Befinner mig nu, återigen, på rum 37 på avd 64 på Västerås lasarett tillsammans med Signe.
Helgen har gått hyfsad. Hilda har skött sig som hon bör, inga konstigheter alls. Vill knappt tänka på hur snabbt hon ökar i vikt. Hon är allt annat än finlemmad numera. Jag kan inte tro att det är samma flicka som satt i mitt knä på rummet på sjukhuset i Mumbai. Hon är en otroligt enkel bebis (peppar, peppar...) Äter, sover, är vaken en stund, äter sover.... Har en del gas men inte värre än att hon klarar av det. Hon behöver inte längre stå på ersättning för för tidigt födda eller underviktiga bebisar utan vi håller nu på att succesivt gå över på vanlig ersättning till henne.
Värre är det med lilla Signe. Det har fungerat hyfsat med henne under helgen, men igår (söndag) så kom två stora kräkningar på dagen, i samband med matningen, och efter det så har vi inte kunnat få i henne mer än 30 ml ersättning per gång. Hon bör få i sig minst 50 per gång!!
Jag var rätt oroad när vi åkte in för vägning idag och redan i bilen in hade jag bestämt mig för att be dem sätta in en sond igen. Jag känner att jag inte vill och kan hålla på och stressa henne så mycket hela tiden.
Väl på plats fick vi väga henne och hon har (trots allt!) gått upp lite och hon väger idag 2400gram! Sköterskan satte en sond och därefter fick jag mata henne. Signe var vid det här laget rejält upprörd. Hon tog dock flaskan och fick i sig ca 30 ml, sen kom kräkningarna.. Tre stora kräkningar på rad. Sista gången fick jag rusa fram med henne framför handfatet då det kom så mycket.
Strax före hon började kräkas hade det kommit in en arbetsterapeut i rummet som skall hjälpa oss komma till rätta med en del av hennes spänningar som hon har.
När Signe började kräkas så sprang hon och hämtade en sjuksyster som i sin tur hämtade en läkare... De blev rejält oroade över hennes beteende..
Så nu är vi återigen inlagda. Det har sprungit läkare och systrar här hela eftermiddagen.
Eftersom hon har svullnat lite kring shunten kan man inte utesluta att det är den som ställer till problem för henne. Det innebär att den måste kollas upp mer noggrant, det kan man inte göra här i Västerås utan då måste vi till Uppsala. Så nu sitter vi och väntar på om vi skall få åka till Uppsala nu ikväll eller i morgon.
Dessutom tror man att hon har problem med refluxen (magmunnen) vilket gör att hon får upp sur magsaft i halsen, vilket skulle kunna förklara att hon spänner sig i en båge bakåt titt som tätt. Uppå det har hon troligtvis blivit förstoppad. Vilket också kan orsaka kräkningarna... Dock är magen mjuk och fin på henne...
Ja, mitt lilla hjärta har nu somnat en stund vid min sida. Hon är så fin när hon sover och slipper känna att hon har ont.
Tack alla ni vänner som skickat blommor och kommit med presenter. Jag bli så fantastisk glad för er omtanke! Inte kunde väl vi ana vilket stöd vi skulle få från hemmaplan.. Det är helt fantastiskt. Det känns som om så många av er har gått från "ytliga bekanta" till riktigt fina vänner! Jag hoppas att jag kommer finna tid att svara var och en av er som har hört av er längre fram.
Tack också till mamma och pappa! Utan er hjälp skulle det inte gå så smidigt som det ändå gör!
Tack Ulla och Ronnie för att ni finns där!
Måste bara nämna att jag igår satt på hästryggen för första gången på tre långa månader! Vilken lycka!! Ni som aldrig har ridit, PROVA!! Ni har verkligen missat något.
Ni som har slutat rida... Börja igen!!
Det är en fantastisk känsla av frihet!
Jag hade ett lyckorus i hela kroppen en lång stund efter ridturen igår..
Idag har jag... ...ont i rumpan! Men det va det värt! :) Tack Jenny!
/M
måndag 29 augusti 2011
fredag 26 augusti 2011
Underbara hemma och underbara svenska läkare! :)
Jag vill börja med att berätta att allt är bra här. Vi njuter i fulla drag över att vara hemma!!
Vi fick hämta lilla Signe på lördag eftermiddagen. Vi åkte direkt till hotellet där hon/vi tog det så lugnt som möjligt. Vi avslutade dock med en underbar middag på hotellrestaurangen, på så vis kunde vi äta oss riktigt mätta.
Vid ett på natten kom taxin och vi tog oss till flygplatsen. Att ta sig hem med flyg från Indien kan tyckas vara rena parodin. Jag ljuger inte om jag säger att de kollar allas pass och biljetter minst 20 ggr!! Det är köer precis överallt!!!!
Men om man har små bebisar med sig så släpps man igenom och får gå förbi hela kön! Otroligt skönt att slippa stå och stampa i timmar...
Man får också gå först på planet, vilket ger en god tid att få ordning på sig själv, packning och inte minst småttingarna. På första resan hade vi en helt underbar flygvärdinna (heter det så om det är en manlig sådan?), han gick noga igenom vad de rekommenderade att man skulle tänka på när man reste med bebisar. Han var helt fantastiskt gullig mot oss.
Första resan till Qatar gick riktigt bra. Bebisarna sov mest hela tiden. Jag tog hand om Signe och Henrik och hans mamma hjälptes åt med Hilda.
Vid första landningen så väntade vi tills alla gått av planet innan vi tog oss av, då hade vi sådan tur att vi fick åka med specialbussen där två rullstolsburna personer åkte. Fick "lift" ända fram till transferhallen.
Även nu fick vi gå före och slapp köa. Bebisarna sov gott hela tiden.
Ett par timmar i Doha och en pommesfrites-tallrik senare så var det dags att stiga på nästa plan. Återigen fick vi gå på bland de första.
Denna resan började bra, men efter ungefär halva resan blev Signe lite sämre. Hon kräktes i massor och fick riktig sprutdiarré. Själv var jag vid detta laget helt slut och det här fick tårarna att trilla.. Jag blev nog mest rädd. Signe lugnade sig efter ett tag och ett par timmar senare landade vi i vårt älskade land.
Efter en lång väntan på väskorna kunde vi äntligen ta oss ut i ankomsthallen där Henriks pappa, min mamma och pappa, min bror med sin sambo och Ullas syster och svägerska väntade. Tårarna trillade på flera av oss och det blev ett långt kramkalas.
Vi passade på att mata flickorna innan vi satte oss i bilarna för att åka hem.
Dock finns det ett heligt ställe som vi var tvungna att besöka så fort som möjligt.. Efter tre månader utamlands så är Mc Donalds ett måste. Jag lovar att en Mc Feast har sällan smakat så gott som i söndags. :)
Väl hemma packade vi upp och tog det allmänt lugnt. Mina föräldrar och min svägerska Anna hade gjort ett jättejobb med att få i ordning huset.
Första natten hemma och första natten med Signe gick riktigt bra.
På måndagen ringde vi läkaren som ville träffas först på onsdagen. Eftersom flickorna mådde bra så tyckte vi att det lät bra. På tisdagen åkte vi in till skatteverket för att folkbokföra flickorna. Det gick väldigt snabbt och smidigt. På hemvägen svängde vi förbi sjukhuset med flickornas journaler så att läkarna skulle få lite extra tid att läsa in sig.
Så i onsdags morse åkte vi in till sjukhuset för ett första besök. Den mest underbara läkaren tog emot oss och vi hade ett långt långt möte/samtal. Eftersom Signe inte har ätit tillräckligt och haft det lite svårt med flaskan, samt att det svullnat upp lite kring shunten så beslöt vi oss för att lägga in Signe.
Vi har även fått träffa en barn-neurolog som kommer att bli Signes läkare när det gäller hjärnan/shunten framöver. En mycket fin människa.
Personalen på avdelningen har varit alldeles fantastisk. Alla tycker det är så spännande att höra mig berätta om vår resa och vårt val att skaffa barn på det här sättet. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilket stöd jag gång på gång får från människor jag träffar. På sjukhuset så fanns det inte någon endaste person som verkade tycka att vi gjort något tokigt... Istället så tycker de att vi återigen drabbats av livets otur men att vi fått två fantastiskt fina små människor att ta hand om istället.
Efter lite hjälp från sjukhuspersonalen så har Signe lärt sig tekniken med flaskan och hon har nu börjat dricka betydligt bättre. Idag hade hon gått upp hela 80 gram!!! Duktig flicka! <3
Shunten svullnar lite till och från, men inga blodproven visar inte på att det skulle vara någon infektion på gång. Troligtvis kommer vi att få åka till neurologerna i Uppsala i nästa vecka för att visa upp henne.
Idag fick vi permision från sjukhuset så nu är vi åter hemma i vårt underbara hus!
Vi skall åka in en gång om dagen med Signe för att väga henne och för att de vill ha koll på shunten.
Hemma har mina föräldrar och Henrik hjälpts åt med Hilda och det har fungerat jättebra. Jag är så tacksam för all hjälp vi får. Både mamma och pappa älskar att mysa med Hilda i knäet. <3
Signe och jag träffade idag en sjukgymnast på sjukhuset, båda flickorna kommer att följas upp varannan månad framöver. Men mest troligt är det Signe som kommer behöva lite extra hjälp. Fick en hel del matnyttiga tips med mig därifrån.
I nästa vecka blir det ytterligare undersökningar för Signe. Bla kommer de att göra ett EEG på hjärnan för att utesluta epileptisk aktivitet.
Det känns så fantastiskt skönt att de kollar upp dem så noga! Jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är över att få bo i Sverige.
Idag tog jag en första tur, alldeles själv med barnvagnen och flickorna. JAG NJÖT!!!
Njut ni också.. Vi har det fantastiskt bra i vårt land!
Nu är det matdags för småttingarna!
/M
Vi fick hämta lilla Signe på lördag eftermiddagen. Vi åkte direkt till hotellet där hon/vi tog det så lugnt som möjligt. Vi avslutade dock med en underbar middag på hotellrestaurangen, på så vis kunde vi äta oss riktigt mätta.
Vid ett på natten kom taxin och vi tog oss till flygplatsen. Att ta sig hem med flyg från Indien kan tyckas vara rena parodin. Jag ljuger inte om jag säger att de kollar allas pass och biljetter minst 20 ggr!! Det är köer precis överallt!!!!
Men om man har små bebisar med sig så släpps man igenom och får gå förbi hela kön! Otroligt skönt att slippa stå och stampa i timmar...
Man får också gå först på planet, vilket ger en god tid att få ordning på sig själv, packning och inte minst småttingarna. På första resan hade vi en helt underbar flygvärdinna (heter det så om det är en manlig sådan?), han gick noga igenom vad de rekommenderade att man skulle tänka på när man reste med bebisar. Han var helt fantastiskt gullig mot oss.
Första resan till Qatar gick riktigt bra. Bebisarna sov mest hela tiden. Jag tog hand om Signe och Henrik och hans mamma hjälptes åt med Hilda.
Vid första landningen så väntade vi tills alla gått av planet innan vi tog oss av, då hade vi sådan tur att vi fick åka med specialbussen där två rullstolsburna personer åkte. Fick "lift" ända fram till transferhallen.
Även nu fick vi gå före och slapp köa. Bebisarna sov gott hela tiden.
Ett par timmar i Doha och en pommesfrites-tallrik senare så var det dags att stiga på nästa plan. Återigen fick vi gå på bland de första.
Denna resan började bra, men efter ungefär halva resan blev Signe lite sämre. Hon kräktes i massor och fick riktig sprutdiarré. Själv var jag vid detta laget helt slut och det här fick tårarna att trilla.. Jag blev nog mest rädd. Signe lugnade sig efter ett tag och ett par timmar senare landade vi i vårt älskade land.
Efter en lång väntan på väskorna kunde vi äntligen ta oss ut i ankomsthallen där Henriks pappa, min mamma och pappa, min bror med sin sambo och Ullas syster och svägerska väntade. Tårarna trillade på flera av oss och det blev ett långt kramkalas.
Vi passade på att mata flickorna innan vi satte oss i bilarna för att åka hem.
