Missa nu inte att läsa om oss i dagens Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/deras-cancer-satte-stopp-for-adoption/
En kort intervju gjord via telefon en kväll på sjukhuset. Intervjun fick avbrytas tre gånger pga att det kom in sköterskor med personal och annat!
Blev väl ganska bra tycker jag! Bilden är väldigt arrangerad, men med tanke på att Signe var allt annat än pigg och me på noterna så får vi vara väldigt nöjda med ändå. Supertrevlig journalist och lika trevlig fotograf.
Signe ja, stackarn har spenderat 5 dagar på sjukhus. I söndags åkte vi in direkt på morgonen efter en jättejobbig natt. Hon hade skrikit i princip hela natten. När vi kom in så sa jag att det måsta vara något mer än förkylningen som precis hade brutit ut, jag gissade på magen. Hon hade visserligen småbajsat lite sista dagarna innan men inget rejält lass (och alla i Signes närmsta krets vet att det är absolut nödvändigt att hon bajsar REJÄLT i princip varje dag). Under natten och även under dagen innan vi åkte in hadejag provat att ge henne resoulax, ett litet klyx som är att jämföra med microlax. Men de hjälpte inte nämnvärt. Alltså började vi med att ge henne ett stort klyx i rumpan. Först kom det inget.. Sen kom de massa vätska... Vi trodde de var kört för fröken var fortfarande lika ledsen och
otröstlig. Dryga halvtimmen senare kom de vi alla väntat på... Med buller och bång fyllde hon blöjan och sen.... ....somnade hon!
Dock visade det sig att hon inte syrsatte sig alls bra. Återigen (ungefär det samma hände förra året) så sätter sin slemmet som en propp i luftvägarna så syret hon andas in inte kommer ända fram.. Hon har legat på värden strax under 90 när hon varit som sämst den här vändan..
Ska också tillägga att hon hade en puls på 192 när vi kom in!!! Snacka om smärtpåslag! När hon är fullt frisk och nöjd med livet så ligger hennes puls strax under 100.
Alltså blev vi inskrivna! Först trodde man att ett par koksaltinhaleringar skulle hjälpa och att vi strax skulle få åka hem igen. Men Signe blev bara värre och värre och den första natten på sjukhuset blev lika jobbig som natten innan. Henrik tog sen den andra natten och den var nog värst av alla. Inte för att Signe var mycket sämre utan på grund av en inkompetent och okänslig sköterska. Jag har formulerat ett brev i mitt huvud och nu ska jag bara försöka att få ner det på pränt och skicka till avdelningschefen för sköterskan i fråga skapade panik hos Signe och gjorde dessutom skada som i det hela förvärrade Signes tillstånd väsentligt under den natten.
Nåväl... Sega fem dagar senare så fick vi komma hem igår. Signe är fortfarande tagen. På grund utan hon hostat så otroligt mycket så har hon skavt upp ett sår på undersidan av tungan, när den har tryckts som undertänderna när hon hostar.. Just nu har hon nog mest ont av såret och inte av själva hostningarna men det blir ju en ond cirkel för en liten host gör ont i såret och så blir hon orolig och då hostar hon ännu mer och det gör ännu mer ont... Så mycket alvedon och ipren i de här huset just nu.
I måndags (i början av veckan som gick med andra ord) fick Henrik ta sig till läkare då han inte mått bra på länge... Slutade med penicillin...
Och igår (fredags) så var det dags för mig. Feber nästan varenda natt på sjukhuset och en ihärdig huvudvärk. Ja, bihåleinflammationen var ett faktum. Så nu knaprar även jag penicillin..
Med hopp om en friskare tillvaro!
/M
En kort intervju gjord via telefon en kväll på sjukhuset. Intervjun fick avbrytas tre gånger pga att det kom in sköterskor med personal och annat!
Blev väl ganska bra tycker jag! Bilden är väldigt arrangerad, men med tanke på att Signe var allt annat än pigg och me på noterna så får vi vara väldigt nöjda med ändå. Supertrevlig journalist och lika trevlig fotograf.
Signe ja, stackarn har spenderat 5 dagar på sjukhus. I söndags åkte vi in direkt på morgonen efter en jättejobbig natt. Hon hade skrikit i princip hela natten. När vi kom in så sa jag att det måsta vara något mer än förkylningen som precis hade brutit ut, jag gissade på magen. Hon hade visserligen småbajsat lite sista dagarna innan men inget rejält lass (och alla i Signes närmsta krets vet att det är absolut nödvändigt att hon bajsar REJÄLT i princip varje dag). Under natten och även under dagen innan vi åkte in hadejag provat att ge henne resoulax, ett litet klyx som är att jämföra med microlax. Men de hjälpte inte nämnvärt. Alltså började vi med att ge henne ett stort klyx i rumpan. Först kom det inget.. Sen kom de massa vätska... Vi trodde de var kört för fröken var fortfarande lika ledsen och
otröstlig. Dryga halvtimmen senare kom de vi alla väntat på... Med buller och bång fyllde hon blöjan och sen.... ....somnade hon!
Dock visade det sig att hon inte syrsatte sig alls bra. Återigen (ungefär det samma hände förra året) så sätter sin slemmet som en propp i luftvägarna så syret hon andas in inte kommer ända fram.. Hon har legat på värden strax under 90 när hon varit som sämst den här vändan..
Ska också tillägga att hon hade en puls på 192 när vi kom in!!! Snacka om smärtpåslag! När hon är fullt frisk och nöjd med livet så ligger hennes puls strax under 100.
Alltså blev vi inskrivna! Först trodde man att ett par koksaltinhaleringar skulle hjälpa och att vi strax skulle få åka hem igen. Men Signe blev bara värre och värre och den första natten på sjukhuset blev lika jobbig som natten innan. Henrik tog sen den andra natten och den var nog värst av alla. Inte för att Signe var mycket sämre utan på grund av en inkompetent och okänslig sköterska. Jag har formulerat ett brev i mitt huvud och nu ska jag bara försöka att få ner det på pränt och skicka till avdelningschefen för sköterskan i fråga skapade panik hos Signe och gjorde dessutom skada som i det hela förvärrade Signes tillstånd väsentligt under den natten.
Nåväl... Sega fem dagar senare så fick vi komma hem igår. Signe är fortfarande tagen. På grund utan hon hostat så otroligt mycket så har hon skavt upp ett sår på undersidan av tungan, när den har tryckts som undertänderna när hon hostar.. Just nu har hon nog mest ont av såret och inte av själva hostningarna men det blir ju en ond cirkel för en liten host gör ont i såret och så blir hon orolig och då hostar hon ännu mer och det gör ännu mer ont... Så mycket alvedon och ipren i de här huset just nu.
I måndags (i början av veckan som gick med andra ord) fick Henrik ta sig till läkare då han inte mått bra på länge... Slutade med penicillin...
Och igår (fredags) så var det dags för mig. Feber nästan varenda natt på sjukhuset och en ihärdig huvudvärk. Ja, bihåleinflammationen var ett faktum. Så nu knaprar även jag penicillin..
Med hopp om en friskare tillvaro!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar