Special moms...

Kände att jag ville dela denna (fotot) med er! <3

Här är det förkylningarnas tid igen! Stackars Hilda har det jättejobbigt med hosta på nätterna, kan bara hoppas att det vänder snart!

Nu ser vi fram emot lite långledigt då jag verkligen skall njuta av mina hjärtan! Vi skall träna ordentligt å hoppas på ännu fler framsteg hos fröken Signe!
En kul grej är att hon fått en enorm (i hennes mått mätt) aptit! När hon äter gröt så är hon inte längre nöjd med endast en portion.. Hon vill ha mer! Å hon slukar allt med sked i munnen! Duktiga tjej!!

Gla påsk!!

Knapp!

Den här helgen har vi knappt använt knappen alls, lillfröken har slukat allt som hon har serverats direkt i munnen. Slangen har plockats fram endast till medicinerna som hon får för sin epilepsi morgon och kväll! Kan man vara annat än nöjd och stolt! Till och med Signes pappa sa igår att hon går från klarhet till klarhet och att det verkligen är mycket "enklare" med henne nu än för ca ett halvår sedan, och jag kan bara hålla med! Tänk dock vad lite magont kan ställa till med... På onsdag är det dags för besök på BVC, ska bli riktigt spännande att få väga fröken. Börjar dock bli lite svårt att få henne att få plats på vägen, hon är alldeles för lång så benen hänger en bra bit utanför..

Flickorna har börjat hosta och snora lite igen, men vi hoppas att det blir en lindrig vända nu.. Nu har vi påskveckan framför oss så det blir bara två dagisdagar den här veckan. Får se vad påsken bjuder på, än har vi inga planer alls!

Solen har äntligen hittat hit och sakteliga höjs temperaturen och snön tynar bort! Me happy! :)

/M

Energi, skratt, panik och andra tankar!

Energin kommer sakta tillbaka, ungefär i samma takt som solen & våren! Är solen framme så är jag pigg, gömmer sig solen så vill jag helst inte behöva stiga upp! Känns som en okej deal med tanke på att vi går åt rätt årstid.
Måste få berätta om en härlig helg med bästa tjejgänget! Vi är ett gäng som hållt ihop i över tio år, lite halvsporadiskt från min sida under en mellanperiod om jag skall vara ärlig. Livet har dragit mig i andra riktningar så jag har inte satt min gamla fina vänner i första hand, något jag saknat enormt i många stunder. Just därför känns det SÅ HIMLA HÄRLIGT att "tjejerna" faktiskt tagit tag i det själv och nu var vi iväg för att fira en av tjejernas 35-års dag! En tågresa i 1:a klass till metropolen Falun! :) VAD skall ni göra i Falun har allas frågor varit, mitt svar har varit; vet inte riktigt men vi kommer garanterat ha kul! Ungefär precis så blev det oxå! Men herregud vad vi skrattat, kom på mig själv vid flera tillfällen att jag tyckde det känndes precis som förr, när man va så där ung och pigg!
Ja, pigga var vi kanske inte för metropolen Falun hade 3 restauranger, varav en var abbonnerad. Vilket betydde att de andra två var fulla och det betydde att när vi väl ätit upp vår middag så fick vi lite gliringar om att de gärna ville åt bordet till flera nya matgäster... Snälla och uppfostrade som vi är så lämnade vi därför restaurangen långt tidigare än planerat och det slutade med att vi satt å tjattrade i vårt hotellrum, runt tio-tiden så började vi tre småbarnsmammor att gäspa i kapp och inte långt därefter så bröt vi upp för kvällen. Lite antiklimax, men ändå skönt att få sova. Hotellet hade verkligen sett sina bästa dar men det gjorde egentligen bara att vi hade lite mer att skratta åt.
En underbar helg och jag hoppas det blir många många fler liknande småresor framöver! :)
Henrik har haft flickorna helt själv och skött det med bravur. Han har ju visserligen haft hjälp av både sin mamma och sin moster så lite hjälp har han ju haft..
Men TACK snälla tjejer för de här dagarna! Ni har lyckats gräva fram mig från en djup grop!

Nu är det klart med avlösningen och Henriks moster går in och tar de timmar vi har. Det känns så otroligt skönt. Jag tror det komemr att bli helt suveränt att få lite extra hjälp av moster M. <3

Signe fortsätter att överraska och imponera! Med lite hjälp av den lite svenska stelbenta habiliteringens hjälpmedel (en stor och otymplig men faktiskt ganska mjuk och stabil korsett) och lite KP (Konduktiv pedagogig = Petö)-tänk så har Signe idag suttit helt själv genom att hålla i sig i den ribbstol som svärfar gjort till henne tidigare. Hon satt nog upp till en halv minut innan hon började tappa balansen. Jag är så stolt över hennes små och stora framsteg!! <3 Det finns på video men uppkopplingen hemma har strulat så jag har inte lyckats lägga upp den ännu.
Hon har varit på fortsatt strålande humör!

När det gäller jobbet och Kungsbyn så börjar paniken sakta göra sig påmind. Dagarna flyger iväg och det är snart bara en månad till öppning och vi har MASSOR kvar att göra!! Jag tror ärligt talat inte att vi kommer att fixa allt i tid i år. Jag hade hoppats på lite extra hjälp från mina goa föräldrar sista veckan men dem jobbar för fullt för tillfället så vi får väl se hur det blir med den biten!
Sista två veckorna i April skulle jag nog behöva jobba dygnet runt för å ens vara i närheten av att hinna bli klar med allt, men vi får se hur långt vi hinner! Natten har ju en del timmar oxå, sova kan jag göra när vi väl är i hamn med allt!
Jag har fått en del nya inputs (ideér) när det gäller Kungsbyns marknadsföring så nu bubblar det i hjärnan över hur vi skall kunna få hit ännu fler besökare!
Jag vill så himla gärna att vi skall lyckas med vår djurpark! Att vi kan visa på ett riktigt bra år, inte minst ekonomiskt!

Ja just det, vi har ju varit i tidningen. Artikel i aftonbladet blev riktigt bra. Jag har fått så fin respons från många vänner och bekanta. En ärlig berättelse!

Nu måste jag skynda mig! Kvällssysslorna kallar..
Kram till er alla och en extra puss till "tjejorna"!




 

Hälsan själv och surrogat i Sverige!

Ja de e nästan så man skulle vilja tro att jag är hälsan själv... Åtminstone så är jag och hela min familj mycket friskare nu är för en dryg vecka sedan. De är några näsor som fortfarande torkas titt som tätt, och lilla Signe har det lite jobbigt med hosta emellanåt men VI KLAGAR INTE!!

Senaste två veckorna så har det varit riktigt tufft för Signe, det har nämligen varit PETÖ träning varje dag! För en gångs skull så har vi kunnat träna på riktigt ordentligt, hela 9 träningstillfällen på två veckor. Signe har varit fantastiskt duktig. Hon kämpar på som bara den!! Sittandet är verkligen på gång nu. Hon är stark och håller upp sig bra, men armarna viker sig och hon orkar inte helt ta stöd med armarna ännu. Vi måste fortsätta träna, träna, träna. Hon kryper/ålar, rullar runt och ligger på alla fyra men hjälp. Hon är jättearg undertiden det är som jobbigast men det släpper snabbt när hon får komma upp i famnen eller rulla över på rygg. Musik i alla dess former är det som avleder henne bäst när hon blir lite gnällig. Hon använder sina händer och sätter på pianot och sin gröna larv. Tyvärr är det mycket knutna nävar är så länge men lite då och då så öppnar hon upp handen. Ju mer vi får henne i sittande och ju mer stabil hon blir så ska vi nog få henne att använda händerna mer och mer oxå. Hon är duktigt på att ta saker i händerna, hon förstår att hon skall öppna handen när vi säger öppna! Hon har börjat att visa med händerna när hon vill komma upp i famnen, och vid ett par tillfällen har hon faktiskt vinkat när vi bett henne att vinka.
Jag är otroligt hoppfull om min lilla räka. Hon visar gång på gång att hon förstår ganska mycket av det jag säger till henne. När hon mår bra så har hon aldrig långt till ett leende!
I förra veckan fick vi en ny medicin till hennes mage. Movicol Junior. Den skall göra att hon inte blir förstoppad. Nu är det nämligen så att vi misstänker att fröken har haft besvär från sin mage i form av förstoppning, trots att hon bajsat flera gånger dagligen. Nu har hon ätit medicinen i en dryg vecka och jag måste säga att hon är dels mer tillfreds och dels så bajsar hon oftast bara en gång om dagen istället. Men jösses vilka mängder som kommer under detta enda tillfälle.... Kan ju säga att vi inte lämnar hemmet utan extra ombyten *2 numera!!

