Vi har burit på en hemlighet.. Det är en hemlighet för många, medan våra familjer och vänner har följt våra steg på nära håll.. Vår längtan efter barn startade med de första läkarbesöken redan år 2003. Ni som känner oss vet att vägen fram till idag har varit fylld med många orättvisor... Men nu väntar lyckan även på oss! Vår älskade surrogatmoder bär på våra tvillingar! I mitten av Juli åker vi åter till Mumbai för att bli föräldrar! Så hur berättar man en hemlighet...
Hur berättar man en hemlighet...
...tror att vi just har gjort det!
fredag 9 mars 2018
Ytterligare ett år har gått..
Ja, ytterligare ett år har gått sedan jag berättade om Signe och annat som händer i vårt liv. Mycket har hänt, framför allt senaste tiden. Jag kan inte riktigt besluta mig för om jag ska dela alla min tankar med omvärlden, eller om jag ska fortsätta hålla dem för mig själv.
Barnen mår bra. Båda tjejerna har börjat skolan. Hilda går i förskoleklass på Irsta skolan och Signe går i ettan på Fridhemskolan. Allt flyter på som det ska med flickorna. Signe gör små framsteg hela tiden. Hon har charmat alla på skolan, men också visat väldigt tydligt vad hon tycker om och inte tycker om.
Jag mår sådär.. För två månader sedan beslöt vi oss för att stänga Kungsbyn. Jag orkade inte mer. Jag kände mig värdelös. Jag kände mig tom. Jag kände mig liten och obetydlig. Jag trodde att vårt beslut skulle få mig att må bättre och ge mig mer energi, men ack så fel jag hade. Jag mår sämre, jag är vilsen, jag har ingen grund i livet längre, inget mål att sträva mot, ingen uppgift som driver mig framåt och får mig att känna att jag vill kämpa, och framförallt absolut ingen energi!
Jag mår inte bra, jag kan bara hoppas att saker och ting trillar på sin plats och att jag snart mår bättre.
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar