Har nyss kommit hem från en hejdundrande fest!!
Vår klinik har i dagarna fått sin 100 bebis. (Våra var nog 92 och 93 tror jag) Det skulle ju naturligtvis firas med stort kalas. Tiden var satt till kl 20.00 och då fanns jag och de fyra svenska killarna på plats, och all personal från kliniken. Runt nio droppade det in lite mer folk, men först framåt tio kom den stora massan med Indierna själva. Kvällen inleddes med lite (konstiga) lekar för alla vuxna och därefter satte dansen (discot) igång. Det var ett väldigt håll igång fram till 23,30 då musiken stängdes av och lamporna tändes upp. Då skulle man äta, sen var festen slut! Indierna är som tokiga i Tequila och de tog shot efter shot med tequila... Kan säga att det var några stycken som var rätt vingliga nu på slutet.
Vi "västerlänningar" hade redan smygätit under kvällen så vi tackade och gav upp nu vid midnatt.
Fantastiskt kul att få se hur dedicerade indierna var i sin dans och i festen.
Alla är så fantastiskt snälla och trevliga och gör verkligen sitt yttersta för att man skall ha trevligt och njuta!
På tal om att njuta så fick jag hålla i Hilda för första gången igår!! Även idag fick jag sitta en stund med henne i knäet!! Det är sådan glädje för mig så det kan ni inte förstå! Bara det att få hålla i henne gör henne med ens mer verklig. Hilda mår som ni kanske förstår väldigt bra.
Signe har även hon gjort framsteg. Vår doktor var nöjd med henne igår. Hon är stabil och när det gäller vätskan i huvudet så hade hjärnkirurgen tittat på vätskan och han fann konsistensen mycket bättre (tunnare) samt att färgen håller på att ljusna, vilket betyder att det inte är så mycket gammalt blod kvar.
När det gäller hennes mage så har hon fortsatt spy. Läkaren förklarade att hon nu får vara utan mat i 5 dagar så att magen får chans att läka helt. Hon kräks upp ett grönaktigt slem, som tydligen inte bara är magsaft från magsäcken, utan det är även sekret från tarmarna. I dagsläget så kan tarmarna inte ens ta hand om de restprodukter som kroppen själv producerar. :(
Läkaren låter ändå rätt hoppfull måste jag säga. Hon poängterar att det är tid det handlar om nu! Lång tid!
Idag (både på morgonbesöket och kvällsbesöket) rörde hon dock en del på sig, hon rörde inte bara på armar och ben utan även på kroppen. Jag masserar henne med olja minst en gång om dagen, och jag ser att hon blir väldigt arg i bland.. Men efter ett tag så accepterar hon mina fingrar och slappnar av istället. Jag tycker det är skönt att se att hon faktiskt reagerar på att man rör vid henne och jag tycker det är bra att jag ser att hon blir lite arg.
Jag tycker också att båda flickorna har börjat reagerar på min röst. Nu kanske de reagerar likadant när vem som kommer och pratar med dem men när jag kommer in till dem och börjar prata så får jag en reaktion från dem båda, innan jag ens har tagit i dem.
Jag börjar oftast med Signe och det slår sällan fel, utan när jag har gullat en stund med henne så ser jag att Hilda har slagit upp ögonen och ligger och lyssnar. (De ligger med ungefär två meters mellanrum så hon kan ju inte se mig, och dessutom är jag lika grönklädd som alla andra som rör sig där inne).
Likaså ser jag på Signe att hon blir lite mer aktiv i sina armar och ben när jag pratar med henne.
Jag vill i alla fall tro att de börjar känna igen mig. Jag har ju ändå varit in till dem två gånger om dagen i 16 dagar nu!
Midsommaraftonen spenderades tillsammans med Andreas, John, Andreas och Alf. Underbara allihopa!
Vi var på en indisk restaurang och åt. Det var väldigt gott men VÄLDIGT STARKT!!
Andreas och Johns bebis kommer på onsdag nästa vecka!! Så spännande för dem!
Jag hade i alla fall en väldigt trevlig kväll igår, om än en väldigt annorlunda midsommarafton!
I morgon står shopping på schemat med Melissa och hennes mamma (de är från Australien).
Jag är så tacksam när någon erbjuder mig att få följa med för då går timmarna lite fortare!
Bästa hälsningarna från en fruktansvärt jordgubbssugen Maria
Vår klinik har i dagarna fått sin 100 bebis. (Våra var nog 92 och 93 tror jag) Det skulle ju naturligtvis firas med stort kalas. Tiden var satt till kl 20.00 och då fanns jag och de fyra svenska killarna på plats, och all personal från kliniken. Runt nio droppade det in lite mer folk, men först framåt tio kom den stora massan med Indierna själva. Kvällen inleddes med lite (konstiga) lekar för alla vuxna och därefter satte dansen (discot) igång. Det var ett väldigt håll igång fram till 23,30 då musiken stängdes av och lamporna tändes upp. Då skulle man äta, sen var festen slut! Indierna är som tokiga i Tequila och de tog shot efter shot med tequila... Kan säga att det var några stycken som var rätt vingliga nu på slutet.
Vi "västerlänningar" hade redan smygätit under kvällen så vi tackade och gav upp nu vid midnatt.
Fantastiskt kul att få se hur dedicerade indierna var i sin dans och i festen.
Alla är så fantastiskt snälla och trevliga och gör verkligen sitt yttersta för att man skall ha trevligt och njuta!
På tal om att njuta så fick jag hålla i Hilda för första gången igår!! Även idag fick jag sitta en stund med henne i knäet!! Det är sådan glädje för mig så det kan ni inte förstå! Bara det att få hålla i henne gör henne med ens mer verklig. Hilda mår som ni kanske förstår väldigt bra.
Signe har även hon gjort framsteg. Vår doktor var nöjd med henne igår. Hon är stabil och när det gäller vätskan i huvudet så hade hjärnkirurgen tittat på vätskan och han fann konsistensen mycket bättre (tunnare) samt att färgen håller på att ljusna, vilket betyder att det inte är så mycket gammalt blod kvar.
När det gäller hennes mage så har hon fortsatt spy. Läkaren förklarade att hon nu får vara utan mat i 5 dagar så att magen får chans att läka helt. Hon kräks upp ett grönaktigt slem, som tydligen inte bara är magsaft från magsäcken, utan det är även sekret från tarmarna. I dagsläget så kan tarmarna inte ens ta hand om de restprodukter som kroppen själv producerar. :(
Läkaren låter ändå rätt hoppfull måste jag säga. Hon poängterar att det är tid det handlar om nu! Lång tid!
Idag (både på morgonbesöket och kvällsbesöket) rörde hon dock en del på sig, hon rörde inte bara på armar och ben utan även på kroppen. Jag masserar henne med olja minst en gång om dagen, och jag ser att hon blir väldigt arg i bland.. Men efter ett tag så accepterar hon mina fingrar och slappnar av istället. Jag tycker det är skönt att se att hon faktiskt reagerar på att man rör vid henne och jag tycker det är bra att jag ser att hon blir lite arg.
Jag tycker också att båda flickorna har börjat reagerar på min röst. Nu kanske de reagerar likadant när vem som kommer och pratar med dem men när jag kommer in till dem och börjar prata så får jag en reaktion från dem båda, innan jag ens har tagit i dem.
Jag börjar oftast med Signe och det slår sällan fel, utan när jag har gullat en stund med henne så ser jag att Hilda har slagit upp ögonen och ligger och lyssnar. (De ligger med ungefär två meters mellanrum så hon kan ju inte se mig, och dessutom är jag lika grönklädd som alla andra som rör sig där inne).
Likaså ser jag på Signe att hon blir lite mer aktiv i sina armar och ben när jag pratar med henne.
Jag vill i alla fall tro att de börjar känna igen mig. Jag har ju ändå varit in till dem två gånger om dagen i 16 dagar nu!
Midsommaraftonen spenderades tillsammans med Andreas, John, Andreas och Alf. Underbara allihopa!
Vi var på en indisk restaurang och åt. Det var väldigt gott men VÄLDIGT STARKT!!
Andreas och Johns bebis kommer på onsdag nästa vecka!! Så spännande för dem!
Jag hade i alla fall en väldigt trevlig kväll igår, om än en väldigt annorlunda midsommarafton!
I morgon står shopping på schemat med Melissa och hennes mamma (de är från Australien).
Jag är så tacksam när någon erbjuder mig att få följa med för då går timmarna lite fortare!
Bästa hälsningarna från en fruktansvärt jordgubbssugen Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar