Ja, mina kära följare. Vi är nu hemkomna från det som skulle bli en härlig, solig, lekfull, badande, mysig och varm semesterresa. SÅ BLEV DET INTE!! Jag vill på intet vis med detta inlägg få era sympatier men NU FÅR DET F-N RÄCKA!!!! Börjar bli så förbenat jä-la trött på vår (läs: min) ständigt återkommande otur...
Vi skulle ju fara ner till Grand Kanaria och Mas Palomas förra lördagen. Hilda visade lite tecken på förkylning, men eftersom dem varit förkylda i flera veckor kring dagisstarten så tänkte nog ingen av oss på att det skull hindra vår resa.
Redan på flygplatsen kräks hon dock ner både sig och Henrik. Febern stiger kraftigt under flygresan. Hon sitter mer eller mindre helt sovandes i farmor Ullas famn under hela flygresan på 6h. Väl framme var hon helt slut. Pumpar henne full med både Ipren och Alvedon för att få ner febern och framåt kvällen får vi ett litet leende av henne. Vi hoppades och trodde nog alla att "nu vänder det", men ICKE!
40 graders feber i fem dagar, och därefter total aptitlöshet... Ni som känner Hilda vet ju att just aptiten brukar det sällan vara problem med.
Redan på måndagen besökte vi hotellets lokala läkare, och fick utskrivet inte mindre än fyra (!!) mediciner. Båda öronen var "fula" så Antibiotika, hostmedicin, någon form av cortison för att öppna upp bronkerna i lungorna och starkare Alvedon. Åter på tisdagen då hon var aningen bättre men fortfarande mest en sovande liten tjej... Fick rådet att fortsätta som tänkt med medicineringen.
Men efter natten mellan tisdag och onsdag så avslutade jag den spanska hostmedicinen och kortisonet då hon hostat precis HELA natten. Jag har nog aldrig tyckt så synd om henne förut. Jag hade ju fått med mig flaskan med vår svenska hostmedicin så vi körde på den istället vilket blev bättre för henne. När väl febern gav sig framåt onsdagen så slutade hon att både äta och dricka så vi har haft en riktig kamp med att få i henne något ätbart och drickbart. Alla har fått hjälpas åt att lura henne bäst det gått.
I fredags kväll började man se "gamla Hilda" igen. Nu kom den lilla spjuvern tillbaka som charmar alla hon ser. Så vi fick en halv lördag med lite utomhusbus i solen vid poolkanten. Hon ville ville ville bada med kusinerna men fick bara vara i en pytteliten stund med Henrik för att inte fresta på kroppen mer i onödan. Hennes andning är fortfarande påverkad. Hon har en ökad andningsfrekvens och vill fortfarande inte äta med sin vanliga aptit.
Sen har man till på köpet fått brottats med Signe, och ja jag skriver brottas för attans vad spactisiteten har slagit till hos henne. Hon har också varit förkyld men klarade sig med en dags feber. Hostan har dock stört henne en hel del. Nu har vi ju (tack och lov!!!) knappen så det har ju inte varit några problem med att få i fröken mat och vatten, vilket ju kan ha bidragit till att hon klarade sig lindrigare undan. Signe fick ju influensavaccineringen kring julen så det är nog största orsaken till att hon klarat sig bättre. Nästa år har jag lovat mig själv att vi ALLA i familjen skall gå och vaccinera oss!
Som sagt en en sprättande kropp som framför allt nattetid har ställt till med massa skrik. Hon vaknar knappt utan helt plötsligt händer det "något" i sömnen och kroppen blir stel som en pinne och böjd i en båge bakåt. Samtidigt skriker hon skräckslaget rakt ut.. Och detta hände ungefär en gång i halvtimmen när det varit som värst. Enda sättet att få det att släppa är att gå upp från sängen och lyfta upp henne i famnen. Efter en stunds gungande slappnar hon av och somnar om (om hon ens varit vaken...).
När man bor i en typ av parhus-bungalows så är det inte bara vår familj hon stör utan även grannfamiljen. Dem hade hört oss varje natt men påstod att dem inte var så störda utan mest tyckte synd om oss.
När Signe blir så där spänd och konstig så är det ingen annan än jag som kan trösta henne så det föll ju liksom ständigt på min lott att passa henne nattetid. På dagarna har alla i sällskapet hjälpt till att gå långa promenader med henne i barnvagnen för att hålla henne nöjd. När hon inte fått en bra nattsömn så har hon ju inte direkt visat sig från sin bästa sida som vaken heller.... Så SOV SIGNE SOV, har varit en återkommande mantra under resan.... Droppen blev hemresan då hon visserligen somnade strax efter vi lyft i min famn men inte ens fem minuter under resans gång har jag kunnat luta huvudet bakåt och försökt få en blunds sömn. Så fort jag inte gungat henne i knäet, daskat henne lätt i rumpan eller hållit henne i rörelse så har hon börjat storskrika. Säkert fem gånger per timme (resans längd = 6h) har jag behövt ställa mig upp med henne och gunga stående för att få henne lugn.
Hennes andning är verkligen inge bra. Snabb och oregelbunden. Hon verkar ha ont i halsen dessutom. Å så funderar jag på om skrikattackerna kan ha att göra med att hon kissar, tycker mig ha förnimmt en urindoft vid ett par tillfällen precis i samma stund som hon börjar protestera och skrika... Väl hemkommen så är hela rumpan insmord i Inityol men jag tycker inte att hon är speciellt röd så jag vet inte. Kanske UVI så att det svider längre in??
Jag har också fått för mig att hon har ont i knappen... Det är rött rund om och jag tycker mig se att huden börjar bli lite "skuggig" i närheten, svårt att förklara men en viss hudförändring ser jag.
Hon har definitivt fått mer ont i magen under resans gång, det enda jag kan förklara det med är att jag inte fick med deras lactobaciller så dem har hon ju varit utan en vecka. Annars så har hon ju ätit samma burkmat som vanligt, men samma tillskott som vanligt.. Visserligen annat vatten men det är ju vatten på flaska som gäller där borta så det borde väl inte påverka fröken?? Nåja, har en tid bokad till Gastroläkare redan på tisdag.
Klockan fyra i morse så hade lugnet lagt sig i huset här på Kvistberga och jag kunde krypa till sängs. Efter dryga fem timmars sömn och "bara" två uppstigningar med en orolig Signe så väcktes vi alla av hundarnas ylande.. Så nu sitter jag och Signe i soffan.
Hilda blev så otroligt glad av att se sina leksaker och katterna i natt så hon hade inga planer alls på att sova vidare. Stackars små vänner. De tycker nog verkligen att hemma är bäst efter den här resan.
I morgon blir det ett samtal till husläkaren för check-up. Ingen av dem är helt bra ännu, framför allt är jag lite orolig för andningen hos dem båda. Får se hur dagen (söndag idag) förlöper för om det inte blir bättre än vad det är idag så kanske det rent av blir barnakuten... Många gånger upplever jag att man får mer hjälp där, framför allt med Signe. Husläkarna har inte riktigt koll på hennes medicinering för epilepsin och blir lite handlingsförlamade, då är det bättre att söka på sjukhuset på en gång och få rätt hjälp på en gång oxå. Jag är väldigt nöjd med vår husläkare men mindre nöjd med vårdcentralen i stort så får väl se efter närmaste veckan om jag byter eller inte. Man brukar nämligen få stånga sig blodig för att ens få boka en tid om man ringer receptionen och ni som känner mig vet att jag (åtminstone tycker jag det själv) har ganska bra uppfattning om när vi verkligen behöver hjälp och inte!
Vad mer, jo båda vagnarna gick sönder på flyget hem och han som var ansvarig för bagaget gick hem strax före vårt flyg kom in....
Har fått tipset att kolla upp om reseförsäkringen täcker sjukdom så att vi kanske kan få tillbaka lite för "förstörd" semester..
Så i veckan blir det att kolla upp om det går att få ersättning för resan, ersättning för förstörda vagnar och inte minst så kolla med försäkringskassan om de ersätter läkarbesöken som gick på 70 Euro!!!!
Jag är definitiv mer sliten nu än innan vi åkte så gud hjälpe mig att få lite kraft i denna slitna kropp igen!
Jo, just det jag har ju också fått en släng av feber, tung tjock snuva och ett halsont som inte är av denna värd, men vet bryr sig väl om hur lilla jag mår?? :)
Så, om någon vill byta sitt liv mot mitt om så bara för en dag så är ni mer än välkomna att höra av er!
Vi kör garanterat igång veckan med Vabbande och läkarbesök så om någon av er känner att ni har ett tråkigt händelselöst liv så hojta till så ska jag se till att förgylla det lite åt er! ;)
KRAM och hoppas ni haft en bättre vecka än vi!
Jo, en sak till, sandstormar och mulet! Det är väl precis det vädret man önskar sig på solsemestern?? Tack och lov "bara" tre dagar med uselt väder men ändå.....
/M
Vi skulle ju fara ner till Grand Kanaria och Mas Palomas förra lördagen. Hilda visade lite tecken på förkylning, men eftersom dem varit förkylda i flera veckor kring dagisstarten så tänkte nog ingen av oss på att det skull hindra vår resa.
Redan på flygplatsen kräks hon dock ner både sig och Henrik. Febern stiger kraftigt under flygresan. Hon sitter mer eller mindre helt sovandes i farmor Ullas famn under hela flygresan på 6h. Väl framme var hon helt slut. Pumpar henne full med både Ipren och Alvedon för att få ner febern och framåt kvällen får vi ett litet leende av henne. Vi hoppades och trodde nog alla att "nu vänder det", men ICKE!
40 graders feber i fem dagar, och därefter total aptitlöshet... Ni som känner Hilda vet ju att just aptiten brukar det sällan vara problem med.
Redan på måndagen besökte vi hotellets lokala läkare, och fick utskrivet inte mindre än fyra (!!) mediciner. Båda öronen var "fula" så Antibiotika, hostmedicin, någon form av cortison för att öppna upp bronkerna i lungorna och starkare Alvedon. Åter på tisdagen då hon var aningen bättre men fortfarande mest en sovande liten tjej... Fick rådet att fortsätta som tänkt med medicineringen.
Men efter natten mellan tisdag och onsdag så avslutade jag den spanska hostmedicinen och kortisonet då hon hostat precis HELA natten. Jag har nog aldrig tyckt så synd om henne förut. Jag hade ju fått med mig flaskan med vår svenska hostmedicin så vi körde på den istället vilket blev bättre för henne. När väl febern gav sig framåt onsdagen så slutade hon att både äta och dricka så vi har haft en riktig kamp med att få i henne något ätbart och drickbart. Alla har fått hjälpas åt att lura henne bäst det gått.
I fredags kväll började man se "gamla Hilda" igen. Nu kom den lilla spjuvern tillbaka som charmar alla hon ser. Så vi fick en halv lördag med lite utomhusbus i solen vid poolkanten. Hon ville ville ville bada med kusinerna men fick bara vara i en pytteliten stund med Henrik för att inte fresta på kroppen mer i onödan. Hennes andning är fortfarande påverkad. Hon har en ökad andningsfrekvens och vill fortfarande inte äta med sin vanliga aptit.
Sen har man till på köpet fått brottats med Signe, och ja jag skriver brottas för attans vad spactisiteten har slagit till hos henne. Hon har också varit förkyld men klarade sig med en dags feber. Hostan har dock stört henne en hel del. Nu har vi ju (tack och lov!!!) knappen så det har ju inte varit några problem med att få i fröken mat och vatten, vilket ju kan ha bidragit till att hon klarade sig lindrigare undan. Signe fick ju influensavaccineringen kring julen så det är nog största orsaken till att hon klarat sig bättre. Nästa år har jag lovat mig själv att vi ALLA i familjen skall gå och vaccinera oss!
Som sagt en en sprättande kropp som framför allt nattetid har ställt till med massa skrik. Hon vaknar knappt utan helt plötsligt händer det "något" i sömnen och kroppen blir stel som en pinne och böjd i en båge bakåt. Samtidigt skriker hon skräckslaget rakt ut.. Och detta hände ungefär en gång i halvtimmen när det varit som värst. Enda sättet att få det att släppa är att gå upp från sängen och lyfta upp henne i famnen. Efter en stunds gungande slappnar hon av och somnar om (om hon ens varit vaken...).
När man bor i en typ av parhus-bungalows så är det inte bara vår familj hon stör utan även grannfamiljen. Dem hade hört oss varje natt men påstod att dem inte var så störda utan mest tyckte synd om oss.
När Signe blir så där spänd och konstig så är det ingen annan än jag som kan trösta henne så det föll ju liksom ständigt på min lott att passa henne nattetid. På dagarna har alla i sällskapet hjälpt till att gå långa promenader med henne i barnvagnen för att hålla henne nöjd. När hon inte fått en bra nattsömn så har hon ju inte direkt visat sig från sin bästa sida som vaken heller.... Så SOV SIGNE SOV, har varit en återkommande mantra under resan.... Droppen blev hemresan då hon visserligen somnade strax efter vi lyft i min famn men inte ens fem minuter under resans gång har jag kunnat luta huvudet bakåt och försökt få en blunds sömn. Så fort jag inte gungat henne i knäet, daskat henne lätt i rumpan eller hållit henne i rörelse så har hon börjat storskrika. Säkert fem gånger per timme (resans längd = 6h) har jag behövt ställa mig upp med henne och gunga stående för att få henne lugn.
