Törs knappt skriva det...

Men Signe har fått behålla den mat hon fått nu på eftermiddagen.... :)
Jag blir så löjligt lycklig för alla små myrsteg som flickorna tar i rätt riktning! Likaså blir jag alldeles bedrövad när det inte går bra för dem.

Idag fick jag först sitta med Hilda i över en halvtimme :) Hon är så gosig, somnar snabbt när hon får komma upp i famnen.
MEN sen fick faktiskt även Signe komma upp en stund. Hon är dock så inkopplad med slangar och syrgas och jag vet inte allt så det blev bara några minuter stående vid hennes bord.
Jag har funderat och pratat med läkaren om hur jag skall bete mig med henne. Hon blir så orolig och arg när man tar på henne. Men som jag själv misstänkte och som även vår läkare påpekade så behöver hon kärlek, beröring och närhet. De händer som hanterar henne när jag inte är där är inte så "snälla".. De sticks, de håller fast henne, de bökar med henne osv... Det är klart att hon blir orolig när någon tar i henne då! Hon behöver lära sig att det finns snälla händer. Händer som bara vill gosa, smeka, hålla m.m. Det är jätteviktigt att hon får sina stunder och att jag inte släpper henne bara för att hon blir orolig. Det är bättre att finnas där, prata med henne och hålla i henne. Släpp först när hon är lugn igen, var läkarens sista ord!

Finaste flickorna i världen!! <3 <3 <3

Idag säger vi även GRATTIS till Andreas & John som fått en dotter (Alice) via sin surrogatmamma idag.
Född i vecka 38 och med en vikt på 3,1 kg.

/Maria

Två steg framåt = ett steg bakåt...

Signe har kräkts igen, får inte behålla maten.........
Blir ultraljud över hennes mage idag för att se om det kan ge oss några svar till varför hon inte tycks kunna ta emot någon mat... Hon är så tapper... Arg och aktiv, vilket ju torde vara bra tecken!

Hilda mår bra. Hon har ökat över 100 gram från sin födelsevikt nu.. Fortsätter hon som tänkt så kommer hon snart vara en stor flicka!
Signe är fortfarande inte helt uppe i sin födelsevikt än, men inte långt ifrån..

Flickorna är idag 28 dagar, det vill säga hela 4 veckor.
Fyra veckor som har gått så fantastiskt fort, även om varje enstaka timme känns sååååå långsam.

/Maria

En bra dag = framsteg för flickorna!

Fick idag möjligheten att prata med läkaren inne hos flickorna.
Om vi börjar med Hilda så mår hon, som vanligt, bra! Hon har tappat lite i sitt hemoglobinvärde så om inte det vänder så kanske de måste ge henne lite blod. Detta är inget ovanligt eftersom deras produktion av blodkroppar faktiskt inte har kommit igång helt och håller ännu, dessutom tar de blodprover från dem varje dag och på en sådan liten kropp så är det tillräckligt för att det skall påverka dem. Dock trodde inte läkaren att det skulle behövas, vi får vänta och se ikväll hur hon mår.
Hon är helt utan mediciner och dropp nu. Hon har ingen extra syre. Hon äter allt som hon ska och har inga kräkningar. Magen fungerar fint. Hon kommer att få börja med sjukgymnastik nu. I slutet av veckan kommer de att försöka trigga igång sugrelexen och efterhand gå över till att mata henne med flaska istället för sonden.

