Jag känner mig som en död fisk!!
Acceptera det som händer, det går ändå inte att påverka!
Shunten har börjat svullna... FAN, FAN, FAN!!!
Under en period var läkarna inne på att det var en meningit, dvs hjärnhinneinfl men efter samtal med Signes chefsneurolog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus så var man lite lugnare. Han tyckte inte att hennes värden var oroande höga och ville ha is i magen tills odlingproverna kom.. Och under gårdagkvällen och under dagen idag har Signe mått ganska bra. Hon har smailat och skrattat och varit väldigt "med". Hon får ont i kroppen när alvedonen och iprenen går ur kroppen så det behöver hon fortfarande ha. Men tanken om meningit har vi helt slagit ur hågen. Tills för ett par timmar sedan när jag tog upp henne i famnen och direkt när jag la handen under hennes huvud så kändes det "fel". Jag bad sköterskorna att hämta en läkare omedelbart och in kommer den läkare som först tog emot oss när vi kom hem från Indien. Han hade inte hunnit läsa på hennes journal utan jag fick snabbt berätta om de tre sista dagarna med alla undersökningar.. Han var inte jätteoroad över svullnaden men ville heller inte bagatellisera det. Vi valde att avvakta och se om det blir värre.. Strax efter kommer Henrik och han håller med mig, eller som han sa: jag är etthundratio procent säker på att det är svullet, absolut ingen tvekan.. Så här har det aldrig känts innan... Så nu försöker jag ställa in mig på det som jag absolut inte ville, flytt till ABS och operation av mitt hjärta! Svärorden i mitt huvud räcker inte till..... :(
Minst två veckor till på sjukhus..
Jag saknar min lilla Goa Hilda så mycket så det gör ont! Jag räcker bara inte till...
Kungsbyn då... Jag vet inte om vi klarar att öppna om två veckor...jag vet faktiskt inget alls just nu..
Den här döda fisken orkar inte kämpa sig motströms längre, only the dead fish follow the stream..
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar