Hur berättar man en hemlighet...

...tror att vi just har gjort det!

fredag 2 september 2011

Viktuppgång och shuntproblematik..

Jag och Signe är inskrivna på avdelning 95b på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi blev remitterade hit i tisdags då Västerås lasarett är väldigt osäkra på hur de skall hantera shunten.
Här har de (precis som i Västerås) varit helt fantastiska. De lyssnar verkligen och de försöker hjälpa oss så gott de kan.
Signes shunt strular en del. Det verkar som om att det rinner fri hjärnvätska längs shuntslangens utsida istället för innuti. Teorin är att shunten/shuntslangen antingen har klibbat ihop innuti, eller att det är något tekniskt fel någonstans.
Vi har under de fyra dagar vi varit här även fått hjälp med att att kolla Signes ögon. Det finns mycket ärrvävnad i hennes ögon, men läkarna var ändå nöjda och trodde nog att det mesta skulle läka ut av sig själv. De behöver dock följas upp ytterligare. Det var verkligen ingen rolig undersökningoch det gjorde SÅ ont i mitt mammahjärta när lilla Signe gallskrek när hon blev fasthållen.
Vi har även fått träffa en dietist som hjälpt mig med hur jag skall tänka med hennes mat-bekymmer (kräks upp alla mat om hon blir minsta stressad i smaband med mat ing, eller om hon får i sig lite för mycket..)
Vi har träffat en barnkirurg som kollat hela hennes problematik med tidigare magoperation och ljumskbråcket och allt hon nu gått igenom. Han var dock väldigt nöjd med hur hon såg ut. Han har (äntligen) ordinerat Laktulos till henne för att hennes mage skall komma igång. Signe har inte bajsat själv på en vecka, hon tycks bli förstoppad av den nya svenska maten. Nu provar vi med lite medicin och dessutom så skall vi ge henne en liten skvätt mikrolax varannan dag tills hon klarar att bajsa själv. När Signe får ont, och när hon försöker bajsa så sträcker hon sig i en båge bakåt. Känns som om det är svårt att krysta ut bajs när man gör så. Hon behöver lära sig tekniken för hur man bajsar och de tror att mikrolaxet kan hjälpa till med det.
Hom har tidigare fått mikrolax i Västerås och klyx här i Uppsala.
Jag har fått konatakt med en kurator som hjälpt mig med lite tips om hur vi skall tänka med försäkringskassan och liknande framöver.
Mycket hjälp har vi alltså fått.
Vi får till och med hjälp med matningen under natten. Signe äter varannan timme och det är väldigt skönt att få sova lite längre ibland. Hon matas då med sond. Ja, förutom i natt då en väldigt arrogant sköterska "glömde" att ge henne mat. Gissa om jag vart agr!!
Akademiska må vara ett större sjukhus än Västerås, men de tar verkligen pris i ineffektivitet.

Signe mår mycket mycket bättre nu, hennes vikt ökar stadigt och idag stannade vågen på 2600 gr.
Idag har man tagit ett prov på Signes hjärnvätska för att se hur proteinnivån är. Det låter som om man kommer att vilja byta ut shunten framöver, vi kommer alltså att behöva räkna med ytterligares en operation för Signe inom snar framtid.
När väl shunt-problematiken är löst så kommer vi att remitteras tillbaka till Västerås så får de ta över återstående undersökningar. Fortfarande så skall det göras ett EEG över hennes hjärnverksamhet för att se om hon verkligen behöver stå på den kraftiga krampmedicinen som hon är insatt på. Det lät dock inte som om Uppsala var jättesugna att ta tag i ytterligare ett
Problem, utan det kunde Västerås ta tag i senare..

Nåväl. Vi ligger nu och väntar på om vi kan få lite helgpermission. Antingen får vi åka hem ikväll, eller så får vi åka i morgon bitti. Hade varit skönt att få sova några nätter i sin egen säng, men samtidigt så får jag då ta alla matningar själv istället. ;)

Hilda mår prima!
Hon har lite magbekymmer, men jag undrar om det inte låter värre än det är! Den damen har röstresurser.. :)
Hon har varit här några timmar under både onsdagen och torsdagen.

Både idag och igår har bästa Maria-Eliana håll mig sällskap en stund. Idag kom hon dessutom med lunch. Vad go du är!! Tack min vän!!
(Maria-Eliana är min blivande svägerska. Hon och min bror bor ju i Uppsala så det passar ju väldigt bra!)

Det var allt för den här gången.. Vi är långt ifrån i mål med lilla Signe men för varje dag tar vi ett stort steg framåt..

/M

6 kommentarer:

  1. Håller tummarna för att ni får lite permision. Magproblem är inte kul, räcker med allt annat Signe redan får kämpa med. Hoppas att det löser sig snart och ni får komma till ett sjukhus lite närmare hem. Hoppas på en trevlig helg för er. /Pernilla(spyken)

    SvaraRadera
  2. Så skönt att du uppdaterar oss som följer er resa via bloggen. Tänker på er ofta och loggar in för att se så att allt är så okej det kan vara efter omständigheterna...
    Stora stärkande kramar från A.

    SvaraRadera
  3. Fint å få en oppdatering Maria! Uff, det skal ikke være lett! Håper alt ordner seg nå, tenker på dere hele tiden! Stakkars lille Signe.

    Hilda høres ut til å være en helt normal baby. Min Nathalie hadde mye magevondt frem til hun var 1o uker, så har det gitt seg. Og husk at dine jenter er litt yngre enn min siden de er født for tidlig, så vær tålmodig, det går over (det er ingen trøstende ord når det står på, det er jo veldig slitsomt syntes jeg!):-) Min jente er også en bestemt frøken, og sier ifra når hun ikke er fornøyd, men hun har ganske lav stemme og skriking, begynner å ta seg opp litt nå om hun virkelig er sint eller irritert.

    Håper dere får en fin helg, kos dere så godt dere kan! Hold oss oppdatert!

    klem fra Norge <3

    SvaraRadera
  4. Lilla Signe vad hon får gå igenom... Robert skickade bilden på dig o flickorna till pappa som blev så glad! Vi pratar dagligen om er o följer er troget via blogg o samtal från Robert. Man känner sig så maktlös när man inte kan göra mer än hoppas o hålla tummarna... Men jag hoppas att du känner energin strömma till dig från alla oss som finns runt er! Hoppas ni får en bra helg! Vi här nere har blivit lovade SOL!!! =)
    Hälsa alla!
    Stor kram från oss!

    SvaraRadera
  5. Stackars lilla Signe. Vilken kämpe hon verkar vara!
    En stor lyckatillochorkakämpakram från Charlotte

    SvaraRadera
  6. Hej Maria och Henrik !
    Som alltid när jag läser dina berättelser så slår det mig vad ni får kämpa, både du,Henrik och era små prinsessor ! Tänk så mycket som jag har tagit för givet genom åren.Tänk så mycket som har varit självklart !
    Jag vill bara sända en varm tanke och kanske lite ork så att ni kan ta en dag i taget tills allt ordnar sig.
    Det där med ridning skulle jag vilja "snacka" mer om ......!
    Kram från Eva och Lasse i Råby

    SvaraRadera