Dock finns det ett heligt ställe som vi var tvungna att besöka så fort som möjligt.. Efter tre månader utamlands så är Mc Donalds ett måste. Jag lovar att en Mc Feast har sällan smakat så gott som i söndags. :)
Väl hemma packade vi upp och tog det allmänt lugnt. Mina föräldrar och min svägerska Anna hade gjort ett jättejobb med att få i ordning huset.
Första natten hemma och första natten med Signe gick riktigt bra.
På måndagen ringde vi läkaren som ville träffas först på onsdagen. Eftersom flickorna mådde bra så tyckte vi att det lät bra. På tisdagen åkte vi in till skatteverket för att folkbokföra flickorna. Det gick väldigt snabbt och smidigt. På hemvägen svängde vi förbi sjukhuset med flickornas journaler så att läkarna skulle få lite extra tid att läsa in sig.
Så i onsdags morse åkte vi in till sjukhuset för ett första besök. Den mest underbara läkaren tog emot oss och vi hade ett långt långt möte/samtal. Eftersom Signe inte har ätit tillräckligt och haft det lite svårt med flaskan, samt att det svullnat upp lite kring shunten så beslöt vi oss för att lägga in Signe.
Vi har även fått träffa en barn-neurolog som kommer att bli Signes läkare när det gäller hjärnan/shunten framöver. En mycket fin människa.
Personalen på avdelningen har varit alldeles fantastisk. Alla tycker det är så spännande att höra mig berätta om vår resa och vårt val att skaffa barn på det här sättet. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilket stöd jag gång på gång får från människor jag träffar. På sjukhuset så fanns det inte någon endaste person som verkade tycka att vi gjort något tokigt... Istället så tycker de att vi återigen drabbats av livets otur men att vi fått två fantastiskt fina små människor att ta hand om istället.
Efter lite hjälp från sjukhuspersonalen så har Signe lärt sig tekniken med flaskan och hon har nu börjat dricka betydligt bättre. Idag hade hon gått upp hela 80 gram!!! Duktig flicka! <3
Shunten svullnar lite till och från, men inga blodproven visar inte på att det skulle vara någon infektion på gång. Troligtvis kommer vi att få åka till neurologerna i Uppsala i nästa vecka för att visa upp henne.
Idag fick vi permision från sjukhuset så nu är vi åter hemma i vårt underbara hus!
Vi skall åka in en gång om dagen med Signe för att väga henne och för att de vill ha koll på shunten.
Hemma har mina föräldrar och Henrik hjälpts åt med Hilda och det har fungerat jättebra. Jag är så tacksam för all hjälp vi får. Både mamma och pappa älskar att mysa med Hilda i knäet. <3
Signe och jag träffade idag en sjukgymnast på sjukhuset, båda flickorna kommer att följas upp varannan månad framöver. Men mest troligt är det Signe som kommer behöva lite extra hjälp. Fick en hel del matnyttiga tips med mig därifrån.
I nästa vecka blir det ytterligare undersökningar för Signe. Bla kommer de att göra ett EEG på hjärnan för att utesluta epileptisk aktivitet.
Det känns så fantastiskt skönt att de kollar upp dem så noga! Jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är över att få bo i Sverige.
Idag tog jag en första tur, alldeles själv med barnvagnen och flickorna. JAG NJÖT!!!
Njut ni också.. Vi har det fantastiskt bra i vårt land!
Nu är det matdags för småttingarna!
/M
lördag 20 augusti 2011
Signe är utskriven!! Å vi är på väg hem!
ÄNTLIGEN!!!!!
Idag har verkligen varit en bra dag.
Allt gick riktigt bra på FRRO, det tog ca 2 timmar totalt. Vi hade stor hjälp av den kontakt som SI hjälpte oss med.
Efter det körde vi till sjukhuset där Signe väntade på oss, och nu är vi äntligen tillbaka på hotellet.
Ulla sitter med Hilda i famnen och Henrik har Signe i famnen. Jag sitter med datorn för att uppdatera er läsare!! :)
Bjuder på det första kortet på lilla Signe!
Idag har verkligen varit en bra dag.
Allt gick riktigt bra på FRRO, det tog ca 2 timmar totalt. Vi hade stor hjälp av den kontakt som SI hjälpte oss med.
Efter det körde vi till sjukhuset där Signe väntade på oss, och nu är vi äntligen tillbaka på hotellet.
Ulla sitter med Hilda i famnen och Henrik har Signe i famnen. Jag sitter med datorn för att uppdatera er läsare!! :)
Bjuder på det första kortet på lilla Signe!
Nästa inlägg kommer troligtvis när vi är på svensk mark, så fortsätt håll tummarna att det blir så!!
Tusen tack för alla lyckönskningar! Känns så fantastiskt att veta att vi har stöd från så många kända och okända på vår resa!
KRAM M
fredag 19 augusti 2011
Svenska medborgare!
Glömde ju berätta i det tidigare inlägget att flickorna fick sina pass i tisdags! De är nu svenska medborgare!
Kontakterna med ambassad, konsulat och migrationsverket har varit toppen. De enda som tog lite tid var att få samordningsnumret från skatteverket, det tog nästan en vecka. Eftersom vi inte har varit i någon tidsnöd så har jag inte legat på allt för mycket så det går alla gånger att skynda på den processen. Det svenska paret som åkte hem för ett par veckor sedan fick samordningsnumret på en dag!!
Vi hade flickornas pass inom 10 dagar från inläming av ansökan till uthämtning av passen.
Dock krävs DNA-analys som tar minst 14 dagar. Dessutom behövs födelseattesten innan analysen kan göras, för oss tog det ca 5 dgr att få den.
Ligger man på de olika myndigheterna och har lite flyt längs vägen (och friska barn) så bör man absolut kunna ta sig hem på drygt en månad som det ser ut nu.
Väl hemma hoppas jag att konakten med de olika myndigheterna och instanserna fortsätter att vara god. Det kommer ju bli en del att reda upp innan vi är helt i hamn med vårt föräldrarskap!
Först och främst vill jag dock få in flickorna i den svenska sjukvården, vilket inte borde bli några problem. Henrik har skapat bra kontakter med avdelningsläkaren hemma på Västerås lasarett och de vet att vi är på väg hem och att vi har en sjuk dotter med oss!
Skulle något inträffa på flyget är min plan att vi tar oss till första bästa sjukhus direkt efter landning för en koll (uppsala, stockholm, västerås, vi får ringa SOS och se vart de vill att vi åker).
/M
Kontakterna med ambassad, konsulat och migrationsverket har varit toppen. De enda som tog lite tid var att få samordningsnumret från skatteverket, det tog nästan en vecka. Eftersom vi inte har varit i någon tidsnöd så har jag inte legat på allt för mycket så det går alla gånger att skynda på den processen. Det svenska paret som åkte hem för ett par veckor sedan fick samordningsnumret på en dag!!
Vi hade flickornas pass inom 10 dagar från inläming av ansökan till uthämtning av passen.
Dock krävs DNA-analys som tar minst 14 dagar. Dessutom behövs födelseattesten innan analysen kan göras, för oss tog det ca 5 dgr att få den.
Ligger man på de olika myndigheterna och har lite flyt längs vägen (och friska barn) så bör man absolut kunna ta sig hem på drygt en månad som det ser ut nu.
Väl hemma hoppas jag att konakten med de olika myndigheterna och instanserna fortsätter att vara god. Det kommer ju bli en del att reda upp innan vi är helt i hamn med vårt föräldrarskap!
Först och främst vill jag dock få in flickorna i den svenska sjukvården, vilket inte borde bli några problem. Henrik har skapat bra kontakter med avdelningsläkaren hemma på Västerås lasarett och de vet att vi är på väg hem och att vi har en sjuk dotter med oss!
Skulle något inträffa på flyget är min plan att vi tar oss till första bästa sjukhus direkt efter landning för en koll (uppsala, stockholm, västerås, vi får ringa SOS och se vart de vill att vi åker).
/M
Upp och nergångar!
Ja, inte ska vägen vara spikrak inte!
Signe skulle ha blivit utskriven i onsdags. Men eftersom de inte hade hunnit göra klart alla de tester som de önskade på henne så beslöt man (vi) att hon skulle få ligga kvar till torsdagen. På torsdagen (igår) möts vi av läkaren som berättar att hon under onsdagkvällen hade fått ett ljumskbråck och att hon ville konsultera en kirurg innan hon kunde avgöra om det behövde opereras här eller om vi skulle få åka hem med henne och hon skulle få opereras hemma i Sverige.
Med tanke på att shunten mynnar ut i magen ville inte kirurgen ta någon risk med bråcket och flygningen. Därför blev det operation (igen) i morse. Det var en enkel och snabb operation och Signe har mått väldigt bra under dagen. Tyvärr ville de ha kvar henne på övervakning så länge som möjligt, vilket betyder att vi får "hem henne" i morgon eftermiddag.
Planen för morgondagen är att stiga upp tidigt och ta oss till F.R.R.O. (Indiska polisen) för att få till flickornas utresevisum. Eftersom de är födda här så vill polisen ha koll på att vi inte är "skyldiga landet" några pengar.. Så sista dagarna har gått åt till att samla ihop papper, kvitton, brev m.m.
Normalt sett så måste man ha med sig bebisarna för att de ska se att det är rätt barn i passen, men eftersom Signe inte är utskriven ännu så har vi fått ett brev av hennes läkare som förklarar situationen. Nu får vi bara hålla tummarna att det inte blir några problem där i morgon! Vi har en indisk kille med som skall hjälpa oss med hela processen. Det kan tydligen vara rätt omständigt och ta sina timmar...
Efter det försöker vi hinna förbi kliniken för att lämna våra presenter till vår surrogatmamma och hennes familj. Vi har försökt träffas flera gånger men det har kommit saker i vägen varje gång. Mest har det varit inplanerade och oplanerade besök på sjukhuset som stått i vägen..
Det vore väldigt tråkigt att ha åkt härifrån utan att ha fått träffa Rajashree, men eftersom jag har skypat med henne flera gånger så känns det nästan som om jag känner henne ändå! :)
Skulle också vara kul att hinna träffa läkarna och deras tjejer (personal) en sista gång! Det är en hel del personer som kommer att ha en plats i mitt hjärta framöver!
Efter det åker vi återigen till sjukhuset, denna gång för att verkligen hämta Signe!
Sen hem och packa väskorna, för strax efter midnatt tar vi taxin till flygplatsen!
Måste få nämna att Hilda var in till läkaren idag för en sista koll. Hon väger hela 2720 gr nu och är 48 cm lång!!! Stora flickan!
Flickorna är exakt 40 veckor idag! Därmed ligger Hilda mycket bra på kurvan och har alla förutsättningar för att utvecklas i jämn takt med en "normalfödd" bebis.
Läkaren var mycket nöjd med henne på alla sätt och vis!
Signe väger 2194 gr och har lite att ta ifatt på Hilda, men jag är övertygad om att hon kommer att knapa in det när vi väl kommer hem och får lite fasta rutiner.
Signe äter all mat ur flaskan, men hon blir snabbt trött och har inte alls samma "sug" som sin syster. Så det är ett stort tålamod som gäller när hon ska matas.
-----------------------
Om ni tycker att jag har uppdaterat er dålig nu på slutet så beror det på att internetet har strulat. Men nu tycks vi ha fått ordning på det igen efter ett besök hos mina "kompisar" på The Mobile Store i Gallerian.
I onsdags (när vi fortfarande trodde att Signe skulle bli utskriven i torsdags) så hjälpte min snälla pappa oss med att boka om biljetterna så att vi kunde åka nu i helgen. (Biljetterna var egentligen bokade till nästa helg). Sagt och gjort, men inte var det så enkelt! Fanns inte lediga platser utan vi var tvungna att uppgradera biljetterna, vilket skulle kosta oss hela 24000 sek extra!!!! Mer än vad grundbiljetterna kostade..
Det slutade med att vi fick tillbaka en del på de redan bokade biljetterna och istället fick köpa nya på ett annat bolag. Kan ju säga att det inte var så munter stämning här innan allt var löst!
Bästa läsare!! Håll alla tummar och tår för att allt går bra nu och att vi snart är på väg hem!