Så var det det här med surrogat. Helt plötsligt kommer ett råd från Smet (Statens Medicinsk Etiska Råd) att man bör legalisera Altruistiskt Surrogatmoderskap. Det vill säga det barnlösa paret bör vara nära släkt eller känna den som skall bära barnet. Man skall också underlätta för de barn som föds utomlands och kommer till Sverige. Det här kom faktiskt lite överraskande med tanke på hur tufft det är idag! Men samtidigt så finns barnen och man kommer inte kunna stoppa det framöver. Bättre då att skapa kontroll över situationen. Så i dagarna har jag blivit uppringd av en stor kvällstidning som vill skriva en artikel om oss. Vilket dem gärna får göra! Vi är stolta över våra barn, stolta över sättet dem kom till på och jag hoppas att dem också kan känna sig stola över sitt ursprung en vacker dag. Den här bloggen finns blanda annat för att jag längre fram skall kunna visa och förklara hur mycket vi faktiskt har gått igenom för deras skull och hur otroligt efterlängtade och omtyckta dem båda är!

Nåja, ny vecka är på ingång och nu börjar Signes nya resurs! Det kommer att bli toppen. Han tar Signe varje måndag och tisdag samt varannan fredag. De är fortsatt lediga onsdagar och på torsdagar och den andra fredagen så tar en av de ordinarie pedagogerna hand om henne. Jag tror verkligen på en fungerande dagissituation och jag vet att det kommer att ta lång tid för Signe att skapa sig nya rutiner.
Jag är väldigt förtjust i dagiset som flickorna går i. Känner stort förtroende för fröknarna och för hela pedagogiken. Hilda fortsätter med lite gnäll vid lämning men det släpper på en gång när vi gått och hon är så nöjd när man kommer och hämtar henne på eftermiddagen.
När det gäller jobbet så börjar jag komma i fatt. Nu är det dags att börja jobba framåt istället för att reda upp allt gammalt som legat och väntat på mig!
Jag är superladdad inför denna nya säsong och smider planer för fullt. Jag hoppas verkligen att vi får en fin sommar och att vi kan locka ut många många många besökare till vår park!

Tills nästa gång! /M

Ska jag fortsätta....

Trodde vi skulle blir friska, men "någon däruppe" tänkte annorlunda...

Själv har jag haft flera dagars feber och en tung tung känsla i kroppen, snor, hosta och huvudvärk! Men jag är (peppar, peppar) bättre. Nu är det bara ett tungt huvud och snor snor snor...

Stackars Hilda fick dock inte vara pigg länge. Hon fick gå på dagis i fredags men redan på kvällen märktes det att hon var "tagen". Lördagen började med feber och på söndag eftermiddag kom smällen.. efter att hon sovit lunch så vaknade hon upp med 40,9 graders feber! Pluttan!!
Fick tid på Jourcentralen (Oxbacken) sent på kvällen och väl där konstaterades Halsfluss.. Så nu jäklar ska vi jaga undan varenda lite bacill med hjälp av penicillin. Hon är tack och lov redan piggare efter bara en dags behandling så det lovar gott.

Signe är pigg, på ett strålande humör! Hon skrattar åt allt och bara myser. Har varit lite kräkig ett tag men idag har det inte kommit något kräk. Idag hade vi första petöträningen på länge. Jag började med att uttrycka min frustration över att det inte hänt någon sedan sist, att hon står still i utvecklingen.. Något jag fick ta tillbaka med råge efter träningen. Idag har nämligen Signe suttit själv utan stöd eller att man hållt i henne i säkert 20 sekunder. Hon har dessutom stått själv lutat mot en stol i ett par sekunder! Hon var positiv till träningen och jäklar vad hon kämpade på idag. Polletten har verkligen trillat ner och nu händer det grejer med henne! Hon vill vill vill!!!! Balansen är jättedålig hon henne och det är det som gör att hon trillar när vi tränar sittande utan stöd men med envis träning så skall vi nog kunna få till lite mer styrka och en gnutta balans, då kommer en helt ny värld att öpnna sig för henne. Tänk att kunna sitta på en filt och lika med leksaker, eller bara att se sig omkring i ett rum. Istället för att ligga ner och glo upp i taket... Får vi till sittandet så tror jag det kommer "sätta bollen i rullning" så att ännu mer saker kommer att trigga henne att utvecklas.
Kul med lite beröm från konduktörerna oxå!
Så fort hon har bra balans så kommer hon igång med händerna och vill ta leksakerna framför sig, så sittandet är just nu jätteviktigt för henne.

Ska försöka filma lite under veckan så ni får se hur duktig hon har blivit.

Har dessutom hunnit med att arbeta två timmar idag då underbara farmor och hennes syster Marianne tog hand om flickorna på förmiddagen! Ni är guld värda! Tack!

Måste också berätta att det slagit oss att vi nästan inte ser några anfall alls hos Signe nu längre. Kan det vara att vi nu får i henne exakt mängd medicin varje dag genom knappen?? Eller är hon bara i en bra period? Positivt är det iaf och kan det kanske ha att göra med att hon mår väldigt bra för tillfället?
Signe hade föresten tydligt förstoppning i slutet av förra veckan så nu börjar jag fundera på om inte gastroläkaren hade rätt i sina funderingar om att det kan vara förstoppning som ställer till det för henne emellanåt... Har ett samtal bokat med honom i morgon så får vi se vad som händer efter det....

God natt där ute!
<3
/M

Rädd för mig själv...

Känner mig som en urvriden disktrasa som slakt hänger över en smutsig diskho....

Influensan har slagit hårt på vår familj i år. Just nu är det min tur och jag är totalt däckad. Feber igår och i natt, snuva, hosta, nysningar och en hemsk huvudvärk. Ont i varenda muskel.
Jag mår INTE bra!!
Till på köpet har min lilla hjärna börjat spela spratt med mig... Jag kan inte sova på natten längre! Blir lite rädd för mig själv för jag har aldrig haft problem med just sömnen tidigare, snarare så har jag sovit för mycket istället. Men under två nätter efter det att vi kom hem från resan så har jag suttit uppe och varit absolut klarvaken. Den sista av de två nätterna motverkades dock med en sömntablett när jag insåg att jag var på väg att få ytterligare en vaken natt. Nu, sista natten så har jag kunnat sova bättre, dock har den förb-nnade hostan väckt mig stup i kvarten. Jag tror jag har vaknat 50 gånger under natten för att hosta! Nu måste det snart vända, det kan inte fortsätta så här!

