Ja, det är faktiskt sant!
Brevet från Tingsrätten har kommit, jag är nu en sann vårdnadshavare till mina barn.Jag har delad vårdnad tillsammans med min man och INGEN i hela världen kan ta ifrån mig mina barn! Förstår ni vilken otrolig känsla det är?!
Det förändrar egentligen inget från förut, men bara vetskapen och känslan av att jag faktiskt får skriva under papper i deras namn, jag får hämta ut medicin på apoteket utan att behöva förklara varför jag ska hämta medicin till ett barn som jag inte "tillhör", att ringa försäkringskassan utan att behöva förklara och föklara om igen, att få slippa bråka och ringa tingsrätten varje vecka för att ligga på.. Att få vara mamma på riktigt! Det är äkta kärlek!
Jag säger det igen, vägen har varit otroligt lång och rejält krokig! Men jag skulle utan tvekan göra det igen om jag fick chansen! (Skulle först behvöa vinna på triss eller kanske lotto förstås!)
Vår process har tagit 14 månader från det att första ansökan blev inlämnad i September 2011. Flickorna har hunnit bli 17 månader gamla!
Det känns på något sätt som den slutliga milstolpen, vi har nått ändplatsen. Men ändå är inget egentligen förändrat.. Flickornas liv rullar på precis som vanligt.. Mitt liv går i allt större utsträckning ut på att aktivera och träna (leka) med mina hjärtan. Försöka få dagarna att gå utan tårar och skrik, fixa med sjukhustider och barnvakt, planera och fundera... Men jag gillar det. Jag har accepterat vår situation och försöker faktiskt hinna med att njuta lite mellan varven. Dock saknar jag mitt jobb, kontakten med människor, ansvaret över djuren, att göra något jag vet att jag behärskar och är duktig på! Men den tiden kommer tillbaka! Just nu skall vi leva! Vår fina familj!
/M
Brevet från Tingsrätten har kommit, jag är nu en sann vårdnadshavare till mina barn.Jag har delad vårdnad tillsammans med min man och INGEN i hela världen kan ta ifrån mig mina barn! Förstår ni vilken otrolig känsla det är?!
Det förändrar egentligen inget från förut, men bara vetskapen och känslan av att jag faktiskt får skriva under papper i deras namn, jag får hämta ut medicin på apoteket utan att behöva förklara varför jag ska hämta medicin till ett barn som jag inte "tillhör", att ringa försäkringskassan utan att behöva förklara och föklara om igen, att få slippa bråka och ringa tingsrätten varje vecka för att ligga på.. Att få vara mamma på riktigt! Det är äkta kärlek!
Jag säger det igen, vägen har varit otroligt lång och rejält krokig! Men jag skulle utan tvekan göra det igen om jag fick chansen! (Skulle först behvöa vinna på triss eller kanske lotto förstås!)
Vår process har tagit 14 månader från det att första ansökan blev inlämnad i September 2011. Flickorna har hunnit bli 17 månader gamla!
Det känns på något sätt som den slutliga milstolpen, vi har nått ändplatsen. Men ändå är inget egentligen förändrat.. Flickornas liv rullar på precis som vanligt.. Mitt liv går i allt större utsträckning ut på att aktivera och träna (leka) med mina hjärtan. Försöka få dagarna att gå utan tårar och skrik, fixa med sjukhustider och barnvakt, planera och fundera... Men jag gillar det. Jag har accepterat vår situation och försöker faktiskt hinna med att njuta lite mellan varven. Dock saknar jag mitt jobb, kontakten med människor, ansvaret över djuren, att göra något jag vet att jag behärskar och är duktig på! Men den tiden kommer tillbaka! Just nu skall vi leva! Vår fina familj!
/M
Vad glad jag blir för din skull :-) Hoppas er krokiga väg rätar ut sig nu och ni får mer tid till familjeliv och mindre till byråkrati. Kram Pernilla (spyken)
SvaraRaderaUnderbara nyheter, M! Är väldigt glad att höra det. Tänk att det skulle ta så lång tid! (6 mån från Vikings födelse i Indien för oss). Stort, stort grattis!
SvaraRaderaHärligt Maria och Henrik !
SvaraRaderaDet värmer mitt hjärta att du känner att ni äntligen får vara mamma och pappa på riktigt.
Alla runt omkring er vet hur mycket ni har kämpat som mamma och pappa redan under en lång tid. Vad skönt att du kan känna glädje och njuta av dina fina flickor. Det låter dumt nu men rätt som det är har tiden sprungit iväg och tjejerna också!! Nu önskar jag dig och Henrik en härlig adventstid och julhelg !! Sköt om er ! Eva Ljungberg, åsså Lasse !