I tisdags blev vi så äntligen utskrivna från Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Vi skulle dock mellanlanda på Västerås Lasarett så fick de ta över ansvaret för Signe. Jag och Signe fick åka ambulans mellan sjukhusen och Henrik fick komma efter med all packning.
I Västerås fick vi vänta i nästan fyra timmar innan vi fick träffa en läkare. Då bestämdes att vi skulle få vara hemma på permision, och komma in till sjukhuset dagligen för att visa upp Signe.
Så äntligen fick vi komma hem!!
Signe går från klarhet till klarhet nu! Hon sover allt bättre, hon äter bättre, hon tar sig i vikt (!!!) och hon är på ett mycket bättre humör. Lite magproblem kring matningen finns kvar, men även det blir sakta bättre och bättre.
Idag blir det en tur till lasarettet för att visa upp henne (har sluppit att åka in över helgen), imorgon blir det ögonkoll och så skall det hinnas med ett ultraljud i veckan också!
Min mamma har åkt hem igen, saknaden är enorm! Man har konstant händerna fulla av någon av flickorna, och så har man ju dessutom ett hem som skall skötas utöver det.
Än så länge har det dock fungerat fint, å känner jag min älskade mor rätt så kan hon inte hålla sig borta allt för länge! ;)
Hösten har kommit på allvar och det är massor som skall fixas där ute. Jag ställer mitt hopp till att Signe kommer att acceptera att sova en stund i vagnen framöver. Det ar varit lite sisådär med det under sista veckan men vi jobbar på det!
Nu är det dags att börja dagen på allvar. Första dagen själv hemma med båda flickorna! Tur ja har svärmor i närheten!
/M
Vi har burit på en hemlighet.. Det är en hemlighet för många, medan våra familjer och vänner har följt våra steg på nära håll.. Vår längtan efter barn startade med de första läkarbesöken redan år 2003. Ni som känner oss vet att vägen fram till idag har varit fylld med många orättvisor... Men nu väntar lyckan även på oss! Vår älskade surrogatmoder bär på våra tvillingar! I mitten av Juli åker vi åter till Mumbai för att bli föräldrar! Så hur berättar man en hemlighet...
Hur berättar man en hemlighet...
...tror att vi just har gjort det!
Jag har en önskan i livet just nu o det är att ni ska få lugn o ro så ni kan njuta av era fina tjejer! Kan tänka att det är fullt upp! Tyckte det var tufft nog att bli mamma till en! ;)
SvaraRaderaHåller tummarna att vi snart kan träffas! <3
Kram från oss alla!
Åh, så fantastiskt! Håller tummarna stenhårt för att allt skall fortsätta bra nu. Kramar!
SvaraRaderaHoppas innerligt att ni får bo hemma framöver och få njuta av dagarna, även om det är mycket jobb med två små barn, så är jag säker på att ni tar er tid att njuta oxå.
SvaraRaderaÖnskar att ni ska ha medvind och inte behöva känna så stor oro över flickornas hälsa, då jag vet hur mycket energi det tar från en.
Kram Pernilla (spyken)
Så underbar läsning som uppenbarar sig när jag går in för att läsa din blogg!!! Helt fantastiskt nu hoppas jag och håller mina tummar stenhårt att allt är påväg åt rätt håll och att ni äntligen får komma in i lite vardagsrutiner, hur mycket vardag det nu kan bli med två små hjärtegryn att ta hand om :-)
SvaraRaderaSäger det igen, så glad jag är för er skull och särskilt för Signe som har fått komma hem till er kärleksfulla hem och Hilda som fått hem sin lilla syster och sin mamma!
Varmaste kramarna från Annelie!
Hmm började fundera Signe kanske är storasyster? Hur som helst Hilda har fått hem sin tvilling syster ;-)
SvaraRaderaKram igen!
/Annelie
Underbart! Jag blir så glad för er skull! Stor kram från Anna
SvaraRaderaFrån en tvillingmamma till en annan:
SvaraRaderaJag råkade snubbla över din blogg och har läst den med tårar i ögonen. Jag önskar er all lycka med er små tvillingflickor och att det ska lösa sig till det bästa för er! Själv har jag två små flickor (eller tja, de är snart nio år...) som kom till efter en berg och dalbane-upplevelse med IVF och ICSI och därefter prematur födelse (tio veckor för tidigt)och alla känslor som hör därtill, ingen upplevelse som man ens önskar sin värsta fiende... Det är ju några år sedan vi påbörjade vår resa men jag kan närsomelst minnas alla tankar och känslor som man upplevde då. Sänder er alla yckönskningar att det ska gå bra för er i framtiden! Kram från en annan tvillingmamma :)
Hur har ni det? Tänker på er!
SvaraRaderaKram Anu
hoppas på en liten uppdatering när du har tid. :) Kram
SvaraRaderaHoppas att anledningen till att det var ett tag sen du skrev, är att ni och barnen mår bra och att vardagsbestyren tar tid. Kram Pernilla (spyken)
SvaraRadera