Jag andas igen!

Operationen gick bra, riktigt bra. Nöjd kirurg och nöjd narkos.
Stackars Signe vaknade upp ur narkosen lite för fort på uppvaket igår och då mådde hon absolut inte bra. Fick sitta med henne i knäet i nästan tre timmar innan hon vaknade lite lugnt istället för med panik i blicken. Hon fick ha extra morfin tre gånger igår för att kunna slappna av. Jag känner så väl igen magsmärtorna, när det hugger till i magen utav minsta rörelse. Nåväl, igår kväll provade man ge henne lite mat i knappen och det fungerade riktigt bra! Hon blev lugn av att få lite varm mat i magen och somnade för natten strax efter... Sen sov hon, å sov, å sov, å sov... Har sovit hela natten utan att röra sig. Vid fyra vände jag på henne och då gnällde n lite men somnade snabbt om igen. Sköterskorna har matat henne var tredje timme under natten och det tror jag är en av anledningarna till att hon sovit så gott. Hon har dessutom haft dropp och smärtstillande regelbundet.
Vid halv åtta slog hon upp sina vackra ögon och mötte min blick med ett leende. Vi har haft en mysig morgon med välling i flaska (mums) och medicinerna i knappen (tjoho!). Nu har hon somnat igen.. Droppet är frånkopplat eftersom hon dricker/äter så bra.

Man hade tydligen riktigt riktigt svårt att sätta en infart igår. Jag har räknat till inte mindre än 10 stick!!! Pluttan, tur hon sov.. Vet ju att det visserligen är svårare att sätta kanyl när man sover eftersom blodtrycket blir lite lägre, men tio försök!!! Då är det inte enkelt... Man får ju ändå tänka på att damerna på narkosen är riktigt stickproffs!

Idag hoppas jag på lite besök från familjen.. Det är långa dagar av väntan här och utan tv, bok och iPaden skulle det vara nästan outhärdligt.. ;)

Vi hoppas på hemgång imorgon eller på måndag, allt hänger på hur ont hon kommer att ha och att hon fortsätter äta bra.
Jouren som var in nu på förmiddagen tyckte det ser riktigt bra ut iaf! :)

Tack för allt stöd!

/M