Signe tömdes på ca 12 ml vätska idag. Vilket är ungefär vad vi kan räkna med nu. Vätskan blir allt klarare i färgen. Läkaren förklarade att hennes proteinvärde måste ner under 100 innan det kan bli aktuellt att sätta in en shunt istället. Hon ligger på 400 nu. Jag vet inte vad hon har varit uppe i som mest, men det är tydligen på väg ner iaf.
Läkaren hade konsulterat en expert ang hennes magbekymmer och blivit rekommenderad en annan medicin (tror det var en annan typ av antibiotika) och den sattes in igår. Idag kunde man höra tarmljud för första gången på länge... :)
Hon har inte spytt upp något av den maten hon har fått sedan igår och idag fortsätter man på samma dos (1 ml var 2-3 timme). Att hon får behålla maten är jätteviktigt just nu och jag är SÅ GLAD att det fungerar just nu. Även hon skall nu få på sig lite bebiskläder.
Hon är väldigt aktiv, vilket läkaren tycker är jätte jätte bra!! Hon blir väldigt arg när man håller på med henne, hon krumbuktar och sprattlar rejält. Efter en stund lugnar hon sig och verkar istället njuta av beröringen.

SÅ... En mycket bra dag! :)

/M

Ett gott tecken??

Måste bara skriva ett snabbt inlägg om Signes humör! På morgonen idag var hon väldigt arg på något (misstänker att hon börjar bli trött på att vara uppkopplad på C'papen, den trycker på både pannan och i nacken.)
När jag kom in så sov hon så fint men hon vaknade på en gång när jag började "klappa" på henne. Sen var det full fart, hon försökte snurra runt och greja, hon frynte med hela ansiktet och både armar och ben for omkring. För mig känns det som ett väldigt gott tecken då hon tidigare varit ganska passiv. Jag var så glad när jag gick därifrån! Får träffa läkaren i morgon och höra vad hon säger om hennes tillstånd då.

Hilda sov så gott när jag var där, hoppas få en liten gos-stund med henne nu ikväll!

/M

Vilket barnkalas!!!

Har nyss kommit hem från en hejdundrande fest!!

Vår klinik har i dagarna fått sin 100 bebis. (Våra var nog 92 och 93 tror jag) Det skulle ju naturligtvis firas med stort kalas. Tiden var satt till kl 20.00 och då fanns jag och de fyra svenska killarna på plats, och all personal från kliniken. Runt nio droppade det in lite mer folk, men först framåt tio kom den stora massan med Indierna själva. Kvällen inleddes med lite (konstiga) lekar för alla vuxna och därefter satte dansen (discot) igång. Det var ett väldigt håll igång fram till 23,30 då musiken stängdes av och lamporna tändes upp. Då skulle man äta, sen var festen slut! Indierna är som tokiga i Tequila och de tog shot efter shot med tequila... Kan säga att det var några stycken som var rätt vingliga nu på slutet.
Vi "västerlänningar" hade redan smygätit under kvällen så vi tackade och gav upp nu vid midnatt.

Fantastiskt kul att få se hur dedicerade indierna var i sin dans och i festen.
Alla är så fantastiskt snälla och trevliga och gör verkligen sitt yttersta för att man skall ha trevligt och njuta!

På tal om att njuta så fick jag hålla i Hilda för första gången igår!! Även idag fick jag sitta en stund med henne i knäet!! Det är sådan glädje för mig så det kan ni inte förstå! Bara det att få hålla i henne gör henne med ens mer verklig. Hilda mår som ni kanske förstår väldigt bra.

