Är de nu de händer?

I fredags fick vi besök av bästa Lotte Wemmenborn. En sjukgymnast med stort kunnande inom sittande som hjälpt mig lite med Signes sittande tidigare. Jag hade kastat ut en fråga om rullstolar för små barn på ett av forumen där jag är aktiv och Lotte fångade upp min fråga. Hon arbetar för ett företag som heter Fysionord (?) och de har en alldeles egen typ av rullstol. Nu skulle Lotte komma söderöver och vi passade på att boka in ett besök. Jag fick också dit vår duktiga och engagerade sjukgymnast från Hab. (SÅ nöjd med vår SG från Hab, hon är verkligen engagerad i Signe!)

Fotona talar sitt tydliga språk. Den här rullstolen har en sadelsits, den ger alltså lite känslan av att sitta i en ridsadel. Med benen särade på var sin sida. Ni som rider vet ju skillnaden mellan att sitta på en stol och i en sadel, man har faktiskt mycket lättare att komma upp och vara rak i ryggen i en sadel än på en vanlig stol, och man tar också lättare stöd av benen i sadelsittandet. 

Jag blev mycket positivt överraskad, dels över Signes sittställning men också över vart hennes amar hamnade. Med en stor portion tålamod, lite tur och lycka längs vägen och massor av träning så är det nog inte helt omöjligt att vi kan få Signe att själv både förstå och klara av att putta sig lite framåt i den här stolen. 

Problemet som uppstår nu är att den här stolen inte är upphandlad i vårt län, vilket göra tt vi måste begära att få gå utanför sortimentet. För att få göra det så måste man dels ha testat alla liknande produkter som finns upphandlade först och dels ha väldigt goda argument för att få ut den här. Nytt möte med vår Sg imorgon, får se vart vi står efter de...

Här kommer bildbevisen! 

I torsdagskväll frågade Henrik mig om jag kunde åka ner till skåne och hämta ett par hundar till honom och tja, varför inte. Så i fredags fick Hilda vara hemma från dagis och när vi var klara med rullstolsutprovningen hemma så drog Hilda och jag ner till Skåne. Vi var framme hos mamma och pappa sent på kvällen, efter en lång och dryg resa (man vänjer sig nog aldrig..).. Sista biten var riktigt otäck att köra, inte minst pga av att man själv började bli lite trött men det både ösregna och blåste rejält.. 

Lördagen spenderades med alla kusinerna först hemma men efter lunch på Helsingborgs tropicarium (kalla det spionage! ;)) Barnen har så mysigt och kul tillsammans trots att vi inte träffas jätteofta. Men det roliga tog snabbt slut för redan idag fick vi snällt åka tillbaka. Hilda är fantastisk i bilen. På gott humör i princip hela resan (6 timmar körtid). Tack familjen för några snabba dagar! 

Innan vi stack i fredags så körde vi inom stan för att hämta ut Hildas glasögon. Hon behöver ha glasögon för att förhoppningsvis komma tillrätta med skelningen. Det går ganska bra med dem. Ofta kan hon ha dem på i ganska långa stunder, men ibland vill hon inte alls. Vi försöker leka fram användandet och inte tvinga henne. Hon måste få en chans att vänja sig vid dem, men viss blir hon söt! <3

Hilda & Sebastian

Passar på att bada i mormors badkar!

Nästan alla samlade!

Hilda och Evye.

Hålla handen är viktigt!

Linslus!

Vi tycker om varandra!

I morgon är det CPUP-mätning, utprovning av ortoser och skor samt mätning till för ny korsett som gäller. På tisdag är det telefonmöte med gastroläkaren och varmvattensbad på eftermiddagen. Nog har man att göra med ett funktionshindrat barn! På fredag är dagis stängt så då får vi en extra lekdag i veckan. Får se vad spännande vi hittar på då.

Startar också sökandet efter en ny assistent till Signe..

Dessutom är det möten, intervjuer, jobb, jobb och mer jobb som gäller på Kungsbyn! Har en del papper som bara måste skrivas klara och skickas in till länsstyrelsen den här veckan! 

/M