Med (ytterligare) en dunderförkylning i antågande så kämpar vi på här hemma i skåne med flickornas väl!
De håller oss minst sagt sysselsatta.
En glädjande "nyhet" är att Hilda numera accepterar och tom tycker om att sova i vagnen när det står still, UTOMHUS!!!! Jippie!! Detta är ju något jag strävat efter under en lååååång period men hon har ju börjat skrika så fort vagnen stannat och velat komma in...
Det har varit ett par riktigt stormiga dagar här nere nu, men mina föräldrar har ett underbart uterum. Det är ca 8-10 grader där inne. Och där inne sover Hilda, ett par timmar i sin vagn varje dag! Det gör henne riktigt gott, hon är så rosig och fin när hon kommer in.
Mamma och pappa har blivit alldeles fantastiskt duktiga på att ta hand om flickorna. De vet precis hur jag vill ha det och rättar sig därefter. Mamma (med sin erfarenhet) kommer men många kloka råd och tips! Alltid tacksamt när man är lite slutkörd!
Signe fortsätter att testa oss... Jag tror att det framför allt är hennes mage som inte samarbetar helt med henne. Hennes avföring har blivit klart bättre sedan hon gått över till Hildas ersättning och börjat med gröt. Men det verkar vara lite jobbig för henne innan hon vant sig helt.
Hennes sovmönster är också lite lustigt, vissa dagar så sover bara hon 3*20 minuter! Då har vi en övertrött tjej på kvällen som är helt hopplös att få att sova. Jag kan verkligen inte förstå hur den tjejen kan hålla sig vaken så mycket som hon gör!
De dagar då vi lyckas få henne att sova lite längre perioder under dagen så är hon så underbar att ha att göra med, hon smilar och skrattar massor!
Vi tycker alla att hon börjar använda sina händer allt mer. Svårt att säga om det är ett önsketänkande, men hoppet är ju det sista som överger en ;)
Vi fortsätter i alla fall med att träna henne, vi tränar på att gå promenader, vi tränar på att ligga i vagnen, vi tränar på att sitta i knät osv... Och det går... ...framåt! Jodå, hon tar små myrsteg framåt, hon accepterar allt bättre, och det glädjer mitt mammahjärta så mycket!
En dryg vecka kvar i skåne och jag börjar allt få lite hemlängtan! :)
/M
De håller oss minst sagt sysselsatta.
En glädjande "nyhet" är att Hilda numera accepterar och tom tycker om att sova i vagnen när det står still, UTOMHUS!!!! Jippie!! Detta är ju något jag strävat efter under en lååååång period men hon har ju börjat skrika så fort vagnen stannat och velat komma in...
Det har varit ett par riktigt stormiga dagar här nere nu, men mina föräldrar har ett underbart uterum. Det är ca 8-10 grader där inne. Och där inne sover Hilda, ett par timmar i sin vagn varje dag! Det gör henne riktigt gott, hon är så rosig och fin när hon kommer in.
Mamma och pappa har blivit alldeles fantastiskt duktiga på att ta hand om flickorna. De vet precis hur jag vill ha det och rättar sig därefter. Mamma (med sin erfarenhet) kommer men många kloka råd och tips! Alltid tacksamt när man är lite slutkörd!
Signe fortsätter att testa oss... Jag tror att det framför allt är hennes mage som inte samarbetar helt med henne. Hennes avföring har blivit klart bättre sedan hon gått över till Hildas ersättning och börjat med gröt. Men det verkar vara lite jobbig för henne innan hon vant sig helt.
Hennes sovmönster är också lite lustigt, vissa dagar så sover bara hon 3*20 minuter! Då har vi en övertrött tjej på kvällen som är helt hopplös att få att sova. Jag kan verkligen inte förstå hur den tjejen kan hålla sig vaken så mycket som hon gör!
De dagar då vi lyckas få henne att sova lite längre perioder under dagen så är hon så underbar att ha att göra med, hon smilar och skrattar massor!
Vi tycker alla att hon börjar använda sina händer allt mer. Svårt att säga om det är ett önsketänkande, men hoppet är ju det sista som överger en ;)
Vi fortsätter i alla fall med att träna henne, vi tränar på att gå promenader, vi tränar på att ligga i vagnen, vi tränar på att sitta i knät osv... Och det går... ...framåt! Jodå, hon tar små myrsteg framåt, hon accepterar allt bättre, och det glädjer mitt mammahjärta så mycket!
En dryg vecka kvar i skåne och jag börjar allt få lite hemlängtan! :)
/M
Härligt att höra om alla "stora som små" framsteg:)! Kramar Elisabeth
SvaraRaderaVisst känner man sig välsignad med de små!?
SvaraRaderaJag är så glad att läsa alla dina rader. Här i Mumbai pratar alla så varmt om er och hälsar, bl.a. doktorerna på Hiranandani!
Tänker på er ofta. Vad underbart det är att vara mamma. Även fast det kan kännas tufft. De är här för att berika våra liv och lära oss nytt.
Stor kram!
Hoppas förkylningen blir kortvarit, så den inte stjäl för mycket av er energi.Håller tummarna för att framstegen fortsätter. Kram Pernilla (spyken)
SvaraRadera