Inte så rolig tillvaro...

Förkylningen i påskas har tagit ett ännu hårdare tag om oss. Hilda var hyfsat pigg förra onsdagen och fick därför gå på dagis på torsdagen. När vi hämtade henne på eftermiddagen sa fröknarna att hon hade hostat massor och haft det riktigt jobbigt med hostan. Därför fick hon vara hemma på fredagen och besök till läkaren på vårdcentralen bokades. Natten mellan torsdagen och fredagen var inte roligt då hon hostade oavbrutet i flera timmar och hon svarade inte alls på Molipect (hostmedicinen)... Väl hos läkaren så skrevs ytterligare en medicin ut.. (Ventolin) Men inte heller denna hade någon effekt. Vi hoppades dock att det skulle vända men efter ytterligare en jobbig natt och med en allt mer matt tös under lördagen så beslöt vi tillsist (i samråd med 1177) att åka in till akuten med henne. Tur var väl det för efter två inhaleringar utan effekt så fick hon röntgas och man såg en tydlig lunginflammation. Så nu får Hilda penicillin och idag är hon mycket mycket piggare.
Dock har vår andra lilla tös gäckat oss ordentligt i dag.
Klockan ett i natt väcktes vi av ett avgrundsvrål från Signe. Hon kastade huvud och ben bakåt och spände sig i en båge bakåt. Min första reaktion är att tro att hon behöver bajsa/prutta men att det är stopp så med gemensamma krafter från Henrik så får vi i henne en resulax (typ av klyx) och det resulterar i en full blöja med bajs. Trodde att problemet var löst men icke... Signe fortsätter skrika, och gör så timme ut och timme in... Vrål blandat med snyftningar och med rädsla i hennes ögon så har jag gått omkring med henne så gott som hela natten. Flera försök att få henne att somna resulterade i 15-20 minuters pauser med sömn innan det var dags att gå upp med henne igen... Hon har haft så in i bängen ont! Vid halv sex kommer febern plötsligt och den travar snabbt upp till 40 grader. Stoppar i flickan ipren (alvedon har hon fått innan) och ringer 1177 och begär att få åka direkt till barnakuten, vilket vi naturligtvis får göra. Det räcker att nämna ordet shunt så har man sin plats fixad! ;)
Väl inne blir vi väl omhändertagna och Signes skrik fortsätter under förmiddagen. Min älskade man har för en gång skull följt med in, kan tro att han, precis som jag, var riktigt rädd för vad det kunder vara för fel. Och vi vet fortfarande inte vad som är fel! Signe är röntgad två gånger idag, först tarmarna för att utesluta förstoppning eller tarmvred, därefter lungröntgen för att utesluta lunginflammation.
CRP började på 27 i morse och är nu ikväll över 122... Höga vita... Tyder på bakteriell infektion. Frågan  är bara var?? Man har tagit blododling, en hiskeligens massa blodprover, odlingsprov från svalg och odlingsprov från näsan, urinprov, blodsockerprov och även ryggmärgsprov för odling och dessutom rutinkontroll av puls, andning och temp var tredje timme.... Man vet fortfarande inte varför eller var hon har så ont. Alla undersökningar har varit hemska, hon skriker numera så fort någon sköterska eller läkare kommer in i rummet och pratar med oss.. Hon är så rädd för mer smärta och ju mer hon spänner sig ju ondare gör det. Röntgenundersökningarna var hemska, men ryggmärgsprovet var nästan outhärdligt. Stackars lilla flicka vad hon skall behöva gå igenom!!!
Nu sover hon i sin vagn här brevid mig, men hon sover oroligt så vi får se hur natten blir.

Inte blir det bättre av att öppningen av Kungsbyn närmar sig och jag har MASSOR kvar att göra!! Det är bara att inse att vi kommer inte att bli klara på långa långa vägar det här året, men så måste faktiskt flickornas hälsa gå först! Sommaren är lång och vi får skylla på en otroligt seg vinter... Vi kommer nog hinna ifatt under Maj månad så att sommaren blir riktigt fin med våra spännande nyheter.

En trött mamma skall nu krypa ner under täcket..
Ge mig energi att klara av natten och morgondagen och ge Signe all kärlek i världen så att hon tar sig ur det här utan allvarliga bekymmer. Just nu är jag rädd, rädd över att inte veta vad det är som är fel med henne och jag känner en otrolig maktlöshet när jag inte kan hjälpa henne mer.....  Jag önskar jag kunde lyfta hennes smärta och ta den själv!

/M