/M
Signe skulle ha blivit utskriven i onsdags. Men eftersom de inte hade hunnit göra klart alla de tester som de önskade på henne så beslöt man (vi) att hon skulle få ligga kvar till torsdagen. På torsdagen (igår) möts vi av läkaren som berättar att hon under onsdagkvällen hade fått ett ljumskbråck och att hon ville konsultera en kirurg innan hon kunde avgöra om det behövde opereras här eller om vi skulle få åka hem med henne och hon skulle få opereras hemma i Sverige.
Med tanke på att shunten mynnar ut i magen ville inte kirurgen ta någon risk med bråcket och flygningen. Därför blev det operation (igen) i morse. Det var en enkel och snabb operation och Signe har mått väldigt bra under dagen. Tyvärr ville de ha kvar henne på övervakning så länge som möjligt, vilket betyder att vi får "hem henne" i morgon eftermiddag.
Planen för morgondagen är att stiga upp tidigt och ta oss till F.R.R.O. (Indiska polisen) för att få till flickornas utresevisum. Eftersom de är födda här så vill polisen ha koll på att vi inte är "skyldiga landet" några pengar.. Så sista dagarna har gått åt till att samla ihop papper, kvitton, brev m.m.
Normalt sett så måste man ha med sig bebisarna för att de ska se att det är rätt barn i passen, men eftersom Signe inte är utskriven ännu så har vi fått ett brev av hennes läkare som förklarar situationen. Nu får vi bara hålla tummarna att det inte blir några problem där i morgon! Vi har en indisk kille med som skall hjälpa oss med hela processen. Det kan tydligen vara rätt omständigt och ta sina timmar...
Efter det försöker vi hinna förbi kliniken för att lämna våra presenter till vår surrogatmamma och hennes familj. Vi har försökt träffas flera gånger men det har kommit saker i vägen varje gång. Mest har det varit inplanerade och oplanerade besök på sjukhuset som stått i vägen..
Det vore väldigt tråkigt att ha åkt härifrån utan att ha fått träffa Rajashree, men eftersom jag har skypat med henne flera gånger så känns det nästan som om jag känner henne ändå! :)
Skulle också vara kul att hinna träffa läkarna och deras tjejer (personal) en sista gång! Det är en hel del personer som kommer att ha en plats i mitt hjärta framöver!
Efter det åker vi återigen till sjukhuset, denna gång för att verkligen hämta Signe!
Sen hem och packa väskorna, för strax efter midnatt tar vi taxin till flygplatsen!
Måste få nämna att Hilda var in till läkaren idag för en sista koll. Hon väger hela 2720 gr nu och är 48 cm lång!!! Stora flickan!
Flickorna är exakt 40 veckor idag! Därmed ligger Hilda mycket bra på kurvan och har alla förutsättningar för att utvecklas i jämn takt med en "normalfödd" bebis.
Läkaren var mycket nöjd med henne på alla sätt och vis!
Signe väger 2194 gr och har lite att ta ifatt på Hilda, men jag är övertygad om att hon kommer att knapa in det när vi väl kommer hem och får lite fasta rutiner.
Signe äter all mat ur flaskan, men hon blir snabbt trött och har inte alls samma "sug" som sin syster. Så det är ett stort tålamod som gäller när hon ska matas.
-----------------------
Om ni tycker att jag har uppdaterat er dålig nu på slutet så beror det på att internetet har strulat. Men nu tycks vi ha fått ordning på det igen efter ett besök hos mina "kompisar" på The Mobile Store i Gallerian.
I onsdags (när vi fortfarande trodde att Signe skulle bli utskriven i torsdags) så hjälpte min snälla pappa oss med att boka om biljetterna så att vi kunde åka nu i helgen. (Biljetterna var egentligen bokade till nästa helg). Sagt och gjort, men inte var det så enkelt! Fanns inte lediga platser utan vi var tvungna att uppgradera biljetterna, vilket skulle kosta oss hela 24000 sek extra!!!! Mer än vad grundbiljetterna kostade..
Det slutade med att vi fick tillbaka en del på de redan bokade biljetterna och istället fick köpa nya på ett annat bolag. Kan ju säga att det inte var så munter stämning här innan allt var löst!
Bästa läsare!! Håll alla tummar och tår för att allt går bra nu och att vi snart är på väg hem!
/M
måndag 15 augusti 2011
Ettårig bröllopsdag!
Ja, igår den 14 Augusti firade Henrik och jag vår ettåriga bröllopsdag! Med tanke på den situation vi är i så var det svårt att få till en riktigt romantisk stämning, men Henrik gjorde så gott han kunde!
Ulla och jag var iväg på en liten shoppingtur på dagen. Efter det så åkte vi direkt till Signe på sjukhuset. Hon sov dock djupt så det blev ett kort besök. När vi kom hem så mötte Henrik mig i dörren med en stor bukett med 20 röda rosor. Han berättade då att han fått hjälp av receptionen att få tag på rosorna och de hade blivit så glada för vår skull och bara en knapp timme senare så kom halva personalstyrkan upp med en jättefin chokladtårta på som det stod Happy Anniversary på!!
Vi bestämde oss för att gå till grannhotellet och äta av deras populära buffé till kvällsmat. Åh, GUD vad GOTT det var!!!!!! Jag åt mig alldeles proppmätt!
Helt enkelt en riktigt bra dag!
Idag har jag skickat iväg Ulla och Henrik på lite shopping och sightseeing. Sista chansen nu innan Signe kommer till oss.
Idag är det Independence Day i Indien. Det är deras nationaldag och årsdag från när de blev självständiga. Alla kontor och liknande håller stängt idag, men annars märks de inte så mycket av det, åtminstone inte här på hotellets område. ;)
/M
Ulla och jag var iväg på en liten shoppingtur på dagen. Efter det så åkte vi direkt till Signe på sjukhuset. Hon sov dock djupt så det blev ett kort besök. När vi kom hem så mötte Henrik mig i dörren med en stor bukett med 20 röda rosor. Han berättade då att han fått hjälp av receptionen att få tag på rosorna och de hade blivit så glada för vår skull och bara en knapp timme senare så kom halva personalstyrkan upp med en jättefin chokladtårta på som det stod Happy Anniversary på!!
Vi bestämde oss för att gå till grannhotellet och äta av deras populära buffé till kvällsmat. Åh, GUD vad GOTT det var!!!!!! Jag åt mig alldeles proppmätt!
Helt enkelt en riktigt bra dag!
Jag har så många fina minnen från vårt bröllop i fjol! Det var en magisk dag och kväll på alla sätt!
Jag är så lycklig och tacksam över det liv jag får leva. Motgångarna testar oss ideligen, men i slutet så gör det oss starka! Jag lever ändå mitt drömliv!
Min kärlek, barnen, gården, familjen, vännerna, arbetet, djuren...
Jag skulle inte vilja vara utan något av det!
<3
Idag har jag skickat iväg Ulla och Henrik på lite shopping och sightseeing. Sista chansen nu innan Signe kommer till oss.
Idag är det Independence Day i Indien. Det är deras nationaldag och årsdag från när de blev självständiga. Alla kontor och liknande håller stängt idag, men annars märks de inte så mycket av det, åtminstone inte här på hotellets område. ;)
/M
lördag 13 augusti 2011
Bilder!
På mångas önskan kommer här en del bilder från vårt liv i Mumbai!
Hilda i sovposition!
Ulla i matlagningstaget!
Henrik myser med Hilda i knät!
Kvällsmys på hotellet!
Sötnosen Hilda är klarvaken!
Farmor matar Hilda!
Vår utsikt från hotellrummet, lägg märke till ekorren i trädtoppen!
Pappamys!
Snart sovdags!
Mys med farmor!
Sovmys! (Mamma sover och Hilda är klarvaken!)
En av alla favoritpositioner!
Så här spenderas en stor del av dagarna.. I sängen med en bra bok och finaste Hilda vid sidan om!
Ulla på äventyr!
Maria utanför svenska konsulatet.
Maria, klädd för att gå in till Signe.
En vanlig syn på Mumbais gator. (Just den här tjuren ser vi nog varje dag)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)