Idag var jag med Signe till sjukhuset (igen..) Det var dags att göra en ventrikelröntgen. En röntgen av magsäcken och första delen av tarmen för att se att allt ser ut som det skall inför knappoperationen nästa vecka.. För att kunna se magsäcken och tarmarna behövs kontrast, och för att få i liten massa kontrast så behövs en nässond... Och för att få i en nässond i en livrädd, skräckslagen och väldigt ledsen liten flicka krävs mycket mod från hennes mammas sida, två duktiga sköterskor och en STOR portion tålamod. Efter tredje försöket, 1000-tårar och massa kräk så slank sonden ner i magsäcken. Men jösses vad jobbigt det är att se henne så ofantligt ledsen och livrädd. Trodde någonstans att man vant sig efter alla undersökningar och allt hon varit med om men icke. Signe är ju väldigt samarbetsvillig i de flesta fall och jag tror att det är det som gör det så jobbigt när hon väl blir ledsen. När tårarna kommer och hon sitter och hulkar i min famn då är det riktigt riktigt jobbigt, för jag vet att hon överdriver inte... När hon är leden så är hon ledsen på allvar.... Mitt hjärta!
Det jobbigaste med dagens besök var att det ständigt hugger till inom mig "gör jag rätt"?? Det är ju JAG som tagit beslutet att hon skall opereras, det är ju JAG som utsätter henne för undersökningarna... Hade jag sagt, nej vi skippar knapp ett tag till så hade hon inte behövts röntgas idag.. Men jag vet att jag tänker fel, jag vet att det kommer att underlätta vår vardag och Signes liv att ha en knapp framöver. Jag ser ingen utveckling i hennes matintag om jag jämför idag och 7-8 månader tillbaka, vad är det då som säger att hon kommer att börja äta bättre om ytterligare ett eller två år. Gör hon det så är det toppen, men gör hon inte det så har vi snart en back-up plan. Måste ju börja få i henne protein snart, inte konstigt att hon är så svag i armarna om det inte finns protein att bygga muskler av, eller hur!!
Nej, jag är laddad inför operationen! Och jag är FANTASTISKT glad att allt görs på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Har alltid blivit bemötta bra och seriöst där (till skillnad på Akademiska i Uppsala som jag har noll förtroende för...).
Ett par dagar kvar till julafton! Hoppas på en lugn jul där alla håller sig friska, eller långt ifrån oss! :)
Har föresten blivit antagen till en högskolekurs på 7,5 p i AKK, Alternativ Kommunikation på distans!! Vette tusan hur jag har tänkt att jag skall hinna med det men kul ska det bli! :)
/M
Det jobbigaste med dagens besök var att det ständigt hugger till inom mig "gör jag rätt"?? Det är ju JAG som tagit beslutet att hon skall opereras, det är ju JAG som utsätter henne för undersökningarna... Hade jag sagt, nej vi skippar knapp ett tag till så hade hon inte behövts röntgas idag.. Men jag vet att jag tänker fel, jag vet att det kommer att underlätta vår vardag och Signes liv att ha en knapp framöver. Jag ser ingen utveckling i hennes matintag om jag jämför idag och 7-8 månader tillbaka, vad är det då som säger att hon kommer att börja äta bättre om ytterligare ett eller två år. Gör hon det så är det toppen, men gör hon inte det så har vi snart en back-up plan. Måste ju börja få i henne protein snart, inte konstigt att hon är så svag i armarna om det inte finns protein att bygga muskler av, eller hur!!
Nej, jag är laddad inför operationen! Och jag är FANTASTISKT glad att allt görs på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Har alltid blivit bemötta bra och seriöst där (till skillnad på Akademiska i Uppsala som jag har noll förtroende för...).
Ett par dagar kvar till julafton! Hoppas på en lugn jul där alla håller sig friska, eller långt ifrån oss! :)
Har föresten blivit antagen till en högskolekurs på 7,5 p i AKK, Alternativ Kommunikation på distans!! Vette tusan hur jag har tänkt att jag skall hinna med det men kul ska det bli! :)
/M
Usch, känner med dig. Håller tummarna för att ni får vara friska och njuta i fulla drag av en lugn och skön jul. God Jul önskar Pernilla (spyken).
SvaraRadera