En stund senare...

/Dagen går mot sitt slut och jag måste skriva några rader, dels för att det är så otroligt många som hört av sig och som tänker på Signe och som vill veta vad som händer, men också för att jag själv ska minnas längre fram hur de va, för man är lite som i ett töcken när man är här..

Signe åkte in till operationssalen vid halv nio. Strax före nio lämnade jag henne där. Jag har ju redan beskrivit mina känslor i de tidigare inlägget, men Gud skall veta att det är en hemsk känsla att lämna sitt barn sådär. Trött som jag var gick jag tillbaka till rummet och la mig ett tag. Att tro att jag skulle kunna sova va helt lönlöst. Tankarna snurrade som värsta propellerplanet i mitt huvud. Vid halv tolv kommer neurokirurgen in på rummet och berättar att allt har gått bra. Råg-bilderna från igår visade inga direkta skillnader mot bilderna som togs för midsommar. Hangar tydlig med att Signe är "komplicerad" och därför måste vi ta ett beslut/ en förändring i taget. Enl hans erfarenhet så borde hon ha störst problem med övertrycket i fjärde ventrikeln och därför fokuserade han nu på att byta den katetern till en som blev aningen längre. 

Jag sprang ner till uppviket där min söta tjej låg och sov. Halv tolv kom hon till uppvaket och eftersom hon har en tidigare historik med andningsuppehåll efter operation så skulle hon vara kvar extra länge. Runt tre tiden vaknade hon och hon har hållit sig relativt lugn hela eftermiddagen och kvällen. Slumrat små stunder till och från men verkar hyfsat opåverkad. Hon fick en smärtattack vid åttatiden, men efter lite extra smärtstillande så blev hon lugn igen. Hon verkar ha ont i nacken/bakhuvudet, men om det beror på operationssåren eller på det enorma bandage som sitter där är faktiskt svårt att avgöra. Hon hatar ju att ha en tunn mössa på huvudet så va hon tycker om de här bandaget törs ja inte ens gissa på. 

Allt har således gått så bra som man kan förvänta sig. Hon är lite rosslig efter sövningen men reder ut det mesta. Vi fick sällskap av min goa bror som kom med lite mat här på kvällskvisten vilket jag tackar ödmjukast för.  :)

Det är täta kontroller under natten med förhoppningsvis ska det inte störa varesig Signe eller mig alltför mycket. 

Så med hopp om en god natts sömn och med en stor varm kram till var och en av er där ute som har tänkt på Signe idag så ska vi nu försöka sova!

 /M