Vi fick permission i fredags. Man hittar inga fler fel än halsflussen så då tyckte man att vi lik gärna kunde få åka hem och ta det lugnt och se hur Signes infektion utvecklar sig.. Och det tackar man ju inte nej till, trots allt är hemma bäst.. :)
Igår (lördags) fick vi åka tillbaka och infektionsvärdet hade då sjunkit ytterligare. Så nu är planen att vi skall åter imorgon måndag och då bli utskrivna. Fortsatt beh med penicillin mot halsflussen och på tisdag får vi åka till Stockholm för ett besök hos nerurologen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.
Men hur mår vår lilla snäcka då? Jodå, bortsett från en svullen shuntslang och att vi absolut inte får komma nära hennes nacke på höger sida så mår hon lite bättre. Hon blir piggare för varje dag och hon skrattar när man busar med henne. Men hon är spänd och orolig i kroppen, hon vill inte ligga i famnen utan halvsitter hellre i vagnen. Hon vill inte träna på något sätt utan orkar mest beskåda det som händer omkring henne. Hon är absolut inte bra. Det är något som stör henne, något som gör rejält ont när alvedonen och iprenen tar slut. Jag längtar till tisdag, just nu känns det helt värdelöst att spilla tid utan att få veta vad man vill göra med henne. Jag är dock orolig inför vad som komma skall... Klart är ju att slangen är svullen och att hon har ont av den. Jag kan inte förstå hur det skall kunna sluta på något annat sätt än med en operation...
Nu njuter jag av lugnet över att få vara hemma, även om det innebär fler krav och sysslor att utföra så ger det mig energi. Och på tal om energi så TACK!! Jag har verkligen känt hur er givmildhet och era tankar har gett mig och min familj energi att klara oss igenom ytterligare en tuff period. Jag känner mig faktiskt upprymd av bara tanken! Jag blir gång på gång påmind om hur många vackra människor det finns i vår närhet som faktiskt bryr sig om oss!
Uppdatering kommer...
/M
Igår (lördags) fick vi åka tillbaka och infektionsvärdet hade då sjunkit ytterligare. Så nu är planen att vi skall åter imorgon måndag och då bli utskrivna. Fortsatt beh med penicillin mot halsflussen och på tisdag får vi åka till Stockholm för ett besök hos nerurologen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.
Men hur mår vår lilla snäcka då? Jodå, bortsett från en svullen shuntslang och att vi absolut inte får komma nära hennes nacke på höger sida så mår hon lite bättre. Hon blir piggare för varje dag och hon skrattar när man busar med henne. Men hon är spänd och orolig i kroppen, hon vill inte ligga i famnen utan halvsitter hellre i vagnen. Hon vill inte träna på något sätt utan orkar mest beskåda det som händer omkring henne. Hon är absolut inte bra. Det är något som stör henne, något som gör rejält ont när alvedonen och iprenen tar slut. Jag längtar till tisdag, just nu känns det helt värdelöst att spilla tid utan att få veta vad man vill göra med henne. Jag är dock orolig inför vad som komma skall... Klart är ju att slangen är svullen och att hon har ont av den. Jag kan inte förstå hur det skall kunna sluta på något annat sätt än med en operation...
Nu njuter jag av lugnet över att få vara hemma, även om det innebär fler krav och sysslor att utföra så ger det mig energi. Och på tal om energi så TACK!! Jag har verkligen känt hur er givmildhet och era tankar har gett mig och min familj energi att klara oss igenom ytterligare en tuff period. Jag känner mig faktiskt upprymd av bara tanken! Jag blir gång på gång påmind om hur många vackra människor det finns i vår närhet som faktiskt bryr sig om oss!
Uppdatering kommer...
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar