Den här veckan har varit smått kaotisk.
Signe har varit på Petö-träning. En typ av sjukgymnastik där man tränar sin kropp på olika sätt. Det har varit tuffa dagar för lill-tösen. Hon kämpar på riktigt bra, trots att det är väldigt jobbigt för henne. Hon protesterar med gråt och tårar, men så fort övningen är klar och hon får komma upp till mig så skrattar hon! Efter fyra dagars träning så känner jag stor skillnad i mjukheten i hennes armar, och hon har varit på strålande humör.
I onsdags när vi var på väg hem från träningen ringer Henrik mig och berättar att han halkat på isen utanför dörren med Hilda i famnen. Hilda slog i huvudet i en stenplatta och blev tydligen alldeles blek och apatisk. Hon grät inte ens... De åkte direkt till akuten med henne (efter samtal till 1177, sjukvårdsupplysningen) och där stod två läkare och väntade på henne! Hon fick vara kvar på observation under dagen men när jag kom dit strax efter lunch så var hon precis som vanlig igen. Framåt kvällen släppte dem hem oss och hon har inte visat att hon mår dåligt efter det. Förstå vilken chock för oss alla! Usch, hemska tanke på vad som kunde ha hänt!!
Nåväl, under onsdagens sjukhusbesök så passade jag och Signe på att gå ner till bassängen och vara med på babysimmet ("vårt" babysim ligger på sjukhusområdet). Oh herre min gud vad kul Signe hade. Hon spralla och höll på mest hela tiden. Det var verkligen underbart att se henne! Flera av de andra deltagarna kom av sig och stod bara och skrattade åt lilla Signe. Sen sov hon sött....
Igår, torsdag, började hon morgonen med att kräkas.. och jag matade och hon kräktes... Vi hade en tid att passa på petö-träningen så vi fick åka iväg med tom magen. Väl framme tog hon en halv flaska men inte långt efter så kom även den upp. Vi fick nöja oss med "halv" träning då hon inte alls var nöjd med livet. Efter träningen gav jag henne välling på nytt och det tog inte två minuter efter att hon ätit klart innan ALLT kom upp igen... Suck!
Åkte hem, Signe somnade i bilen och sov nästan 3 timmar i bilstolen när vi kommit hem. Jag ville inte störa henne utan hon fick sitta kvar i bilstolen och sova.. Jag sökte hennes magläkare men utan framgång. Hon vaknade upp och var hungrig (konstigt)! Otroligt nog var hon ändå på strålande humör! Nu fick hon en halv portion gröt istället och för första gången på hela dagen fick hon behålla det. Två timmar senare fick hon en halv flaska välling som även den stannade kvar, i ungefär en timme.. Sen kom både gröt och välling upp!! Suck igen!
Framåt kvällen började jag bli rejält orolig för hur jag skulle få henne att behålla maten UTAN att slippa att åka in till sjukhuset för att hon behöver dropp... Men som av ett under så fick hon behålla nästa mål och även det sista målet fick stanna kvar. Summan av dagens måltider blev nog ca 2,5 dl vätska... Tillräckligt för att klara natten iaf. Läkaren ringde upp senare men som vanligt så finns det inte mycket de kan göra åt hennes strejkande mage..
Hon har sovit jättelugnt under natten och idag har hon mått riktigt bra. Inte en enda kräkning!
Jag blir tokig på att inte komma underfund med hennes mage... Var det en släng av någon magsjuka igår? Som bara hon drabbades av? Eller?
Idag stod vi över träningen, eftersom jag redan i går kväll misstänkte att hon inte skulle ha tillräckligt med energi för att orka.
Två positiva saker är att hon nu accepterar bilstolen riktigt bra. Det är inga större problem att åka in till stan med henne nu, bara hon är mätt, bajsad och nöjd med livet så!
Likaså har jag bytt ut liggdelen på Buggaboo-vagnen (vår sjukhusvagn) till sittdelen och vips så accepterar hon den korta sträckor! Så idag gick vi faktiskt halvvägs till Kungsbyn (en halv km ungefär) innan vi fick vända, men hon höll sig nöjd och sovande även på hemvägen.
Båda flickorna och jag och Henrik är rejält förkylda, igen! Det är mestadels snoriga näsor som drabbat oss denna gång! Får hoppas att det inte blir värre..
Kusinerna som vi träffade i onsdags har idag (fredag) fått vattenkoppor! Jag hade hoppats att tjejerna skulle hinna bli lite äldre innan de åkte på en sådan sjukdom men nu är det väl bara att ställa in sig på att det kommer komma! Men tydligen så brukar det blir lindrigare ju yngre man är så vi kan väl hoppas på lite tur!
Nu är det dags att natta kudden ordentligt!
Kram till er alla där ute!!
/M
Signe har varit på Petö-träning. En typ av sjukgymnastik där man tränar sin kropp på olika sätt. Det har varit tuffa dagar för lill-tösen. Hon kämpar på riktigt bra, trots att det är väldigt jobbigt för henne. Hon protesterar med gråt och tårar, men så fort övningen är klar och hon får komma upp till mig så skrattar hon! Efter fyra dagars träning så känner jag stor skillnad i mjukheten i hennes armar, och hon har varit på strålande humör.
I onsdags när vi var på väg hem från träningen ringer Henrik mig och berättar att han halkat på isen utanför dörren med Hilda i famnen. Hilda slog i huvudet i en stenplatta och blev tydligen alldeles blek och apatisk. Hon grät inte ens... De åkte direkt till akuten med henne (efter samtal till 1177, sjukvårdsupplysningen) och där stod två läkare och väntade på henne! Hon fick vara kvar på observation under dagen men när jag kom dit strax efter lunch så var hon precis som vanlig igen. Framåt kvällen släppte dem hem oss och hon har inte visat att hon mår dåligt efter det. Förstå vilken chock för oss alla! Usch, hemska tanke på vad som kunde ha hänt!!
Nåväl, under onsdagens sjukhusbesök så passade jag och Signe på att gå ner till bassängen och vara med på babysimmet ("vårt" babysim ligger på sjukhusområdet). Oh herre min gud vad kul Signe hade. Hon spralla och höll på mest hela tiden. Det var verkligen underbart att se henne! Flera av de andra deltagarna kom av sig och stod bara och skrattade åt lilla Signe. Sen sov hon sött....
Igår, torsdag, började hon morgonen med att kräkas.. och jag matade och hon kräktes... Vi hade en tid att passa på petö-träningen så vi fick åka iväg med tom magen. Väl framme tog hon en halv flaska men inte långt efter så kom även den upp. Vi fick nöja oss med "halv" träning då hon inte alls var nöjd med livet. Efter träningen gav jag henne välling på nytt och det tog inte två minuter efter att hon ätit klart innan ALLT kom upp igen... Suck!
Åkte hem, Signe somnade i bilen och sov nästan 3 timmar i bilstolen när vi kommit hem. Jag ville inte störa henne utan hon fick sitta kvar i bilstolen och sova.. Jag sökte hennes magläkare men utan framgång. Hon vaknade upp och var hungrig (konstigt)! Otroligt nog var hon ändå på strålande humör! Nu fick hon en halv portion gröt istället och för första gången på hela dagen fick hon behålla det. Två timmar senare fick hon en halv flaska välling som även den stannade kvar, i ungefär en timme.. Sen kom både gröt och välling upp!! Suck igen!
Framåt kvällen började jag bli rejält orolig för hur jag skulle få henne att behålla maten UTAN att slippa att åka in till sjukhuset för att hon behöver dropp... Men som av ett under så fick hon behålla nästa mål och även det sista målet fick stanna kvar. Summan av dagens måltider blev nog ca 2,5 dl vätska... Tillräckligt för att klara natten iaf. Läkaren ringde upp senare men som vanligt så finns det inte mycket de kan göra åt hennes strejkande mage..
Hon har sovit jättelugnt under natten och idag har hon mått riktigt bra. Inte en enda kräkning!
Jag blir tokig på att inte komma underfund med hennes mage... Var det en släng av någon magsjuka igår? Som bara hon drabbades av? Eller?
Idag stod vi över träningen, eftersom jag redan i går kväll misstänkte att hon inte skulle ha tillräckligt med energi för att orka.
Två positiva saker är att hon nu accepterar bilstolen riktigt bra. Det är inga större problem att åka in till stan med henne nu, bara hon är mätt, bajsad och nöjd med livet så!
Likaså har jag bytt ut liggdelen på Buggaboo-vagnen (vår sjukhusvagn) till sittdelen och vips så accepterar hon den korta sträckor! Så idag gick vi faktiskt halvvägs till Kungsbyn (en halv km ungefär) innan vi fick vända, men hon höll sig nöjd och sovande även på hemvägen.
Båda flickorna och jag och Henrik är rejält förkylda, igen! Det är mestadels snoriga näsor som drabbat oss denna gång! Får hoppas att det inte blir värre..
Kusinerna som vi träffade i onsdags har idag (fredag) fått vattenkoppor! Jag hade hoppats att tjejerna skulle hinna bli lite äldre innan de åkte på en sådan sjukdom men nu är det väl bara att ställa in sig på att det kommer komma! Men tydligen så brukar det blir lindrigare ju yngre man är så vi kan väl hoppas på lite tur!
Nu är det dags att natta kudden ordentligt!
Kram till er alla där ute!!
/M
Usch vilken tur att det gick bra med Hilda! Det har varit min fasa att ramla o ha barnen i famnen... Krya på er allihop!
SvaraRaderaJisses, vad rädd jag blev när jag läste om Hilda!!! Många många kramar!
SvaraRaderaVad skönt att Hilda mår bra efter fallet, sånt skrämmer en rejält. Roligt att Signes träning ger resultat. Krya på er alla. Kram Pernilla (spyken)
SvaraRadera