Signe har även hon gjort framsteg. Vår doktor var nöjd med henne igår. Hon är stabil och när det gäller vätskan i huvudet så hade hjärnkirurgen tittat på vätskan och han fann konsistensen mycket bättre (tunnare) samt att färgen håller på att ljusna, vilket betyder att det inte är så mycket gammalt blod kvar.
När det gäller hennes mage så har hon fortsatt spy. Läkaren förklarade att hon nu får vara utan mat i 5 dagar så att magen får chans att läka helt. Hon kräks upp ett grönaktigt slem, som tydligen inte bara är magsaft från magsäcken, utan det är även sekret från tarmarna. I dagsläget så kan tarmarna inte ens ta hand om de restprodukter som kroppen själv producerar. :(
Läkaren låter ändå rätt hoppfull måste jag säga. Hon poängterar att det är tid det handlar om nu! Lång tid!
Idag (både på morgonbesöket och kvällsbesöket) rörde hon dock en del på sig, hon rörde inte bara på armar och ben utan även på kroppen. Jag masserar henne med olja minst en gång om dagen, och jag ser att hon blir väldigt arg i bland.. Men efter ett tag så accepterar hon mina fingrar och slappnar av istället. Jag tycker det är skönt att se att hon faktiskt reagerar på att man rör vid henne och jag tycker det är bra att jag ser att hon blir lite arg.
Jag tycker också att båda flickorna har börjat reagerar på min röst. Nu kanske de reagerar likadant när vem som kommer och pratar med dem men när jag kommer in till dem och börjar prata så får jag en reaktion från dem båda, innan jag ens har tagit i dem.
Jag börjar oftast med Signe och det slår sällan fel, utan när jag har gullat en stund med henne så ser jag att Hilda har slagit upp ögonen och ligger och lyssnar. (De ligger med ungefär två meters mellanrum så hon kan ju inte se mig, och dessutom är jag lika grönklädd som alla andra som rör sig där inne).
Likaså ser jag på Signe att hon blir lite mer aktiv i sina armar och ben när jag pratar med henne.
Jag vill i alla fall tro att de börjar känna igen mig. Jag har ju ändå varit in till dem två gånger om dagen i 16 dagar nu!

Midsommaraftonen spenderades tillsammans med Andreas, John, Andreas och Alf. Underbara allihopa!
Vi var på en indisk restaurang och åt. Det var väldigt gott men VÄLDIGT STARKT!!
Andreas och Johns bebis kommer på onsdag nästa vecka!! Så spännande för dem!
Jag hade i alla fall en väldigt trevlig kväll igår, om än en väldigt annorlunda midsommarafton!

I morgon står shopping på schemat med Melissa och hennes mamma (de är från Australien).
Jag är så tacksam när någon erbjuder mig att få följa med för då går timmarna lite fortare!

Bästa hälsningarna från en fruktansvärt jordgubbssugen Maria

Vilket (barn)kalas!!!

Har nyss kommit hem från en hejdundrande fest!!

Vår klinik har i dagarna fått sin 100 bebis. (Våra var nog 92 och 93 tror jag) Det skulle ju naturligtvis firas med stort kalas. Tiden var satt till kl 20.00 och då fanns jag och de fyra svenska killarna på plats, och all personal från kliniken. Runt nio droppade det in lite mer folk, men först framåt tio kom den stora massan med Indierna själva. Kvällen inleddes med lite (konstiga) lekar för alla vuxna och därefter satte dansen (discot) igång. Det var ett väldigt håll igång fram till 23,30 då musiken stängdes av och lamporna tändes upp. Då skulle man äta, sen var festen slut! Indierna är som tokiga i Tequila och de tog shot efter shot med tequila... Kan säga att det var några stycken som var rätt vingliga nu på slutet.
Vi "västerlänningar" hade redan smygätit under kvällen så vi tackade och gav upp nu vid midnatt.

Fantastiskt kul att få se hur dedicerade indierna var i sin dans och i festen.
Alla är så fantastiskt snälla och trevliga och gör verkligen sitt yttersta för att man skall ha trevligt och njuta!

På tal om att njuta så fick jag hålla i Hilda för första gången igår!! Även idag fick jag sitta en stund med henne i knäet!! Det är sådan glädje för mig så det kan ni inte förstå! Bara det att få hålla i henne gör henne med ens mer verklig. Hilda mår som ni kanske förstår väldigt bra.

Signe har även hon gjort framsteg. Vår doktor var nöjd med henne igår. Hon är stabil och när det gäller vätskan i huvudet så hade hjärnkirurgen tittat på vätskan och han fann konsistensen mycket bättre (tunnare) samt att färgen håller på att ljusna, vilket betyder att det inte är så mycket gammalt blod kvar.
När det gäller hennes mage så har hon fortsatt spy. Läkaren förklarade att hon nu får vara utan mat i 5 dagar så att magen får chans att läka helt. Hon kräks upp ett grönaktigt slem, som tydligen inte bara är magsaft från magsäcken, utan det är även sekret från tarmarna. I dagsläget så kan tarmarna inte ens ta hand om de restprodukter som kroppen själv producerar. :(
Läkaren låter ändå rätt hoppfull måste jag säga. Hon poängterar att det är tid det handlar om nu! Lång tid!
Idag (både på morgonbesöket och kvällsbesöket) rörde hon dock en del på sig, hon rörde inte bara på armar och ben utan även på kroppen. Jag masserar henne med olja minst en gång om dagen, och jag ser att hon blir väldigt arg i bland.. Men efter ett tag så accepterar hon mina fingrar och slappnar av istället. Jag tycker det är skönt att se att hon faktiskt reagerar på att man rör vid henne och jag tycker det är bra att jag ser att hon blir lite arg.
Jag tycker också att båda flickorna har börjat reagerar på min röst. Nu kanske de reagerar likadant när vem som kommer och pratar med dem men när jag kommer in till dem och börjar prata så får jag en reaktion från dem båda, innan jag ens har tagit i dem.
Jag börjar oftast med Signe och det slår sällan fel, utan när jag har gullat en stund med henne så ser jag att Hilda har slagit upp ögonen och ligger och lyssnar. (De ligger med ungefär två meters mellanrum så hon kan ju inte se mig, och dessutom är jag lika grönklädd som alla andra som rör sig där inne).
Likaså ser jag på Signe att hon blir lite mer aktiv i sina armar och ben när jag pratar med henne.
Jag vill i alla fall tro att de börjar känna igen mig. Jag har ju ändå varit in till dem två gånger om dagen i 16 dagar nu!

Midsommaraftonen spenderades tillsammans med Andreas, John, Andreas och Alf. Underbara allihopa!
Vi var på en indisk restaurang och åt. Det var väldigt gott men VÄLDIGT STARKT!!
Andreas och Johns bebis kommer på onsdag nästa vecka!! Så spännande för dem!
Jag hade i alla fall en väldigt trevlig kväll igår, om än en väldigt annorlunda midsommarafton!

I morgon står shopping på schemat med Melissa och hennes mamma (de är från Australien).
Jag är så tacksam när någon erbjuder mig att få följa med för då går timmarna lite fortare!

Bästa hälsningarna från en fruktansvärt jordgubbssugen Maria

Upp och ner....

Nu har jag snart varit själv i Mumbai i en veckas tid, och igår blev våra flickor 3 veckor gamla. Snacka om att tiden trots allt flyger iväg!! :)

Vissa stunder tycker jag att tiden går långsamt, exempelvis när jag sitter här på hotellet och är uttråkad. Men ändå så blir det kväll och sovdags på ett kick. Det känns som om jag har kommit in i trallen nu...

Jag är INTE van vid att ta det så här lugnt, och jag får panik när jag tänker på hur mycket styrka och kondis man kommer att tappa. Tyvärr finns det inget gym på hotellet (inte för att jag är en gym-tjej, men det hade varit skönt att få röra lite på sig). Jag har försökt mig på lite promenader men dels risken att gå fel och inte hitta tillbaka och dels den tryckande värmen och den hemska trafiken gör att jag trivs bäst inne på mitt hotellrum trots allt! ;)

Hilda mår oförsämt bra! Hon får behålla all mat och hon sprattlar omkring med sina små armar och ben. Hon reagerar på ljud och på beröring. Hon är SÅ SÖT!!!

Signe har det tufft.... Efter gårdagens samtal med läkaren var jag riktigt riktigt orolig... Hon får inte behålla någon mat alls, plus att hon kräks upp magsaft även när hon inte blivit matad. MEN efter lite provtagning igår togs beslutet att ge henne blod, och vilken skillnad! Idag var hennes värden mycket bättre och hon har legat vaken och tittat sig omkring under längre stunder. Hon har även problem med saltbalansen i kroppen så hon får extra utav det också. Dock hann hon samla på sig en del vätska i kroppen igår och det var på väg upp i lungorna, så nu ligger hon återigen med Cpap'en inkopplad för att underlätta andningen. Men hon är så tapper lilla Signe.. Hon får verkligen kämpa hårt med allt nu! 

Varje dag som hon tar ett steg framåt känns som en seger!

Jag bjuder nu på en första bild av Hilda, här 15 dagar gammal!

Idag träffade jag dessutom två härliga svenska grabbar vars barn kommer att födas inom de närmsta veckorna. Så nu blir det midsommarfirande med dem och ett annat svenskt killpar (som har varit på sitt första besök här i Indien nu och de är alltså i den berömda 2WW (2 weeks waiting) innan de vet om "de är gravida" eller inte!) Det blir alltså jag, och fyra killar på ett hotell i Mumbai den här midsommaren!! 

Henrik, du kan vara lugn.... De har inget intresse av en sån som mig!! :)

SÅ HÄRLIGT att få prata lite svenska igen! Det här är dessutom två killar som är väldigt pålästa om hela processen med alla papper och dokument som måste till innan hemfärd! Ska bli så spännande att både lära känna dem men också att följa deras resa! 

De bjöd dessutom på en liten överraskning, men den berättar jag om en annan gång!

På lördag blir det stor fest då vår klinik har fått över 100 bebisar!!!! (Våra var något på 90...)

Festen hålls på det hotell där jag bor så det passar mig perfekt! Vilket underbart sätt att få nya kontakter och att umgås med människor! 

Jag tror att den här helgen kommer att gå fort.... :)

Nåväl mina vänner! Dags att scanna av Facebook, gmail, vanliga mailen, aftonbladet, vlt, expressen och en väldans massa andra sidor innan jag drar mig ett par våningar ner för kvällsmat!

Kram på er allihopa och ha en underbar midsommar!

Hoppsan, vad dålig jag är på att uppdatera!!

Hej å hå!

Är visst väldigt dålig på att uppdatera er mina kära vänner. Hade tänkt skriva några rader igår men poff, så tog internet-tiden slut. Ni kan inte förstå vad dyrt det är med internet här ner. 700 Rupies per dygn, alltså dryga 100-lappen... Så man "köper per timme istället"....

Flickorna gör hela tiden framsteg. Oron som jag tidigare kände över varje nytt besök börjar så smått gå över till ren glädje! Fortfarande är det lite nervöst när jag sneglar in genom glasrutan innan jag tvättat mig och fått på alla skyddskläder, jag vill ju veta allt som händer!! Det jag kan se på en gång är ju om de är uppkopplade på någon form av andningshjälp eller om de andas själv.

Hilda är riktigt pigg nu! Hennes lilla problem med hjärtat har läkt av medicineringen och hon äter 10-12 ml var tredje timme. Hon sondmatas fortfarande då hon inte riktigt har kommit igång med sugreflexen, men hon en är väldigt aktiv liten tjej. De har kunnat sänka temperaturen kring henne till 33 grader och hon håller ändå kroppstemperaturen uppe.

Signe gör framsteg även hon. Efter ett par dagar först i respirator (under operationen blev hon uppkopplad på respiratorn och hon fick ligga kvar på den tills hon visade att hon själv ville andas) och sedan 2 dagar med Cpap'en inkopplad så är hon nu helt fri från andningshjälp sedan igår. Hon har en stor "glaskupa" över huvudet där hon får extra syrgas men hon andas helt själv.
Hon töms på ca 15 ml vätska från hjärnan var och varannan dag, vilket tydligen är vad man kan förvänta sig. Hon har börjat få lite ersättning men har tyvärr kräkts upp det. De skulle göra nya försök nu i kväll och under natten, så vi får hålla tummarna att hon får behålla det.

Idag har jag börjat få massera flickorna med olja. Ska tydligen göra dem gott med lite extra stimulering och att deras ganska så torra hud får lite fukt.

Jag är nu själv här nere i Mumbai sedan Henrik åkt hem i fredags. Vi ansåg båda att han gör mer nytta där hemma än här fram tills att de låter oss få ta hand om flickorna.
Flera veckor ensam i ett främmande land är ingen dröm för mig, men jag har mina två besök på sjukhuset varje dag som "tidsram". Frukost äter jag på hotellet (som ligger på gångavstånd till sjukhuset) och till lunch och kvällsmat har jag ett tio-tal restauranger att välja på.
Jag har dock lyckats få flera bekantskaper här nere, det är främst andra par som gör samma "resa" som vi.  Jag älskar att skapa nya kontakter och att lära känna nya människor, nu har vi dessutom något väldigt intimt och speciellt att diskutera och prata om. Något som man faktiskt inte kan prata med "alla andra" om.

Trafiken är HEMSK och längs min väg till sjukhuset måste jag korsa 3 större vägar. Man måste ta en fil åt gången och sedan stå mitt bland alla bilar, motorcyklar och rickshaws (Indiens motsvarighet till Thailands tuk-tuk) och vänta till nästa sida är tom. Detta fasar jag för varenda dag!! Men men, bara man tar det lugnt och har tålamod så kommer man över.. Jag tror mig ha hittat bästa (lugnaste) ställena att komma över iaf.

Nu är det dags att välja matställe till kvällen!

Tänker på er alla där hemma! Njut av den svenska sommaren och den rena luften åt mig också!
(Idag har det varit uppehåll så jag ska inte klaga, men molnigt och alldeles för varmt för att vara ute!)

En bra dag!

JA, den här dagen har bestått av väntan... väntan... och mer väntan...

Vår "stora" flicka Signe var uppsatt för operation kl 10,00 men fick åka iväg 15,15........
Signa har fått en blödning i hjärnan. Det behöver inte vara så illa som det låter, men hon har nu svårt att få vätskan i hjärnan att passera ner i ryggmärgskanalen. De små små fina passagerna där vätskan skall rinna igenom är tilltäppta av blodkoagel. Det gör att vätskan samlas i huvudet och kommer ingenvart. För i världen kallades detta tillstånd för vattenskalle. Neurokirurgen har vid två tillfällen dragit ut vätskan med en nål, men insåg i går att det fyller på väldigt snabbt igen. Nu har man opererat in ett dränage från vätskeutrymmet till en ballong som ligger under huden på henne. På så vis behöver man endast sticka igenom huden när man skall lätta på trycket.

Gissa om jag var nervös idag!
Signe kom dock tillbaka efter en dryg timme och läkarna var mycket nöjda. Hon blev snabbt stabil efter sövningen.

Hilda har fått komma ur all andningshjälp och andas nu helt själv. Inga bakslag alls idag! :)
Både Henrik och jag tycker att hon har växt en hel del! :)
Har dock inte fått reda på om hon har ökat något i vikt än.

Vi har bytt hotel och bor nu på Hotel Rodas. Det är gångavstånd till sjukhuset och lite mer centralt. Eftersom jag kommer att vara själv här från och med i morgon så är det värdefullt för mig att ha nära till allt. Vi har fått ett jättefint och stort rum här. Dessutom billigare än det första stället. Känns helt rätt!

KRAM TILL ER ALLA!! TAck för alla fina kommentarer! Jag blir så rörd när jag läser dem :)

Åhh....

Idag låg Hilda med ögonen öppna och det märktes tydligt att hon märkte att jag klappade henne. <3 <3 <3

Signe sov gott när jag var där.
Signe är ur ventilatorn och ligger med Cpap nu. Alltså ytterligare framsteg!! Inga tecken på större problem för stunden utan hon är stabil! Vilket glädjer oss mycket.

