Knapp, bestlutsångest och snö!

För två dagar sedan så slutade Signe äta på kvällen, eller jo hon äter men hulkar och kräks upp ALLT!!! Ingen mat på hela eftermiddagen/kvällen fick stanna, inte ens vattnet klarade hon av....
igår var det samma visa fram till två-tiden då hon äntligen kunde behålla en fruktpuré. Feber i går natt och mycket mycket sömn, dålig sömn där hon vaknar stup i kvarten men SÅ trött.... (Inte så konstigt när man inte får behålla någon mat kanske...)
Nåväl, har provat gröt och välling men det går inte så just nu är det fruktpuré för hela slanten.
Febern har gett sig men hon mår fortfarande dåligt.
Därmed blev dagens inplanerade ljumskbråcksoperation på Astrid Lindgrens Barnsjukhus avblåst. Det känns som om det går troll i just den operationen.
De söver inte gärna ett febrigt och hostigt barn så vi väntar tills hon mår lite bättre och gör ett nytt försök.

Dock har denna sista vända av kräkningar och viktminskning (syns på hela henne när hon inte får i sig tillräckligt med mat att hon tar av det lilla hull hon har och direkt minskar i vikt) att JAG och Henrik bestämt oss för att vi måste låta dem sätta in en knapp i henne. En knapp är en liten dosa som sätts på utsida av magen och som har direkt kontakt med magsäcken. Det gör att vi kan "mata henne" utan att det behöver passera munnen. Signe skall fortfarande äta med munnen MEN om hon inte fått i sig tillräckligt med näring under dagen så kan vi ge lite extra under natten. Det gör också att när hon mår lite kymigt och inte vill äta så behöver vi inte tvinga och truga... På så vis slipper hon kräkas och halsen får vila och läka. Mer näring ger förhoppningsvis en gladare och ännu piggare tjej dessutom.
Och så slipper hon äta äckliga mediciner genom munnen! Bara plus med andra ord.

Jag har varit motståndare till knapp tidigare då det litegrann känns som ett övergrepp på Signe.. Det känns lite som om att jag tillåter det här för att JAG inte orkar kämpa längre, men jag VET att det är för HENNES bästa. Det är bara vissa tankar som snurrar i huvudet ibland.
Så idag skall jag försöka få tag på diverse läkare för att sätta den här karusellen i rullning. Återigen så kommer jag att kämpa för att slippa Akademiska i Uppsala och få till operationen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm istället... Får se om jag lyckas. Har vi tur så kan man göra ljumskbråcksoperationen och knapp-operationen samtidigt! :)
Kämpa, kämpa, kämpa!!! Allt för min lilla pärla!

I natt föll första snön så jag hoppas att jag får en stund över för att ta ut Hilda och busa lite. Pulka är inköpt och står och väntar på henne.
Till Signe kommer jag att köpa en snowracer och en cykelsits och försöka få ihop dem på något fint sätt. Ska se om jag inte kan får svärfar att hjälpa mig...
Funderar på om inte ÖB har bådadera till hyfsat pris...

Har börjat jobba på Kommunen gällande dagis till efter jul till båda. Vi får ingen plats på Kungsbyns dagis som det ser ut nu. Det känns otroligt tråkigt att de inte kan hjälpa oss med det eftersom vi faktiskt stått i kö i över ett år. Nu spelar det ingen roll när man ställer sig i kö utan det är det datum då man önskar börja som är det som styr.
Vi kommer antagligen att får plats till dem båda på ett dagis i Irsta under kommande termin och därefter får de flytta till Kungsbyns förskola efter sommaren.
Känns lite sådär mest med tanke på Signes epilepsi, men vi får hoppas att den inte kommer att ställa till det för henne. Hade definitivt känts bättre att vara tre minuter ifrån henne än 15....
Men men, kan ju tyvärr inte styra över kommunen och det spelar ingen roll vad jag säger. Som det låter från chefen så har personalen fått vara med och styra och de törs inte ta in fler barn då det finns en del föräldrar som inte är rädda för att säga vad de tycker och som tydligen skrämt upp personalen lite....
Det blir nog bra i slutet ändå, och det känns jätteskönt att veta att vi snart får till en lösning...

När det gäller avlösningen så är vi igång varannan vecka. Den andra veckan har vi fortfarande inte fått hjälp med. På måndag kommer jag att ringa dit och SKÄLLA ut dem! Dåligt av kommunen! Lova inte saker ni inte kan hålla och SVARA på mina mail eller hör av er när jag sökt er!!!!! Morr.....

Häromkvällen vart jag hembjuden av en gammal vän. Vi umgicks MASSOR när jag flyttade hit men med som så mycket annat så blev det efterhand allt mindre och mindre... Nu har vi träffats flera gånger på slutet och det känns så fantastiskt roligt. Vi är flera tjejer som träffas och som alla umgicks för åtta-tio år sedan och vi är ungefär på samma plats i livet just nu. I vilket fall så känns det jättekul att ha "hittat tillbaka" till de här underbara tjejerna, framför allt eftersom man har varit lite isolerad sista året!
Jag som alltid har älskat att ha folk omkring mig och bjudit hem folk på kvällarna har nu inte den orken längre... Jag hoppas att den snart återkommer! :)

Nu skall Hilda och jag hoppa i vinterkläderna och försöka ta oss ut i snön och busa!

Kram till er alla!