Inget är normalt längre.... :(

Igår ringde telefonen, det var den underbar Dr Yash. Tyvärr hade hon lite tråkiga nyheter. Vår SM hade kommit in igår eftermiddag för att hon tyckte att hon läckte vätska.. En koll gjordes och de såg att hon var öppen och hinnorna buktade ut. Hon skjutsades omedelbart till sjukhuset där hon blev inskriven. De har lyckats stoppa upp förloppet och alla mår tillsvidare bra. Bebisarna behandlas med cortison för att förbereda lungorna för att komma igång att andas och vår SM behandlas med antibiotika och kramplösande (för att hon inte skall få verkar).
Idag har mitt liv verit helt upp och nervänt! Jag har fokuserat på att få in visumansökningarna, men misslyckades pga långa köer i stockholm pga olycka längs vägen.
Dessutom har vi en aktivitet ikväll vilket gör att jag inte hinner få in det postvägen heller idag. SUCK!

Idag är vi i v 28+4, varje dag är värdefull just nu känns det som!
Fokus ligger på att förbereda och sätta de sista detaljerna inför resan. Vi måste vara beredda på att åka fort, det kan röra sig om en vecka, två veckor.. Kanske mer om vi har tur!

Så mina älskade vänner, om ni tycker att jag beteer mig lite irrationellt närmsta perioden så får ni ha förståelse!

Håll tummarna för att twinsen inte vill ut i luften än på ett tag!

/M

Allt är normalt...

Ytterligare en uppdatering dök upp igår. Allt ser normalt ut. Våra små sötnosar väger ca 1,2 kg nu! Igår gick vi in i v28+0..
Jag skypade med Rajashree och en läkare i torsdags och ni kan inte förstå hur STOR vår älskade SM är. Hon är verkligen jättestor, jag förstår inte hur bebisarna skall få plats i minst två månader till!

Nja, vår SM är verkligen gullig. Hon hämtade sin man så att jag skulle få hälsa även på honom. Hon ville väldigt gärna att vi skulle få träffa hennes barn också (hon har en dotter på 9 år och en son på 12 år), men det har skollov just nu och befinner sig hos hennes familj.
Hon lovade att vi skulle få träffa hela familjen när vi möts i Mumbai i sommar.
Det är så synd att de inte kan någon engelska alls. Jag hade så gärna velat bjuda hit dem längre fram.. Förstå vilken upplevelse det skulle vara för både dem och deras barn.
Vår SM berättade att hon nyligen hade flyttat hem till sin bror istället för att bo hemma. Detta för att bo lite närmre sjukhuset. Ett klokt val om ni frågar mig, för trfiken i Mumbai är inte att leka med!

Mamma och pappa har fyndat bebisskydd och babysitter på Barnens hus, som hade nyöppning i Malmö i torsdags. Jag är så tacksam för all hjälp vi får från alla håll och kanter!

Jag har även haft kontakt med familjerätten den här veckan. De var mycket trevliga och tyckte absolut att vi skulle kunna finna en lösning på vårdnaden framöver. Dock så rekommenderade hon mig att ta kontakt med skatteverket och fråga om inte de kunde skriva in H som vårdnadshavare på en gång. Tydligen så sker det i en hel del fall med barn som invandrar. Jag har dock inte haft tid att kontakta skatteverket efter det, men det öppnar onekligen upp för fler alternativ. Jag har inte läst eller sett något om det alternativet tidigare. Det kan ju vara så att de inte godkänner surrogatförfarandena och därför inte vill hjälpa till, men frågan är ju fri!

Snart dags att boka biljetter. Min tanke är att under nästföljande två veckor fixa med pass och visum. Är dock osäker på om jag kan ansöka om visum utan att ha bokat biljett, vad jag minns så var man tvungen att uppge alla flyguppgifter.. Det visar sig. Vore dock skönt att kunna vänta med flygbiljetten så länge som möjligt...

Nya tag och nya planer för veckan som kommer!

/M

Nervös väntan...

Dagarna springer iväg.. Veckorna rusar förbi.. Helt plötsligt befinner vi oss mitt i den period då jag tidigare bestämt att allt skall fixas..

"Vanliga föräldrar" funderar på när vagnen skall beställas, och när man törs köpa in kläder och liknande..

Jag har visserligen precis samma funderingar, men för oss är det otroligt viktigt att sätta oss in i varje litet dokument som måste följa oss genom vår kommande resa.. Det blir inte bara en utmaning att få hem barnen till Sverige i vettig tid, utan nu har det visat sig att det kommer att bli en ännu större utmaning att för oss att få bli föräldrar till våra barn!! Nog låter det märkligt, men jag har lite kontakt med ett par i Gävle, vars familjerätt och nu även tingsrätt är väldigt motsträviga... Jag hoppas så att vår familjerätt kommer att bemöta oss med förståelse och mänsklig empati. 

Början av veckan har spenderats i Ullared, så nu finns massor av bebisprylar och bebiskläder i vårt vardagsrum. Likaså har jag fått hem säckar med barnkläder från bästa vännen.. Måste få tid att gå igenom dem innan helgen! 

Jag (vi ) måste dock börja fundera allvarligt på vart alla saker skall få plats. Vi älskar vårt hus, men det är väldigt ont om just förvaringsutrymmen..

I morgon är vi lovade nytt UL!! Det ser vi verkligen fram emot, känns som om det har varit så tyst ett tag.. Men inga nyheter borde betyda bra nyheter i det här fallet!

Hur berättar man en hemlighet??

Jag har funderat väldigt länge på hur vi ska berätta om vår unika resa.. Denna bloggen är ett steg i den riktningen..

Men bloggen fyller även en annan funktion.. Den blir min "dagbok", och den kan hjälpa mig att i framtiden berätta för våra barn om hur efterlängtade de faktiskt var!!

För det är ju så här det är: vi ska bli föräldrar!
Att få bli förälder är STORT! Många (de flesta) tar förgivet att man någon gång skall få egna barn.. Men när det inte fungerar då? När läkarna säger att det nog skall fungera, men när kroppen säger ifrån och det inte alls fungerar, vad gör man då?
Om man undersöker möjligheten att adoptera, men det blir stopp vid första instans för att både Henrik och jag har varit rejält sjuka... Herregud, vi är ju både helt friskförklarade idag! Skulle vi bli sämre föräldrar för att vi har gått igenom våra sjukdomar? Vi löper inte större risk för återfall än någon annan frisk människa idag.. Systemet är snedvridet..
Så vad skulle vi göra, ge upp?! NEJ, jag har nog aldrig gett upp, och i det här fallet var det otänkbart! Inte utan att först ha kollat upp ALLA alternativ!!

Ett tu tre så befann vi oss omgivna av fantastiska människor i staden Mumbai i Indien.
Även längs den här resan fick vi en del motgångar, men inget som inte gick att lösa!
Redan första försöket gick bra.. Men missfall i v12.......
Man funderar ibland på hur långt ner man orkar sjunka.. Ju längre neråt, desto högre väg att klättra uppför igen... Vi har varit på botten så många gånger förut och vi kände till vägen upp, och vågade oss på ett nytt försök!

28 November sattes två ägg in i vår surrogatmoder Rajeshree. Två veckor senare kom telefonsamtalet. Hon/Vi är gravida!!! Usch vilken lång väntan det har varit sedan dess..
Man vänder ut och in på varje liten information som kommer från våra läkare..

Idag är vi i vecka 26 (25+4)
Vi skall få tvillingar!!!