Petô & annat!

Så här på lördagkvällen när tjejerna äntligen somnat i sina sängar så skall jag försöka sammanfatta de senaste veckorna.

I två veckor så har Signe tränat stenhårt. Det är Petô föreningen här i Västmanland som tre gånger per år tar hit konduktörer från Ungern. En konduktör har en fyraårig akademsik utbilding i så kallad konduktiv pedagogik, men inriktning mot neurologiska skador.
Första veckan träffade vi en konduktör som jag aldrig uppfattade namnet på. Hon var väldigt duktig, men också väldigt forcerande, vilket gjorde att Signe var ömsom glad ömsom ARG!! På torsdagen började hon med att kräkas redan hemma så det var verkligen ingen bra dag.. Kräkningarna fortsatte hela dagen och först framåt sextiden på kvällen fick hon behålla lite mat. Det gjorde att vi hoppade över träningen på fredagen, hon var helt enkelt för trött.
Den andra veckan har Signe tränat med Andrea. Andrea träffade Signe när vi var där på en första bedömning i Oktober. Hon fick då läsa igenom Signes journal från sjukhuset i Indien. Efter att ha tränat med en strålande glad Signe på måndagen fick vi utlåtandet: IT'S AMAZING!!! She has developed so much more than I could ever hope for!! Hon menade att när man träffar en liten bebis med Signes historik så kan man aldrig veta åt vilket håll det skall barka iväg åt. Likväl som Signe idag är en sprattlande, kämpande liten flicka så hade hon kunnat bli helt passiv i sina rörelser. Vi har också fått väldigt mycket beröm för att hon äter så pass bra som hon gör. De har sett mig mata med flaska flera gånger och vid ett par av gångerna har Signe gjort sitt vanliga mönster, dvs att hon tuggar och "grejar" med nappflaskan i flera minuter innan hon kommer igång och börjar suga. Andrea tror att det är hennes sätt att arbeta med tungan och "hitta rätt", och att hon måste få med sig hjärnan på att det är matdags innan hon kan börja äta. Förstår ni mig??
Nåväl, Signe har problem med sin bålstyrka och hon är rejält spastisk i sina armar. Det finns även en spacticitet i benen men den är mycket lättare att arbeta bort än överkroppen. Därmed så har träningen gått ut på uppmjukning och stretchning av ben, fötter och armar. Vi har tränat att hålla/greppa saker med båda armarna. Vi har kämpat med att Signe skall titta åt höger (vänster är klar favorit, speciellt när hon blir spänd i överkroppen). Vi har snurrat och snurrat och snurrat och så har vi krypit!!
Signe kämpar verkligen!! Hon blir arg när det är jobbigt, men hon är också väldigt nöjd när hon lyckas med sina uppgifter. Vi har fått lirka en del med träningen, men fattas väl bara annat i hennes ålder!!
Jag är väldigt nöjd med att vi har kämpat oss dit varje dag. Jag har mörkt stor skillnad på Signes rörlighet här hemma. Bland annat så har hon nu lärt sig att förflytta sig 180 grader i en cirkel. Alltså om jag lägger henne på rygg med huvudet mot väggen så efter en stund så ligger hon fortfarande på rygg men nu pekar istället fötterna mot väggen. Jag har faktiskt inte lyckats se exakt hur hon gör, men jag tror att hon lyfter sig med huvudet.. (svårt att förklara..)
Det tyder ju iaf på att hon har ett intresse av att röra sig och att hon har lärt sig ett sätt att kontrollera sin kropp för att kunna förändra läget. :)
Nu tränar vi varenda dag här hemma, varje liten stund på babygymet är värdefull!

Nästa vecka kommer glasögonen!! Är SÅ spänd på hur hon kommer att reagera på dem.

Istället för att sitta här och skriva i bloggen skulle jag ha varit iväg på bröllop!! Det är Henriks underbara kusin Anna som i kväll har gift sig med sin Martin. Bröllopet hålls i Kiruna... Vi hade faktiskt tänkt att vi båda skulle kunna komma iväg då mina föräldrar lovat att komma hit och ta hand om flickorna. Men eftersom Signe faktiskt inte är helt enkel när det gäller matningen (jag har sällan problem men hon kan vara riktig jobbig mot alla andra som försöker ;) ) och då både Hilda och Signe kan komma in i perioder då de helt enkelt inte accepterar någon annan än mig eller Henrik då de är ledsna så kände vi båda att jag nog skulle hålla mig hemma. Så tyvärr kunde jag inte närvara på kvällens festligheter. Henrik och hans familj är naturligtvis där och festar loss!!
Min goa mamma kom upp ändå så vi har det så mysigt så!!

Flickorna växer så det knakar och varje dag bjuder på nya kunskaper hos dem!
Förkylningarna fortsätter att gäcka oss..... Förstår inte att det inte skall släppa snart! Jodå, jag känner mig nog lite bättre idag än igår men attans vad snor ja måste ha i mitt huvud!
Flickorna snorar de också men det är värst på morgnarna, sen släpper det ganska bra.

Nej, nu ska jag ägna mig åt melodifestivalen innan sängen kallar! Är "själv" med flickorna i natt (mamma sover i rummet brevid så får väl kalla in henne om det skulle bli panik) så det gäller att ta tillvara sovtimmarna som blir! Hilda somnade redan vid sex idag då hon envist inte har velat sova på eftermiddagen, så det blir väl till att stiga upp vid fem med henne i morgon! ;)

Kram till alla läsare!
/M