"Råkade" ställa mig på vågen idag och det var en dyster syn, minus tre kilo på cirkus en månad... Oron kring mitt liv och framförallt oron kring Signe äter upp mig.. ..bokstavligen!
Hade tid bokad hos psykologen idag, har inte varit där på länge, men febern satte stopp för det besöket. Nytt försök nästa vecka. Känner att det behövs, Signes skada har blivit SÅ UPPENBAR och jag har svårt att hålla modet uppe att hon skall kunna bli så himla mycket bättre som jag ändå har hoppats.
Sanningen är tung, tung, tung! Den drar mig allt djupare ner i mitt egna träsk.. Blä...

Morgonen var kaosartad. Började så lugnt och skönt efter en hel natts sömn för båda flickorna. Signe fick sin medicin och det gick bra. En stund senare skulle hon få frukost, sin gröt. Jag gav henne typ tre skedar, sedan började hon spänna sig... Blev som en båge i sin stol så jag tog henne i famnen men försent.. Avgrundsvrålet kom och det fortsatte länge.. I ca 45 minuter vrålade hon ömsom grät hysteriskt. Vi är alla helt övertygade om att hon har ONT!! Jätteont!
Detta har hänt förut men då i kanske 10 minuter sedan har det gett sig och vi har kunnat fortsätta äta.. Men inte idag. Dessutom kunde jag inte lägga ner henne utan att hon fick ny energi och tog i ännu mer. Stackars liten, hon blir rädd för sig själv. Hon blir rädd när spänningarna tar över hennes kropp.
Jag är den som måste kämpa för henne, kämpa för hjälpen.. Men hur skall jag orka?
Ringer gastromottagningen på lasarettet, möts av en telefonsvarare som säger att vi kan få boka en telefontid på måndag!! Måndag.... Kul helg vi har framför oss!! Så typiskt barnmottagningen på Västerås Lasarett, visst kan du få hjälp, men bara när det passar oss! Blir hon sämre så ring akuten! Akuten!!! Vilket skämt... Möjligen om jag åker dit i morgon bitti medan Signe sover och smyger upp och sätter mig utanför barnakuten och börjar mata henne där så kanske någon vaknar och inser att vi behöver hjälp?! Eller så tycker de vi skall avvakta tills hon somnar av utmattning och eftersom det ger sig när hon somnar så kommer de vilja skicka hem oss för att avvakta ytterligare.... Suck!

Jag är inte bitter, jag är bara så förbenat trött på att inget skall få kunna fungera!
Jag har massor att göra på jobbet men får gång på gång skjuta det på framtiden... Kommer att bli panik i April när allt skall i ordning inför öppnandet..

Hilda mår i alla fall bättre. Aptiten ökar sakta men säkert och hon är lika pigg och full av bus som vanligt!
Mamma har kommit upp för att hjälpa mig nu när jag inte mår bra. Bästa underbara mamma!! Vi har gång på gång sagt att tänk vad kul vi skulle haft på resan om Hilda mått så här bra!

/M

Skratta eller gråta? Jag gråter....

Ja, mina kära följare. Vi är nu hemkomna från det som skulle bli en härlig, solig, lekfull, badande, mysig och varm semesterresa. SÅ BLEV DET INTE!! Jag vill på intet vis med detta inlägg få era sympatier men NU FÅR DET F-N RÄCKA!!!! Börjar bli så förbenat jä-la trött på vår (läs: min) ständigt återkommande otur...

