Känner mig som en urvriden disktrasa som slakt hänger över en smutsig diskho....
Influensan har slagit hårt på vår familj i år. Just nu är det min tur och jag är totalt däckad. Feber igår och i natt, snuva, hosta, nysningar och en hemsk huvudvärk. Ont i varenda muskel.
Jag mår INTE bra!!
Till på köpet har min lilla hjärna börjat spela spratt med mig... Jag kan inte sova på natten längre! Blir lite rädd för mig själv för jag har aldrig haft problem med just sömnen tidigare, snarare så har jag sovit för mycket istället. Men under två nätter efter det att vi kom hem från resan så har jag suttit uppe och varit absolut klarvaken. Den sista av de två nätterna motverkades dock med en sömntablett när jag insåg att jag var på väg att få ytterligare en vaken natt. Nu, sista natten så har jag kunnat sova bättre, dock har den förb-nnade hostan väckt mig stup i kvarten. Jag tror jag har vaknat 50 gånger under natten för att hosta! Nu måste det snart vända, det kan inte fortsätta så här!
"Råkade" ställa mig på vågen idag och det var en dyster syn, minus tre kilo på cirkus en månad... Oron kring mitt liv och framförallt oron kring Signe äter upp mig.. ..bokstavligen!
Hade tid bokad hos psykologen idag, har inte varit där på länge, men febern satte stopp för det besöket. Nytt försök nästa vecka. Känner att det behövs, Signes skada har blivit SÅ UPPENBAR och jag har svårt att hålla modet uppe att hon skall kunna bli så himla mycket bättre som jag ändå har hoppats.
Sanningen är tung, tung, tung! Den drar mig allt djupare ner i mitt egna träsk.. Blä...
Morgonen var kaosartad. Började så lugnt och skönt efter en hel natts sömn för båda flickorna. Signe fick sin medicin och det gick bra. En stund senare skulle hon få frukost, sin gröt. Jag gav henne typ tre skedar, sedan började hon spänna sig... Blev som en båge i sin stol så jag tog henne i famnen men försent.. Avgrundsvrålet kom och det fortsatte länge.. I ca 45 minuter vrålade hon ömsom grät hysteriskt. Vi är alla helt övertygade om att hon har ONT!! Jätteont!
Detta har hänt förut men då i kanske 10 minuter sedan har det gett sig och vi har kunnat fortsätta äta.. Men inte idag. Dessutom kunde jag inte lägga ner henne utan att hon fick ny energi och tog i ännu mer. Stackars liten, hon blir rädd för sig själv. Hon blir rädd när spänningarna tar över hennes kropp.
Jag är den som måste kämpa för henne, kämpa för hjälpen.. Men hur skall jag orka?
Ringer gastromottagningen på lasarettet, möts av en telefonsvarare som säger att vi kan få boka en telefontid på måndag!! Måndag.... Kul helg vi har framför oss!! Så typiskt barnmottagningen på Västerås Lasarett, visst kan du få hjälp, men bara när det passar oss! Blir hon sämre så ring akuten! Akuten!!! Vilket skämt... Möjligen om jag åker dit i morgon bitti medan Signe sover och smyger upp och sätter mig utanför barnakuten och börjar mata henne där så kanske någon vaknar och inser att vi behöver hjälp?! Eller så tycker de vi skall avvakta tills hon somnar av utmattning och eftersom det ger sig när hon somnar så kommer de vilja skicka hem oss för att avvakta ytterligare.... Suck!
Jag är inte bitter, jag är bara så förbenat trött på att inget skall få kunna fungera!
Jag har massor att göra på jobbet men får gång på gång skjuta det på framtiden... Kommer att bli panik i April när allt skall i ordning inför öppnandet..
Hilda mår i alla fall bättre. Aptiten ökar sakta men säkert och hon är lika pigg och full av bus som vanligt!
Mamma har kommit upp för att hjälpa mig nu när jag inte mår bra. Bästa underbara mamma!! Vi har gång på gång sagt att tänk vad kul vi skulle haft på resan om Hilda mått så här bra!
/M
Influensan har slagit hårt på vår familj i år. Just nu är det min tur och jag är totalt däckad. Feber igår och i natt, snuva, hosta, nysningar och en hemsk huvudvärk. Ont i varenda muskel.
Jag mår INTE bra!!
Till på köpet har min lilla hjärna börjat spela spratt med mig... Jag kan inte sova på natten längre! Blir lite rädd för mig själv för jag har aldrig haft problem med just sömnen tidigare, snarare så har jag sovit för mycket istället. Men under två nätter efter det att vi kom hem från resan så har jag suttit uppe och varit absolut klarvaken. Den sista av de två nätterna motverkades dock med en sömntablett när jag insåg att jag var på väg att få ytterligare en vaken natt. Nu, sista natten så har jag kunnat sova bättre, dock har den förb-nnade hostan väckt mig stup i kvarten. Jag tror jag har vaknat 50 gånger under natten för att hosta! Nu måste det snart vända, det kan inte fortsätta så här!
"Råkade" ställa mig på vågen idag och det var en dyster syn, minus tre kilo på cirkus en månad... Oron kring mitt liv och framförallt oron kring Signe äter upp mig.. ..bokstavligen!
Hade tid bokad hos psykologen idag, har inte varit där på länge, men febern satte stopp för det besöket. Nytt försök nästa vecka. Känner att det behövs, Signes skada har blivit SÅ UPPENBAR och jag har svårt att hålla modet uppe att hon skall kunna bli så himla mycket bättre som jag ändå har hoppats.
Sanningen är tung, tung, tung! Den drar mig allt djupare ner i mitt egna träsk.. Blä...
Morgonen var kaosartad. Började så lugnt och skönt efter en hel natts sömn för båda flickorna. Signe fick sin medicin och det gick bra. En stund senare skulle hon få frukost, sin gröt. Jag gav henne typ tre skedar, sedan började hon spänna sig... Blev som en båge i sin stol så jag tog henne i famnen men försent.. Avgrundsvrålet kom och det fortsatte länge.. I ca 45 minuter vrålade hon ömsom grät hysteriskt. Vi är alla helt övertygade om att hon har ONT!! Jätteont!
Detta har hänt förut men då i kanske 10 minuter sedan har det gett sig och vi har kunnat fortsätta äta.. Men inte idag. Dessutom kunde jag inte lägga ner henne utan att hon fick ny energi och tog i ännu mer. Stackars liten, hon blir rädd för sig själv. Hon blir rädd när spänningarna tar över hennes kropp.
Jag är den som måste kämpa för henne, kämpa för hjälpen.. Men hur skall jag orka?
Ringer gastromottagningen på lasarettet, möts av en telefonsvarare som säger att vi kan få boka en telefontid på måndag!! Måndag.... Kul helg vi har framför oss!! Så typiskt barnmottagningen på Västerås Lasarett, visst kan du få hjälp, men bara när det passar oss! Blir hon sämre så ring akuten! Akuten!!! Vilket skämt... Möjligen om jag åker dit i morgon bitti medan Signe sover och smyger upp och sätter mig utanför barnakuten och börjar mata henne där så kanske någon vaknar och inser att vi behöver hjälp?! Eller så tycker de vi skall avvakta tills hon somnar av utmattning och eftersom det ger sig när hon somnar så kommer de vilja skicka hem oss för att avvakta ytterligare.... Suck!
Jag är inte bitter, jag är bara så förbenat trött på att inget skall få kunna fungera!
Jag har massor att göra på jobbet men får gång på gång skjuta det på framtiden... Kommer att bli panik i April när allt skall i ordning inför öppnandet..
Hilda mår i alla fall bättre. Aptiten ökar sakta men säkert och hon är lika pigg och full av bus som vanligt!
Mamma har kommit upp för att hjälpa mig nu när jag inte mår bra. Bästa underbara mamma!! Vi har gång på gång sagt att tänk vad kul vi skulle haft på resan om Hilda mått så här bra!
/M
Mitt hjärta blöder :( Tänker på dig <3
SvaraRaderaGråter när jag läser dina ledsna, trötta rader. Livet är så hård mot er och jag vet inget annat att göra än att försöka be skyddsänglar skydda och hjälpa er. Jag är inte så värst troende och vet inte säker om de finns - hur kunde jag? - men jag kan inget annat. Vill er så väl!! Stora styrkekramar! A (Nipi)
SvaraRaderaHoppas innerligt att du fått mkt hjälp o vila de senaste dagarna. Du behöver verkligen lite ny energi, hoppas att Hilda fortsatt vara ett charmtroll de senaste dagarna, så att du har fått några goda skratt. Krya på er, kram Pernilla (spyken)
SvaraRadera