Hur berättar man en hemlighet??

Jag har funderat väldigt länge på hur vi ska berätta om vår unika resa.. Denna bloggen är ett steg i den riktningen..

Men bloggen fyller även en annan funktion.. Den blir min "dagbok", och den kan hjälpa mig att i framtiden berätta för våra barn om hur efterlängtade de faktiskt var!!

För det är ju så här det är: vi ska bli föräldrar!
Att få bli förälder är STORT! Många (de flesta) tar förgivet att man någon gång skall få egna barn.. Men när det inte fungerar då? När läkarna säger att det nog skall fungera, men när kroppen säger ifrån och det inte alls fungerar, vad gör man då?
Om man undersöker möjligheten att adoptera, men det blir stopp vid första instans för att både Henrik och jag har varit rejält sjuka... Herregud, vi är ju både helt friskförklarade idag! Skulle vi bli sämre föräldrar för att vi har gått igenom våra sjukdomar? Vi löper inte större risk för återfall än någon annan frisk människa idag.. Systemet är snedvridet..
Så vad skulle vi göra, ge upp?! NEJ, jag har nog aldrig gett upp, och i det här fallet var det otänkbart! Inte utan att först ha kollat upp ALLA alternativ!!

Ett tu tre så befann vi oss omgivna av fantastiska människor i staden Mumbai i Indien.
Även längs den här resan fick vi en del motgångar, men inget som inte gick att lösa!
Redan första försöket gick bra.. Men missfall i v12.......
Man funderar ibland på hur långt ner man orkar sjunka.. Ju längre neråt, desto högre väg att klättra uppför igen... Vi har varit på botten så många gånger förut och vi kände till vägen upp, och vågade oss på ett nytt försök!

28 November sattes två ägg in i vår surrogatmoder Rajeshree. Två veckor senare kom telefonsamtalet. Hon/Vi är gravida!!! Usch vilken lång väntan det har varit sedan dess..
Man vänder ut och in på varje liten information som kommer från våra läkare..

Idag är vi i vecka 26 (25+4)
Vi skall få tvillingar!!!