Vi skulle ju fara ner till Grand Kanaria och Mas Palomas förra lördagen. Hilda visade lite tecken på förkylning, men eftersom dem varit förkylda i flera veckor kring dagisstarten så tänkte nog ingen av oss på att det skull hindra vår resa.
Redan på flygplatsen kräks hon dock ner både sig och Henrik. Febern stiger kraftigt under flygresan. Hon sitter mer eller mindre helt sovandes i farmor Ullas famn under hela flygresan på 6h. Väl framme var hon helt slut. Pumpar henne full med både Ipren och Alvedon för att få ner febern och framåt kvällen får vi ett litet leende av henne. Vi hoppades och trodde nog alla att "nu vänder det", men ICKE!
40 graders feber i fem dagar, och därefter total aptitlöshet... Ni som känner Hilda vet ju att just aptiten brukar det sällan vara problem med.
Redan på måndagen besökte vi hotellets lokala läkare, och fick utskrivet inte mindre än fyra (!!) mediciner. Båda öronen var "fula" så Antibiotika, hostmedicin, någon form av cortison för att öppna upp bronkerna i lungorna och starkare Alvedon. Åter på tisdagen då hon var aningen bättre men fortfarande mest en sovande liten tjej... Fick rådet att fortsätta som tänkt med medicineringen.
Men efter natten mellan tisdag och onsdag så avslutade jag den spanska hostmedicinen och kortisonet då hon hostat precis HELA natten. Jag har nog aldrig tyckt så synd om henne förut. Jag hade ju fått med mig flaskan med vår svenska hostmedicin så vi körde på den istället vilket blev bättre för henne. När väl febern gav sig framåt onsdagen så slutade hon att både äta och dricka så vi har haft en riktig kamp med att få i henne något ätbart och drickbart. Alla har fått hjälpas åt att lura henne bäst det gått.
I fredags kväll började man se "gamla Hilda" igen. Nu kom den lilla spjuvern tillbaka som charmar alla hon ser. Så vi fick en halv lördag med lite utomhusbus i solen vid poolkanten. Hon ville ville ville bada med kusinerna men fick bara vara i en pytteliten stund med Henrik för att inte fresta på kroppen mer i onödan. Hennes andning är fortfarande påverkad. Hon har en ökad andningsfrekvens och vill fortfarande inte äta med sin vanliga aptit.

Sen har man till på köpet fått brottats med Signe, och ja jag skriver brottas för attans vad spactisiteten har slagit till hos henne. Hon har också varit förkyld men klarade sig med en dags feber. Hostan har dock stört henne en hel del. Nu har vi ju (tack och lov!!!) knappen så det har ju inte varit några problem med att få i fröken mat och vatten, vilket ju kan ha bidragit till att hon klarade sig lindrigare undan. Signe fick ju influensavaccineringen kring julen så det är nog största orsaken till att hon klarat sig bättre. Nästa år har jag lovat mig själv att vi ALLA i familjen skall gå och vaccinera oss!
Som sagt en en sprättande kropp som framför allt nattetid har ställt till med massa skrik. Hon vaknar knappt utan helt plötsligt händer det "något" i sömnen och kroppen blir stel som en pinne och böjd i en båge bakåt. Samtidigt skriker hon skräckslaget rakt ut.. Och detta hände ungefär en gång i halvtimmen när det varit som värst. Enda sättet att få det att släppa är att gå upp från sängen och lyfta upp henne i famnen. Efter en stunds gungande slappnar hon av och somnar om (om hon ens varit vaken...).
När man bor i en typ av parhus-bungalows så är det inte bara vår familj hon stör utan även grannfamiljen. Dem hade hört oss varje natt men påstod att dem inte var så störda utan mest tyckte synd om oss.
När Signe blir så där spänd och konstig så är det ingen annan än jag som kan trösta henne så det föll ju liksom ständigt på min lott att passa henne nattetid. På dagarna har alla i sällskapet hjälpt till att gå långa promenader med henne i barnvagnen för att hålla henne nöjd. När hon inte fått en bra nattsömn så har hon ju inte direkt visat sig från sin bästa sida som vaken heller.... Så SOV SIGNE SOV, har varit en återkommande mantra under resan.... Droppen blev hemresan då hon visserligen somnade strax efter vi lyft i min famn men inte ens fem minuter under resans gång har jag kunnat luta huvudet bakåt och försökt få en blunds sömn. Så fort jag inte gungat henne i knäet, daskat henne lätt i rumpan eller hållit henne i rörelse så har hon börjat storskrika. Säkert fem gånger per timme (resans längd = 6h) har jag behövt ställa mig upp med henne och gunga stående för att få henne lugn.
Hennes andning är verkligen inge bra. Snabb och oregelbunden. Hon verkar ha ont i halsen dessutom. Å så funderar jag på om skrikattackerna kan ha att göra med att hon kissar, tycker mig ha förnimmt en urindoft vid ett par tillfällen precis i samma stund som hon börjar protestera och skrika... Väl hemkommen så är hela rumpan insmord i Inityol men jag tycker inte att hon är speciellt röd så jag vet inte. Kanske UVI så att det svider längre in??
Jag har också fått för mig att hon har ont i knappen... Det är rött rund om och jag tycker mig se att huden börjar bli lite "skuggig" i närheten, svårt att förklara men en viss hudförändring ser jag.
Hon har definitivt fått mer ont i magen under resans gång, det enda jag kan förklara det med är att jag inte fick med deras lactobaciller så dem har hon ju varit utan en vecka. Annars så har hon ju ätit samma burkmat som vanligt, men samma tillskott som vanligt.. Visserligen annat vatten men det är ju vatten på flaska som gäller där borta så det borde väl inte påverka fröken?? Nåja, har en tid bokad till Gastroläkare redan på tisdag.

Klockan fyra i morse så hade lugnet lagt sig i huset här på Kvistberga och jag kunde krypa till sängs. Efter dryga fem timmars sömn och "bara" två uppstigningar med en orolig Signe så väcktes vi alla av hundarnas ylande.. Så nu sitter jag och Signe i soffan.
Hilda blev så otroligt glad av att se sina leksaker och katterna i natt så hon hade inga planer alls på att sova vidare. Stackars små vänner. De tycker nog verkligen att hemma är bäst efter den här resan.

I morgon blir det ett samtal till husläkaren för check-up. Ingen av dem är helt bra ännu, framför allt är jag lite orolig för andningen hos dem båda. Får se hur dagen (söndag idag) förlöper för om det inte blir bättre än vad det är idag så kanske det rent av blir barnakuten... Många gånger upplever jag att man får mer hjälp där, framför allt med Signe. Husläkarna har inte riktigt koll på hennes medicinering för epilepsin och blir lite handlingsförlamade, då är det bättre att söka på sjukhuset på en gång och få rätt hjälp på en gång oxå. Jag är väldigt nöjd med vår husläkare men mindre nöjd med vårdcentralen i stort så får väl se efter närmaste veckan om jag byter eller inte. Man brukar nämligen få stånga sig blodig för att ens få boka en tid om man ringer receptionen och ni som känner mig vet att jag (åtminstone tycker jag det själv) har ganska bra uppfattning om när vi verkligen behöver hjälp och inte!

Vad mer, jo båda vagnarna gick sönder på flyget hem och han som var ansvarig för bagaget gick hem strax före vårt flyg kom in....
Har fått tipset att kolla upp om reseförsäkringen täcker sjukdom så att vi kanske kan få tillbaka lite för "förstörd" semester..
Så i veckan blir det att kolla upp om det går att få ersättning för resan, ersättning för förstörda vagnar och inte minst så kolla med försäkringskassan om de ersätter läkarbesöken som gick på 70 Euro!!!!

Jag är definitiv mer sliten nu än innan vi åkte så gud hjälpe mig att få lite kraft i denna slitna kropp igen!
Jo, just det jag har ju också fått en släng av feber, tung tjock snuva och ett halsont som inte är av denna värd, men vet bryr sig väl om hur lilla jag mår?? :)

Så, om någon vill byta sitt liv mot mitt om så bara för en dag så är ni mer än välkomna att höra av er!
Vi kör garanterat igång veckan med Vabbande och läkarbesök så om någon av er känner att ni har ett tråkigt händelselöst liv så hojta till så ska jag se till att förgylla det lite åt er! ;)

KRAM och hoppas ni haft en bättre vecka än vi!

Jo, en sak till, sandstormar och mulet! Det är väl precis det vädret man önskar sig på solsemestern?? Tack och lov "bara" tre dagar med uselt väder men ändå.....

/M