Hennes andning är verkligen inge bra. Snabb och oregelbunden. Hon verkar ha ont i halsen dessutom. Å så funderar jag på om skrikattackerna kan ha att göra med att hon kissar, tycker mig ha förnimmt en urindoft vid ett par tillfällen precis i samma stund som hon börjar protestera och skrika... Väl hemkommen så är hela rumpan insmord i Inityol men jag tycker inte att hon är speciellt röd så jag vet inte. Kanske UVI så att det svider längre in??
Jag har också fått för mig att hon har ont i knappen... Det är rött rund om och jag tycker mig se att huden börjar bli lite "skuggig" i närheten, svårt att förklara men en viss hudförändring ser jag.
Hon har definitivt fått mer ont i magen under resans gång, det enda jag kan förklara det med är att jag inte fick med deras lactobaciller så dem har hon ju varit utan en vecka. Annars så har hon ju ätit samma burkmat som vanligt, men samma tillskott som vanligt.. Visserligen annat vatten men det är ju vatten på flaska som gäller där borta så det borde väl inte påverka fröken?? Nåja, har en tid bokad till Gastroläkare redan på tisdag.
Klockan fyra i morse så hade lugnet lagt sig i huset här på Kvistberga och jag kunde krypa till sängs. Efter dryga fem timmars sömn och "bara" två uppstigningar med en orolig Signe så väcktes vi alla av hundarnas ylande.. Så nu sitter jag och Signe i soffan.
Hilda blev så otroligt glad av att se sina leksaker och katterna i natt så hon hade inga planer alls på att sova vidare. Stackars små vänner. De tycker nog verkligen att hemma är bäst efter den här resan.
I morgon blir det ett samtal till husläkaren för check-up. Ingen av dem är helt bra ännu, framför allt är jag lite orolig för andningen hos dem båda. Får se hur dagen (söndag idag) förlöper för om det inte blir bättre än vad det är idag så kanske det rent av blir barnakuten... Många gånger upplever jag att man får mer hjälp där, framför allt med Signe. Husläkarna har inte riktigt koll på hennes medicinering för epilepsin och blir lite handlingsförlamade, då är det bättre att söka på sjukhuset på en gång och få rätt hjälp på en gång oxå. Jag är väldigt nöjd med vår husläkare men mindre nöjd med vårdcentralen i stort så får väl se efter närmaste veckan om jag byter eller inte. Man brukar nämligen få stånga sig blodig för att ens få boka en tid om man ringer receptionen och ni som känner mig vet att jag (åtminstone tycker jag det själv) har ganska bra uppfattning om när vi verkligen behöver hjälp och inte!
Vad mer, jo båda vagnarna gick sönder på flyget hem och han som var ansvarig för bagaget gick hem strax före vårt flyg kom in....
Har fått tipset att kolla upp om reseförsäkringen täcker sjukdom så att vi kanske kan få tillbaka lite för "förstörd" semester..
Så i veckan blir det att kolla upp om det går att få ersättning för resan, ersättning för förstörda vagnar och inte minst så kolla med försäkringskassan om de ersätter läkarbesöken som gick på 70 Euro!!!!
Jag är definitiv mer sliten nu än innan vi åkte så gud hjälpe mig att få lite kraft i denna slitna kropp igen!
Jo, just det jag har ju också fått en släng av feber, tung tjock snuva och ett halsont som inte är av denna värd, men vet bryr sig väl om hur lilla jag mår?? :)
Så, om någon vill byta sitt liv mot mitt om så bara för en dag så är ni mer än välkomna att höra av er!
Vi kör garanterat igång veckan med Vabbande och läkarbesök så om någon av er känner att ni har ett tråkigt händelselöst liv så hojta till så ska jag se till att förgylla det lite åt er! ;)
KRAM och hoppas ni haft en bättre vecka än vi!
Jo, en sak till, sandstormar och mulet! Det är väl precis det vädret man önskar sig på solsemestern?? Tack och lov "bara" tre dagar med uselt väder men ändå.....
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar