Hur berättar man en hemlighet...

...tror att vi just har gjort det!

lördag 2 mars 2013

Hälsan själv och surrogat i Sverige!

Ja de e nästan så man skulle vilja tro att jag är hälsan själv... Åtminstone så är jag och hela min familj mycket friskare nu är för en dryg vecka sedan. De är några näsor som fortfarande torkas titt som tätt, och lilla Signe har det lite jobbigt med hosta emellanåt men VI KLAGAR INTE!!

Senaste två veckorna så har det varit riktigt tufft för Signe, det har nämligen varit PETÖ träning varje dag! För en gångs skull så har vi kunnat träna på riktigt ordentligt, hela 9 träningstillfällen på två veckor. Signe har varit fantastiskt duktig. Hon kämpar på som bara den!! Sittandet är verkligen på gång nu. Hon är stark och håller upp sig bra, men armarna viker sig och hon orkar inte helt ta stöd med armarna ännu. Vi måste fortsätta träna, träna, träna. Hon kryper/ålar, rullar runt och ligger på alla fyra men hjälp. Hon är jättearg undertiden det är som jobbigast men det släpper snabbt när hon får komma upp i famnen eller rulla över på rygg. Musik i alla dess former är det som avleder henne bäst när hon blir lite gnällig. Hon använder sina händer och sätter på pianot och sin gröna larv. Tyvärr är det mycket knutna nävar är så länge men lite då och då så öppnar hon upp handen. Ju mer vi får henne i sittande och ju mer stabil hon blir så ska vi nog få henne att använda händerna mer och mer oxå. Hon är duktigt på att ta saker i händerna, hon förstår att hon skall öppna handen när vi säger öppna! Hon har börjat att visa med händerna när hon vill komma upp i famnen, och vid ett par tillfällen har hon faktiskt vinkat när vi bett henne att vinka.
Jag är otroligt hoppfull om min lilla räka. Hon visar gång på gång att hon förstår ganska mycket av det jag säger till henne. När hon mår bra så har hon aldrig långt till ett leende!
I förra veckan fick vi en ny medicin till hennes mage. Movicol Junior. Den skall göra att hon inte blir förstoppad. Nu är det nämligen så att vi misstänker att fröken har haft besvär från sin mage i form av förstoppning, trots att hon bajsat flera gånger dagligen. Nu har hon ätit medicinen i en dryg vecka och jag måste säga att hon är dels mer tillfreds och dels så bajsar hon oftast bara en gång om dagen istället. Men jösses vilka mängder som kommer under detta enda tillfälle.... Kan ju säga att vi inte lämnar hemmet utan extra ombyten *2 numera!!

Så var det det här med surrogat. Helt plötsligt kommer ett råd från Smet (Statens Medicinsk Etiska Råd) att man bör legalisera Altruistiskt Surrogatmoderskap. Det vill säga det barnlösa paret bör vara nära släkt eller känna den som skall bära barnet. Man skall också underlätta för de barn som föds utomlands och kommer till Sverige. Det här kom faktiskt lite överraskande med tanke på hur tufft det är idag! Men samtidigt så finns barnen och man kommer inte kunna stoppa det framöver. Bättre då att skapa kontroll över situationen. Så i dagarna har jag blivit uppringd av en stor kvällstidning som vill skriva en artikel om oss. Vilket dem gärna får göra! Vi är stolta över våra barn, stolta över sättet dem kom till på och jag hoppas att dem också kan känna sig stola över sitt ursprung en vacker dag. Den här bloggen finns blanda annat för att jag längre fram skall kunna visa och förklara hur mycket vi faktiskt har gått igenom för deras skull och hur otroligt efterlängtade och omtyckta dem båda är!

Nåja, ny vecka är på ingång och nu börjar Signes nya resurs! Det kommer att bli toppen. Han tar Signe varje måndag och tisdag samt varannan fredag. De är fortsatt lediga onsdagar och på torsdagar och den andra fredagen så tar en av de ordinarie pedagogerna hand om henne. Jag tror verkligen på en fungerande dagissituation och jag vet att det kommer att ta lång tid för Signe att skapa sig nya rutiner.
Jag är väldigt förtjust i dagiset som flickorna går i. Känner stort förtroende för fröknarna och för hela pedagogiken. Hilda fortsätter med lite gnäll vid lämning men det släpper på en gång när vi gått och hon är så nöjd när man kommer och hämtar henne på eftermiddagen.
När det gäller jobbet så börjar jag komma i fatt. Nu är det dags att börja jobba framåt istället för att reda upp allt gammalt som legat och väntat på mig!
Jag är superladdad inför denna nya säsong och smider planer för fullt. Jag hoppas verkligen att vi får en fin sommar och att vi kan locka ut många många många besökare till vår park!

Tills nästa gång! /M



2 kommentarer:

  1. Hur, rent praktiskt, tränar ni på att sitta?:)
    Kram Suzi
    Www.suziettan.blogg.se

    SvaraRadera