Sjukhus igen!!

Det känns som om vi åker jojo mellan hemma och akademiska...

Vi fick komma hem på permission förra fredagen, åter på måndagen. Då fick vi veta att man gärna vill byt ut shunten på Signe men att vi måste vänta ut odlingssvaret som var satt på vätskan från huvudet. Odlingssvaret skulle stå i 8 dagar så vi skulle åka hem och vara hemma under veckan och åter i tisdags (igår). Hemma har allt gått bra men Signe har fått allt mer ont i samband med matning och hon har ätit allt mindre för varje gång. Kontakt med läkare i Västerås i torsdag, han valde att sätta in Zantac, en medicin mot magsår och minskad reflux (sura uppstötningar). Signe blev genast bättre för att på lördagen börja bli sämre igen. På måndagen pratade jag med läkaren här i Uppsala som ville flytta det kommande besöket från tisdag till torsdag. Jag beskrev våra problem för honom men han tyckte vi kunde avvakta till torsdagen... Natten efter blev hemsk. Mitt lilla hjärta sov knappt något alls utan bara skrek. Själv fick jag ångest för att behöva mata henne jag visste att det skulle innebära mer smärta för henne. Så igår fick vi efter flera långa telefonsamtal med både Västerås lasarett och Akademiska äntligen åka in till Akademiska.


Så sedan igår är vi återigen inlagda på sjukhus. Läkaren som vi träffade igår misstänkte kraftig förstoppning. Signe fick (efter ett par timmars skrikande) ett klyx (lavemang som förs upp en bit i tarmen med hjälp av en sond), och herre min Gud vad hon bajsade! Hur skall man kunna veta att hon är förstoppad trots att hon bajsat varje dag??
Efter det mådde hon mycket bättre, dock inte helt bra. Hon har fått aptit som en häst, men fortfarande kommer det kraftiga smärtattacker vid matningen och mellan matningarna.

Läkarna som sett henne idag tycker inte att shunten ser fin ut alls. Svullnaden har ökat markant. Möte med Neurokirurgen blir i morgon. Ang magen så är man rädd att hon har fått någon form av ärrvävnad eller förträngning/sammanväxt där hon tidigare är opererad. Så nu äntligen börjar det rulla med undersökningar igen. Om en dryg timme så skall hon få göra en passagertg där man med hjälp av kontrastvätska kan följa matens väg genom tarmen. Därpå blir det också ett nytt ultraljud på magen för att se hur det ser ut i buken.

Hilda mår bra. Hon har gått över på komjölkfri kost. Hon har fortf små kolikattacker på kvällarna men det blir mindre för varje dag. Henrik var tvungen att åka iväg ett par dagar så nu passas Hilda av sina mor och farföräldrar. Ulla och Ronnie har varit så gulliga och hjälpt oss med barnen på morgnarna så att vi fått ta igen ett par timmars nattsömn. De finns konstant vid vår sida när vi behöver dem dem.
Mina föräldrar kom upp igår igen. Nu får de passa Hilda på heltid tills Henrik eller jag är hemma igen. Hilda har än så länge inte protesterat utan verkar väldigt nöjd med all uppassning hon får.

Vi har även träffat den mest underbara sköterskan från BVC som kan tänkas finnas. Hon var väldigt förstående och det känns verkligen som om jag fick förtroende för henne.
Hon kom på ett hembesök samma dag som jag ringde henne, och vi har pratats vid vid flera tillfällen efter det.

Ang pappersexcersicen så kan man ju inte beskylla Skatteverket för att vara snabba. Vi väntar fortfarande på flickornas personnummer, ansökan lämnades in för mer än tre veckor sedan och ärendet är inte ens handlagt ännu... Suck!!
Familjerätten väntar också in Skatteverkets besked innan vi kan jobba vidare på vårdnadsfrågan. Det skall inte vara enkelt i Sverige inte!

Vår lilla sjukhushistoria fortsätter alltså... Får se vad som bestäms under de närmsta dagarna..

Presenter och fina tankar fortsätter att trilla in till våra fina små mirakelflickor. Ni skall veta att jag uppskattar det SÅ MKT!!

Kramar i massor!!
/M