på huvudet och lite mer hull på kroppen så kommer den inte att synas alls.
Gripreflexerna var starkare än de varit tidigare så förhoppningsvis är det mycket som kommer att gå åt rätt håll med henne nu! Både armar och ben sprattlade som på en frisk bebis. Åh vad jag önskar att det här är vändpunkten och att hon nu bara ska bli större och starkare!!

Ansökan om deras medborgarskap hade faktiskt nått migrationsverket igår, tyvärr saknades två papper så de kunde inte göra klart den. Men troligtvis får vi medborgarskapet på måndag!! Sedan tar det ytterligare några dagar att få samordningsnummer och därefter kan deras nödpass skrivas ut!!
Efter det så är det upp till Signe när vi kan åka hem! Kan ni förstå vad jag längtar!

Fick se vår "gamla" men ack så tokiga hund igår via skype och jösses vad jag saknar alla djur. Svärfar berättade dessutom att han sett min favoritkatt häromdagen och gett honom lite leverpastej! Blir så glad när jag får lite rapporter om alla djur. Har man "levt" för sina djur så som Henrik och jag gör så är det faktiskt ganska jobbigt att vara utan dem under så lång tid. Det är inte utan att man är lite orolig! Nu har vi turen att ha fantastiska djurmänniskor omkring oss som hjälper oss med både hästar, hundar, katter och alla tokiga djur på kungsbyn!! Ni är bäst tjejer! Jag hoppas vi kan hitta på något trevligt ihop under hösten, som tack!

Tack också för alla stärkande kommentarer både här och på FB. Det känns verkligen kul att vår berättelse berör så många i vår närhet, men också dem som vi aldrig mött! Jag hoppas att jag någon gång framöver kan göra något vettigt av den här bloggen, så att den blir ett minne som består. En viktigt del av den är faktiskt alla era kommentarer, de är dem som gör bloggen så levande!

Ha det bäst! Kram M


10 kommentarer:

  1. Gud så skönt Maria att höra att allt gick bra :) Man blir så rörd!! Hoppas lilltjejen fortsätter göra framsteg nu <3 Härligt med allt pappersarbete oxå! Vi längtar hem er!! Sköt om er! Kramar

    SvaraRadera
  2. Signe du är en riktig kämpe, du är stark o uthållig.Vi längtar efter dig o alla andra som är med dig. kramar, Mormor och morfar

    SvaraRadera
  3. <3 Så skönt att läsa att de verkat gå bra! <3

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt att läsa dina rader! Heja Signe! Vilka fantastiska små tjejer ni har :)
    Kram Anu/Nipi

    SvaraRadera
  5. Vilken lättnad att allt gått bra. Kämpa vidare allihopa,. Kram Pernilla(spyken)

    SvaraRadera
  6. Heja lilla Signe! Så stark! Vi längtar efter er och tycker också att det är dags att ni kommer hem snart.
    Kramar Louise

    SvaraRadera
  7. Hon är verkligen en tuffing den lilla! Vilka framsteg o så skönt för henne att slippa trycket i huvudet! Härligt att ni märker skillnad redan! Håller tummarna att ni snart är redo för hemresa! Många här hemma som längtar efter er! <3
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Va skönt att de går åt rätt håll , saknar er !!!!!!.Kram Johanna

    SvaraRadera
  9. Fantastiska lilla kämpe! Kämpar är ni allihopa! Tack gode gud att allt gått bra. Kram, Sofi <3

    SvaraRadera
  10. Åh, vad härligt! Önskar er verkligen att ni får komma hem till ett vardagsliv snart! //Charlotte

    SvaraRadera