Dagen började SÅ bra!
Signe hade mått så fint under hela natten och när jag kom ner vid åtta i morse hade hon precis fått mat. Hon somnade om strax efter det och vaknade inte fören vid två. (Hon har ju sonden i näsan så hon matas utan att vi behöver väcka henne). Så avslappnat som hon har sovit idag har jag inte sett henne sova på länge länge....
Nåja, vid blöjbytet vid två tiden ser vi att det har blivit en svullnad på magen, strax under operationsärret. Både kirurger och neurologer kallas in, och det slutar med att tid till ett akut ultraljud bokas. Man trodde från början att det kunde vara ett muskelbråck, dvs att magmusklerna särat på sig och att tarmarna hamnat i en ficka mellan magmusklerna och huden. Vi har dock nyss kommit tillbaka från ultraljudet och det är inte tarmar, utan vätska som ligger där. Svullanden har inte blivit större under dagen. Antingen misstänker man att det är likvorn som samlas där, alternativt så är det en blödning från operationen. Hon verkar inte ha speciellt ont iaf.
Signe har förutom ovanstående mått riktigt bra idag. Hon har inte haft speciellt ont i magen, eller i huvudet för den delen. Förutom när de (läkarna)klämt och grejat med svullanden på magen så har honvarit på underbart humör hela dagen. Hon har tom klarat av att ligga en stund i vagnen utan att få panik. Å jaghar fått byta blöjan flera gånger utan att on blivit ledsen. Saker som varit omöjliga sista två veckorna..
Det är alldeles för tidigt att utvärdera allt hon gått igenom, men jag tror nog att vår lilla fröken varit mer påverkad av besvären i huvudet än vi kunnat ana..
Signe är nu kändis både här på avdelningen och nere på Barn Intensiven. Alla sköterskor man träffar på stannar och frågar hur hon mår, och hur systern mår där hemma.
Å på tal om det så verkar Hilda må alldeles förträffligt där hemma!
Hade tänkt bjuda på en bild som jag tog när jag kom upp på BIVA i morse, men jag kan tyvärr inte få det att fungera från iPaden. Bilden får komma senare när vi är hemma vid datorn igen.
Jag har fått fantastisk respons på mitt förra inlägg. Ni ska veta att jag verkligen uppskattar alla kommentarer här på bloggen, på FB och sms på telefon och samtal. Mitt bloggande är ett sätt för mig/oss att ventilera det vi går igenom, och jag finner en enorm styrka i att veta att ni alla vet vad vi går igenom. På så vis kan vi vara ärliga i vårt möte med er framöver och vi kan kanske få lite förståelse för om vi uppför oss lite "konstigt" ibland. ;)
Det är inte en lätt situation för oss, men jag tycker nog att vi hanterar den så bra det går just nu. Tyvärr blir en del av vardagen lidandes men jag hoppas inte att vi tappat greppet helt och hållet. Det känns som om vi är på rätt väg nu och att vi snart är hemma igen, med möjligheter att skapa fasta rutiner och erbjuda Signe lugn och ro.
Kramar från en ödmjuk M
Jag kan inte låta bli att säga det igen, vilken fantastisk person du är M. Nu hoppas jag att lilla Signe får lite lugn och ro för det är ni allesammans värda. Jag håller alla mina tummar och tår för er och hoppas att allt ska gå så bra det bara kan tillslut!Längtar tills bilden kommer :-) hoppas det kommer en på lilla Hilda också :-)
SvaraRaderaKramar från Annelie.
Vilken lättnad att höra att Signe mår bättre. Du är otroligt stark och förmedlar verkligen vad ni går igenom i din blogg. Tårarna trillar båda av sorg och glädje. Du var stark som person innan du fick dina flickor och Signe och Hilda kommer att smittas av din styrka, det är jag säker på.
SvaraRaderaKram och fortsatt krya på till Signe./Pernilla (spyken)