Orkeslös...

Trots att våren är i antågande så har jag ingen, absolut ingen energi. Jag är tröttare när jag vaknar på morgonen än när jag går och lägger mig...
Tycker ändå att jag sover bra men kroppen känns på helspänn under hela natten.
Förlåt älskade vänner om jag är aningen disträ just nu.. Har så dåligt samvete för alla samtal som borde ringas och fikor och middagar som det borde bjudas på osv..
Jag tror att vår verklighet börjar komma ifatt mig. Jag har lyckats le och intala mig själv och min omgivning att allt är bra, att vi klarar det här. Å det handlar inte om att jag är på väg att bryta ihop eller så, jag behöver bara få lova att vara, ja bara vara en stund.

Djurparkssäsongen närmar sig med alldeles för stora kliv och det är SÅ mycket ofärdigt! Panik!! Men jag jobbar ju inte, jag kan inte engagera mig fullhjärtat, jag vare sig hinner eller orkar ta några beslut som rör jobbet. Men paniken finns där, som en klump innanför revbenen....
Vår underbara personal kommer säkert att fixa det mesta i sista stund. Jag tycker så bra om alla som jobbar hos oss nu! Det är riktiga slitvargar allihopa! Trist bara att jag inte kan vara där och stötta er mer än jag gör. Önskar verkligen att jag kunde vara hos er mer nu när det börjar dra ihop sig!

Nåväl, flickorna fortsätter med sina framsteg. Lilla Signe har börjat leka i gåstolen. Jag lyckades fånga en liten snutt med videofunktionen på telefonen. Se nedan och njut! Jag kan inte sluta le när jag ser att hon försöker och lyckas! Hon har blivit SÅ mycket starkare i nacken sista månaden. Jag tror faktiskt att det är glasögonens förtjänst. När hon har glasögonen på är hon mycket mer intresserad av sin omgivning och det gör att hon sitter och balanserar sitt huvud mer och mer när man har henne i knäet. Jag märker en stor skillnad när jag lägger henne på magen, hon klarar nu titta upp långa stunder. Tidigare har det rört sig om några sekunder, men nu är det nog runt en minut som hon tittar upp och letar efter intressanta saker med blicken.
Hon är också allt duktigare på att krypträna. Här lägger jag henne på mage, med en filt under överkroppen. Sen viker jag upp hennes ben, ett i taget, och väntar tills hon trycker ifrån då jag håller emot. På så vis trycker hon sig sakta framåt. Hon tycker det är sådär halvroligt, men hon har förstått vad hon skall göra och gör det bra!

Hilda har nu lärt sig att sitta. Känns så skönt att hon följer sin utveckling som förväntat. Lite sen jämfört med flera jämnåriga, men det är ju också väldigt vanligt bland prematurer. Hon är SÅ go hela tiden. Förutom när Henrik är hemma. Jösses vad arg hon blir om han inte plockar upp henne på en gång. Hon är alldeles utom sig om han sitter med Signe en stund.
Stackarn får klara sig med mamma istället... ;)
Faktum är att när Henrik inte är hemma då är hon så himla nöjd med mitt sällskap, och då kan hon också ligga nöjt och pilla på (eller snarare försöka äta upp) sina leksaker. Jag kan röra mig i hela huset och hon är nöjd så länge hon har hyfsat koll på vart jag är. MEn det räcker att Henrik visar sig lite snabbt för att friden skall vara förstörd. Det gör att Henrik numera får smyga omkring i huset om han inte har möjlighet att ta Hilda just för stunden. Jag tycker hon är lite rolig ja! Visar i alla fall att hon har en vilja av stål! :)

Signe är numera inskriven på HAB. So far so good...
HAr träffat sjukgymnast och kurator och är mycket nöjd med hur den kontakten kändes.
Nu i veckan är det ögonkoll, BVC och hembesök av dietist och logoped som gäller för Signe.

Här kommer Signe i gåstolen!

Skickar en extra cyberkram till min mamma som har åkt på influensan och är rejält dålig!! Krya på dig mammsen!!

Kram till er alla därute i vårsolen!

/M