Hilda mår bra, hon har fått lite extra syre under dagen men är nere på den minsta dosen så det är framsteg även där.

I morgon skall jag ta med lite kläder till dem!1 Åh vad jag längtar. Allt jag har är säkert alldeles för stort men, bättre det är för litet! ;)
De vill gärna att flickorna får ha en liten topp eller body på sig, först då kan de börja sänka temperaturen där de ligger för att se att de klarar hålla temperaturen själva.

Vi har tittat på lite olika alternativ till boende idag. Ska få lite mer uppgifter i morgon, sedan bestämmer vi hur fortsättningen blir!
Idag har solen skinit och ni kan inte tro hur tryckande varmt det blir... Uppe på rummet ser det så fantastiskt fint och skönt ut men när man väl kommer ut så vill man bara gå in igen!

Tänker på alla där hemma!! Ta hand om er och tack för att ni tittar in här ibland och läser om våra dagar!

KRAM MARIA

Äntligen internet, äntligen en uppdatering!

Äntligen internet! 

På plats här i Mumbai har det sakta gått upp för oss vad som har hänt i vårt liv! Vi har två fina döttrar som just nu kämpar hårt för att klara sig.

De föddes den 1 Juni, kl 22.00 och 22.01 (Indisk tid). 

Signe kom först, hon vägde 1,46 kg

Hilda kom strax efter och hon vägde 1,26 kg.

De mådde båda bra direkt efter födseln. 

Signe har tyvärr haft en del bekymmer sedan dess, men det är ännu för tidigt att uttala sig om det. Vi väljer att ta en dag i sänder och hoppas att flickorna blir starkare för varje dag som går.

De "äter" båda ca 2 ml ersättning per dag. 

Signe får fortfarande andningshjälp. Hilda klarar sig bättre men från och till får även hon lite extra syrgas.

Båda flickorna har blivit behandlade med starka lampor mot gulsot, men de togs bort igår och de har båda fin färg just nu.

Planen är att de kommer att vara kvar på NICU (neonatalavdelningen) i ca 5 veckor till, därefter 2-3 veckor på "vanliga barnavdelningen" och ytterligare 2 veckor på hotellet innan vi kan börja tänka på att flyga hem. 

Henrik kommer att åka hem ganska snart för att ta hand om allt där hemma och jag blir kvar.

Vi kommer dock att försöka byta boendet i veckan så vi kommer lite närmre sjukhuset.

Närmsta månaden kan vi ändå inte göra så mycket mer än att ta det lugnt, lita på sjukhuspersonalen och läkarna och besöka våra flickor två gånger om dagen. 

OM allt går som planerat så ser jag fram emot att komma hem i September.

Henrik och jag är överens om att vi väntar med att visa bilder på flickorna.

OH, ja en annan sak!! VÅGA INTE KLAGA PÅ REGN någonsin mer där hemma! Jag lovar att ni ALDRIG har sett så mycket vatten komma ner från himlen på en och samma gång!!!!! Det är helt sinnessjukt hur mycket det regnar här!

 Vill återigen tacka för alla fina mail, meddelande, sms, samtal m.m. som kommit! Ni anar inte hur mycket det betyder för mig att veta att jag har ett stöd i alla er där hemma!

Ett stort tack även till alla hundvakter, häst och kattvakter! Å tack till alla tjejer och killar på Kungsbyn som får ta ett mycket större ansvar just nu!

Vi tänker på er alla och uppskattar verkligen att ni hjälper oss!

KRAM MARIA

Visumen klara! I morgon åker vi!!

Som rubriken säger! Visumen blev klara idag på eftermiddagen så nu bokas flygbiljetterna till i morgon!
Mumbai, here we come!!!

Fick en liten uppdatering från våra läkare idag!

The babies are stable and slowly growing stronger.
One is still on the ventilator but is looking much better.
The other baby is off the ventilator but is not yet taking feeds and is on IV fluids.

