Viktökning!

Kunde inte tro det var sant när vågen stannade på hela 1940 gram när Hilda vägdes idag! Snart två kilo!!!
Underbart att hon växer så bra!

Signe vägde 2200 gr för ett par dagar sedan. Jag vet inte hennes exakta vikt just nu.

Idag har Mr Ray från Svenska Konsulatet kommit till sjukhuset där han fått se både Hilda och Signe och jämfört dem med deras passfoton. Det krävs nämligen personlig inställelse när man ansöker om pass och eftersom Signe är inskriven på sjukhuset fick vi göra lite tvärtom. Lite omständigt, men samtidigt så skönt att myndigheterna samarbetar och försöker lösa det för oss.
I morgon kommer ansökan om svenskt medborgarskap att lämnas in.

Hilda fick alltså följa med till sjukhuset idag för att träffa mannen från konsulatet. Men väl där så blev det vägning och koll av ögonen. Hennes ögon ser fina ut. De är ett par veckor "för unga", men det är inte ovanligt att det blir så när man har tittat ut i stora världen så pass tidigt.

Signe har lite större problem. I morgon kommer en specialist och kollar henne igen för hon kommer troligtvis behöva ett laseringrepp för att ögonen skall kunna utvecklas normalt.
Hennes vanliga otur med andra ord... Detta är ett tillstånd som man hade kunnat förvänta sig efter all stress hon gått igenom så det är väl bara att bita i det sura äpplet.
Hon ligger nästan helt utan syrgas, får bara lite lite extra ibland.
Hon får fulla portioner mat via sond, men vill inte riktigt äta via munnen ännu. Vi hoppas att det ger sig inom några dagar.

/M

Bra dagar!

Tänkte bjuda er läsare på lite fina bilder som är tagna under de senaste dagarna men först lite text.

Vi stortrivs på hotellet. Det är inte inte alls svårt att få tiden att gå nu när vi har Hilda med oss. Hon har en del bekymmer med magen, så vi tycker lite synd om henne.. Men hon står på medicin som skall hjälpa så vi får bara försöka trösta henne så gott det går.
Hon är en mycket hungrig madame och får hon inte mat i tid så blir hon väldigt arg.
Det är så kul att börja lära känna denna lilla varelse. Hon visar redan vilken bestämd dam hon är!

Det är fantastiskt att ha Henrik och Ulla här. Ulla ser till att vi får lagad mat och Henrik får hjälpa till där det behövs.

Dessutom gör Signe stora stora framsteg!! Hon äter fulla portioner med ersättning nu, och är bara dagar ifrån att klara sig helt utan syrgas. I kväll skall hon få på sig lite kläder också.
Under två dagar har vi försökt ta passfoton på flickorna. Det finns en fotograf som samarbetar med sjukhuset som kommer till avdelningen.
Efter lång tid lyckades han få till en bra bild på Hilda igår, men Signe är svårare att få att vakna på beställning. Vi skall göra ett nytt försök i morgon.
Det finns ju en del krav på ett passfoto, bla så skall det vara taget rakt framifrån, båda ögonen öppna, vit bakgrund osv. Inte så lätt att få till på en bebis med andra ord!

Måste passa på att få tacka min bästa svägerska Anna som har skickat med Ulla en stor påse svenskt lösgodis och Marabou mjölkchoklad!!! Anna, du är bäst!!! TACK SNÄLLA!!! Precis vad jag behövde! <3

Njut nu av lite bilder!

Första mötet mellan Hilda och pappa!! <3

Första stunden med farmor!

Favoritpositionen!

Mums! 

Blöjbyte på hotellrummet!

Matdags!

Kärlek!

Behöver jag säga att det inte är några som helst problem med att få hjälp att ta hand om Hilda!! ;)

Tack igen för att ni följer oss på vår resa! Äntligen känns det som om en stundande hemresa är inom greppbart avstånd. Med det nya hotellrummet och med Hilda med oss så känns vardagen så mycket lättare och tiden går ännu lite fortare! 

Jag har idag varit här i 7 veckor, vilket känns som en enorm bedrift! Jag är dessutom så lycklig över att saker och ting fungerar där hemma, Ni på Kungsbyn; ni gör ett kanonjobb! Är så stolt över er alla!!! Å ni som hjälper mig med hästarna, jag är så tacksam! Nu dröjer det inte allt förlänge innan vi ses igen, hoppas jag! 

/M

Vilken fantastisk dag!

Kl 8 i morse knackade det på dörren och in kom Henrik och Ulla. Jag måste ha sett bra förvånad ut för jag väntade mig inte dem fören ett par timmar senare.
Både Henrik och Ulla är totalt förälskade i lila Hilda och hon har spenderat största delen av dagen i deras famnar.
När läkaren kom in i morse och såg att de hade kommit så frågade hon om jag ville bli utskriven, vilket man ju inte tackar nej till!
Sagt och gjort. Ett par timmar senare fick vi lämna sjukhuset med vår lilla Hilda. Exakt 8 veckor och 1 dag efter sin födelse.
Nu sitter vi på hotellet, ett lägenhetshotell med två rum, kök och toa. Här kan vi laga egen mat och bara vara. Det är ungefär 15 minuter till Sjukhuset med en ricksha. Vi kommer ju att behöva åka till Signe på dagarna, men då kan Ulla stanna hemma och passa Hilda.

I morgon behöver dock Hilda ut och åka igen för då kommer det en fotograf till sjukhuset som skall fota dem inför passet.
På måndag kommer en tjänsteman från svenska konsulatet och tittar på flickorna och på tisdag skall vi åka till konsulatet för att påbörja ansökan om svenskt medborgarskap och deras pass. Har vi riktig tur så har vi nog passen klara en dryg vecka senare.

Signe har kommit ur Cpapen och ligger med syrekupan. Hon äter hela 14 ml per mål och magen känns mycket mjuk och fin. Läkarna är nöjda med hennes framsteg. Hon har haft ett par dagar då hon varit lite slö men nu börjar hon bli pigg igen! :)

Livet känns så mycket bättre idag!! <3

/M

Kolikbarn...

Ja, lilla Hilda har det riktigt jobbigt med kolik på kvällar och nätter. Idag har de äntligen satt in medicin, efter att jag igår hade 4 (!!) sköterskor inne hos oss samtidigt som på alla sätt försökte trösta liten. Hon har inte bajsat på 2 dygn och herre min gud vad hon kämpar för att få ut något nu.. Hoppas att det släpper snart.

Signe mår lite si så där! Efter att ha blivit lite slö så satte de henne på Cpapen. Inte för att hon egentligen behövde det utan mer för att hjälpa henne om hon känner sig trött.
Alla blodprov som är tagna är normala och rapporten idag säger att hon varit mer aktiv under natten igen.
Jag längtar så tills jag kan börja spendera lite mer tid med henne!

Jag har hållit på hela förmiddagen med att sammanställa alla papper som behövs inför flickornas medborgarskapsansökan. Jag har även fått kontakt med migrationsverket och fått reda på att han som ansvarar för den här proceduren går på semester v 32-33. Vi måste alltså få in alla papper till migrationsverket senast under nästa vecka. Så nu blev det lite bråttom.

I morgon kommer Henrik och Ulla, och då fixar vi de sista papperna sedan är det ett besök på konsulatet så fort som möjligt som gäller.
Spännande dagar som närmar sig nu för att fixa med allt!

KRAMAR M

Överraskad och ensam!

STÖRSTA TACKET till Tina och ni andra på min tidigare arbetsplats Djurdoktorn! Idag kom det ett paket från dem med ett jättefint brev och massa pocketböcker å bebiskläder. Precis vad jag behöver! Tack för de fina orden som stod i brevet. Ni är så underbara, hela gänget! :)

Idag åker mamma & pappa hem igen. Blir tomt utan dem, men om ett par dagar kommer min älskade och flickornas pappa äntligen tillbaka. Han får med sig sin mamma som sällskap och extra hjälp.
Vi kommer att behöva åka omkring en del för att få ordning på pappersexcercisen och med flickorna på olika platser så är det guld värt att svärmor kan hjälpa oss.
Ser dessutom verkligen fram emot att få äta lite hemlagad lunch snart! :)

Framgångssagan fortsätter här. Signe har haft en bra dag. Hon matas med sockerlösning (5 ml var fjärde timme). Hon har INTE spytt en endaste gång igår eller idag! OM hon fortfarande mår bra i morgon så kommer sockerlösningen att bytas ut mot bröstmjölk!!!
SÅ SPÄNNANDE!!! Ni kan nog förstå att jag kommer att sova oroligt närmsta nätterna, innan vi vet om hon tål maten och klarar att få den igenom tarmarna.

Lilla Hilda har sett lite blek ut idag. I morgon kommer man att ta ett blodprov för att se hur hon har det med sina röda blodkroppar. Om hon ligger lågt kommer hon troligtvis att få en omgång blod. När man är född så tidigt som våra flickor så har inte den egna produktionen av röda blodkroppar kommit igång fullt ut och det är inte ovanligt att man behöver hjälpa till lite där.
Båda flickorna har fått blod här tidigare.

Nu skall jag försöka få Hilda att somna. Så fort det närmar sig kväll så säter hennes mage igång att stöka.

/M

Medvind!

Ja, för en gångs skull känns det som om att vindarna har vänt och blåser i vår riktning..

Det går fortsatt bra med Hilda på rummet. Vilken liten charmör hon är! Man märker att det är först nu som man lär känna henne. Stunderna på sjukhuset har bara gett en pytteliten försmak på vem hon är!
Hon är (än så länge) en mycket nöjd och "enkel" liten flicka! Hon är nöjd så länge hon får mat och får sova. Hon visar dock tydligt att hon föredrar att sova nära, antingen i knäet eller på bröstet. Mamma och jag (och faktiskt fick pappa ta ett pass idag) har turats om under dagarna att låta henne sova nära oss.
Det är lite kluvet. Sköterskorna tycker absolut att hon skall sova i sin säng. De har påpekat att vi faktiskt kommer att ha två om ett tag och att det inte finns någon anledning att skämma bort dem. Men jag ser ju skillnaden på hur mycket lugnare hon blir när hon får ligga nära någon av oss. Hon har legat 7 veckor i en sjukhus-säng, räcker inte det?? Klart liten skall få lite närhet!!!!

Sötaste Signe gör STORA framsteg (törs knappt skriva det för då händer det väl ett bakslag direkt!). Idag fick hon komma ur respiratorn. Hon har klarat sig så fint sista dagarna så läkarna beslutade att prova även utan Cpapen. Hon har en syrgasgrimma på sig nu, men det känns som ett litet litet problem att komma ur den längre fram. Nu fick man verkligen se vilket sött ansikte hon har! <3
Hon har dessutom bajsat idag. 3 gången i sitt liv och första gången efter magoperationen!!
Det fick läkarna att ta beslutet att det är dags att börja mata henne nu. Så idag börjar man ge henne lite (3ml) sockerlösning. Hon får först det i några dagar då det är väldigt snällt mot magen, om hon tål det så går de vidare och ger bröstmjölk ett tag och därefter ersättning. Håll nu alla tummar ni har att hon klarar av att äta ordentligt!!

Henrik har fått bra besked från Indiska ambassaden så nu dröjer det inte länge innan de är här hos oss!

Mamma och pappa har sin sista dag hos oss i morgon. Jag tror inte jag kan beskriva hur mycket det har betytt för mig att ha dem här under de sista veckorna. Till mina syskon vill jag bara säga att vi har världens absolut bästa föräldrar. Jag bjuder på ett underbart foto från idag på Hilda och hennes morföräldrar!

Har dessutom pratat en kort stund med bästa kusinen idag! Underbart att få se er och få höra din röst en stund!! <3

Vill avsluta med en tanke till våra grannar i Norge. Jag följer nyhetsutvecklingen över nätet och jag tänker på er som bor mitt i detta kaos. Det är en tragedi av stora mått. Det rapporteras faktiskt om dåden på Indiska tv-kanaler.
De visar dock en bild över hela Skandinavien (Norge, Sverige & Finland) och har skrivit NORWAY med stora bokstäver över hela. Dessutom visar de att Utöya ligger mitt i Norge samtidigt som de säger att det bara är 45 min bilfärd mellan platserna. Enligt mitt ögonmått så är det nog 4 timmars bilresa (minst) om Utöya ligger där de visar.
Som sagt, tänker mycket på de Norska vänner vi har. Som Henrik sa så ger en sådan händelse genast perspektiv på ens egna problem.
Jag hoppas någonstans att det är en händelse orsakad av endast 1 (galen) person och att inte ett helt nätverk ligger bakom.

/M

Idag blir flickorna 7 veckor!

Det är helt otroligt vad snabbt tiden har gått. Till helgen har jag varit här i Mumbai 6 veckor!!

Idag tog vi i alla fall ett JÄTTE KLIV framåt. 

Idag fick Hilda flytta ut från NICU och hon och jag bor nu i ett eget rum här på sjukhuset.

Hoppas ni njuter av fotona lika mycket som jag njuter av att ha henne här!

<3

Hildas dagsvikt är 1645 gr.

När det gäller Signe så har hon en bra dag. Hon tränas fortfarande när det gäller andningen. Idag har de kunnat sänka trycket ytterligare. Hon fick plasma igår för att hjälpa till att bekämpa infektionen och det har hon svarat mycket bra på. 

Magen är fortfarande spänd, så där verkar inte hända så mycket. Men jag tror inte att vi kan förvänta oss så stor skillnad innan hon är ur respiratorn. Vilket hon förhoppningsvis kan vara inom en snar framtid.

Måste bara nämna vad kul det är att se glädjen hos mina föräldrar, och via skype även Henrik och hans föräldrar! Det är inte bara jag och Henrik som har längtat efter det här... Det finns så många fler omkring oss som blir glada för vår skull.

Jag har förstått att det är ett rikt antal läsare som följer vår resa, vilket jag tycker är helt fantastiskt. Ni ska veta att det värmer när jag läser era snälla kommentarer. Ni ger mig energi att orka!

KRAMAR Maria & en sovande Hilda