Their doctor feels that they should do well and healthy in 3 weeks atleast.


Vill gärna skänka en tanke till alla er som skickat meddelande och lyckönskat oss!! Era tankar värmer verkligen! Det här har varit en tuff vecka, vår absolut högsta önskan har gått i uppfyllelse, men vi har inte fått ta del av den "på riktigt" ännu... Men snart!


/Maria

Senaste uppdateringen kom för en stund sedan. Jag är så lycklig!!

Dear Maria
>
> Your babies are doing better. The younger one is off the ventilator and is able to maintain her oxygen levels.
> The older or the first one is still on the ventilator and has developed a mils infection but the neonatologist feels she should do well.
> They are both still on IV fuilds and feeds have not yet been started for them.
> They are being looked after well.
> Sorry your visa got delayed. Can only imagine how you must want to rush to mumbai to be with your daughters.


Längtan är enorm!!

Idag blir det till att söka igenom stadens barnbutiker i jakt på kläder i stl 40, 44 och kanske 46....

/M

Långa dagar...

Inget visum idag :( Vi blir kvar i Sverige till tisdag/onsdag...

Kommer inte att få se våra små underverk fören de är en vecka gamla.
Har dessutom insett att den vackra svenska sommaren kommer att bytas ut mot ett regnigt (men varmt) och fuktigt, lätt kaosartat land! Vad gör man inte ;)

Inga uppdateringar från Mumbai idag. Antar att det betyder att läget är stabilt.
Inga nyheter = Glada nyheter....

/M

Stabilt men lite lätt kaosartad känsla..

Flickorna mår bra! Läget är stabilt. De ligger båda i respirator för att försäkra sig om att de inte får andningsuppehåll.

Planen är att åka över fortast möjligt! I morgon fm vet jag om visumen hinner bli klara före helgen. I så fall är det direkt läge att börja packa.
Så fort jag har koll på visumet kan vi boka resa och hotell.

Troligtvis blir flickorna kvar på NICU (neonatalvården) i minst tre veckor. Mer info om det får vi när vi väl är på plats.

Har försökt jobba undan en del på jobbet idag, men det blir tufft att lämna när man inte känner att man har hunnit med att visa allt för dem som skall ta över mina sysslor.

Nåja, vi finns ju att nå på telefon mest hela tiden!

Stabilt på utsidan men lätt kaos inombords beskriver min känsla bäst just nu!
Jag återkommer med uppdateringar så fort jag vet mer!

/M

Oj!

Lyckan är total, men uppblandad med en stor portion rädsla. Halv åtta i kväll ringde Dr Yash från Mumbai och berättade att vår SM hade fått kraftiga värkar som de inte kunde stoppa. Våra tvillingar är födda idag. Det är två flickor med en ungefärlig vikt på 1200 gr och 1400 gr.

Flickorna ligger på NICU (neonatalvården) i kuvös. Allt är stabilt. Ny uppdatering kommer i morgon!!

Vad händer med oss nu då? Vi släpper allt, och då menar jag bokstavligen allt! Telefonen har gått varm här hemma i kväll, mycket som måste fixas. Men vi hann med ett glas champagne hos bästa vännerna! Visumet kommer tidigast på fredag, vilket betyder att vi tidigast kan komma ner till helgen. Har vi otur så kommer visumet först på tisdag och då kan vi inte åka fören onsdag.

Flickorna är i trygga händer och de tar bra hand om dem på sjukhuset. Dock känns det väldigt overkligt att sitta här hemma och försöka ta in vad det är som sker. Prognosen ser god ut. Vi hoppas att de har fått lite av sina föräldrars envisa vilja och kämparglöd!
Namnen är bestämda men hålls hemliga en liten stund till!

Några måsten på jobbet fixas i morgon bitti, sen blir det stan för att inhandla sista grejerna.

Håll tummarna och be för att våra flickor skall klara sig!

/ En lycklig men trött nybliven mamma!