Året började med att Signe blev opererad. Efter en period med sjukt mycket kräkningar och en allt svagare tjej så bytte man shuntsystemet. Vi såg en direkt skillnad i hennes mående och kräkningarna slutade på en gång. Det kom fram en sprudlande glad tjej som dessutom ville ha mat i munnen. Under ett par månaders tid ökade vikten, hon åt allt mer och var både piggare och gladare. Rapporterna från skolan visade på framsteg även där. Sen hände något i början av sommaren och kräkningarna kom tillbaka. Signe blev tröttare, gnälligare och inget var kul. Kontakt togs med Karolinska (eftersom det var där hon blivit opererad tidigare) och vi blev inlagda. De tog i princip hela sommaren att hitta en inställning som passade henne, men trots det så fortsatte hon att kräkas, men hon mådde i alla fall bättre. Det visade sig att shunten är väldigt svår att ställa om och läkarna kliade sig i huvudet många gånger innan de blev kloka på den. Törs inte ens gissa på hur många dagar vi var inlagda under sommaren, men det blev en del. När vi tillslut stod inför beslutet att byta shunten eller inte så tyckte läkarna att vi skulle åka hem och ta det lugnt typ en månad och fundera över hur vi ville gå vidare. Det fanns liksom inga tecken på att shunten inte fungerade optimalt, men ändå så fortsatte kräkningarna. Nåväl, vi åkte hem och tog istället kontakt med alla hennes läkare här i Västerås för att se om någon av dem hade en idé på vad vi kunde göra. Signes gastro (mag-)läkare föreslog att vi skulle dubbla dosen med Nexium, som är en syrahämmare som ges mot reflux. Hon säger; jag tror inte det kommer att hjälpa henne med kräkningarna men vi kan ju ge det ett försök. Viktig information i det här läget är att Signe för ett par år sedan gjorde en gastroskopi, dvs man gick ner med en kamera i magen och tittade, och under den här undersökningen så såg man att hennes magmun var helt sluten, dvs det borde inte förekomma någon reflux hos henne. Trots det har hon stått på en låg dos syrahämmare ändå, mest för att utesluta problem. I vilket fall så höjde vi dosen med Nexium och på två dagar så slutade hon helt att kräkas!! Fantastiskt!! För att verkligen få reda på hur hennes magmun nu såg ut så gjordes en ny undersökning där man ger kontrast i knappen (rakt in i magsäcken) samtidigt som man genomlyser henne (en typ av röntgen). Nu såg man att när hon fått i sig ca 1 dl vätska så "forsade det rakt upp i matstrupen, rena rama motorvägen som läkaren sa.. Inte konstigt att hon kräkts!!!! Måste haft jätteont ibland, lilla plutten. Nåväl, där ser man hur kroppen förändras och vad viktigt det är att gå tillbaka och prova det som inte fungerade innan.
Signe slutade att kräkas och blev allt piggare, men matlusten kom inte tillbaka.
Sen kom November och då fick hon en infektion och fick hög feber i 10 dagar. Vi var upp till barnakuten i två vändor och träffade underbara läkare. Signe har bakterier i urinen, vilken räknas som "normalt" för henne. Hon är behandlad flera gånger men bakterierna kommer tillbaka så därför låter man henne ha bakterier där så länge hon inte blir sjuk av dem. Så när hon nu blev sjuk så var det svårt att säga om det var en urinvägsinfektion som ställde till det eller om det eventuellt kunde vara en lunginflammation (lungröntgen gjordes och man såg små förändringar men kunde inte klart säga att det var en lunginflammation). I vilket fall så hade hon en hög CRP och man satte in ett antibiotika som fungerar på både de bakterier hon haft i urinen och det som brukar sätta sig i lungorna. Det tog några dagar men sen gav febern sig och Signe blev snabbt piggare, men döm om vår förvåning när ungen helt plötsligt får värsta matlusten och vill äta allt igen!! 2 läkare säger; jo men det skulle kanske kunna vara urinvägsinfektionen som spökat längre än vi tror. Och 2 läkare säger att nej så kan det absolut inte vara.. Jag vet knappt vad jag ska tro men ungen äter numera ALL mat med sked, hon har tom lyckats hålla i en sked själv och få in mat i munnen. Det är så fantastiskt att se! Hon är dock konstant hungrig och vill ha fingrarna i munnen hela tiden. Dessutom är hon pigg och glad och snackar massa!
Assistenterna som jobbar med henne gör ett kanonjobb. Skolan gör också ett kanonjobb! Är så glad och tacksam för alla ni som finns där för henne.
Hilda går i 2:a klass. Hon älskar skolan och alla kompisar. Hon är ett stort Dolly Style fan och kan nog de flesta av deras låtar utantill. Hon är en fena på engelska och både läser och räknar bra. Har försökt få henne intresserad av att rida, dansa eller simma men nja.. Hon tycker det är jättekul men är inte intresserad av att gå kurs. Får se om jag kan locka in henne i något framöver. Hon gick på taekwondo här under hösten men efter drygt halva terminen var det svårt att få iväg henne.
Henrik drog igång djurparken i somras. Jag jobbade i restaurangen typ alla dagar som jag inte spenderade på Karolinska med Signe. Det blev milt sagt succé med massor av besökare, trots att Henrik inte hade hunnit med att få klart allt. Nu arbetas det intensivt med att få klart så mycket som möjligt till sommaren så att djurparken kan öppna igen.
Själv har jag pluggat i snart 1,5 år. Såg i mitt senaste inlägg att jag då väntade på antagningsbesked. Jag fick chansen att börja plugga och det var ett enkelt beslut att ta utifrån vad jag ville, dock ett mycket svårt beslut att ta med tanke på ekonomin. Det kostar ju trots allt att leva också. Bara halvåret innan hade jag ju dessutom börjat läsa en akupunkturutbildning.
Jag har nu snart avslutat tre terminer på fysioterapeutprogrammet, vilket känns så otroligt skönt och faktiskt så är jag ganska stolt över det jag gjort. Nästa termin består till stor del av praktik och det ska bli så spännande. Jag har en ganska klar bild över hur jag vill arbeta framöver, men den kanske omkullkastas helt efter att vi fått gjort vår praktik och man fått en större bild över vilka yrkesmöjligheter som finns. Jag ser fram emot att fortsätta plugga men hoppas att tempot blir lite mer lagom kommande termin för det har onekligen varit ett högt tempo på utbildningen. Akupunkturen kämpar jag också på med, vill inte riktigt släppa taget om det utan hoppas kunna lägga lite mer tid på det framöver. Känner dock att jag haft svårt att prioritera att "plugga akupunktur" när skolan tagit så mycket energi. Akupunktur är så otroligt häftigt och kommer bli ett stort komplement i mina framtida behandlingar. Jag känner redan nu hur mycket bättre terapeut jag blivit på hästsidan just pågrund av de kunskaper man tillskansat sig. Med facit i handen så hade jag inte mycket koll på biomekanik, rörelsevetenskap, träningsfysiologi och mycket annat innan.. I den bästa av världar skulle jag gärna fortsätta utbilda mig på djur inom fysioterapin, men den utbildningen är snordyr och det finns just nu inte en chans att man kan gå direkt från skolan (och studielånen) till en ny utbildning.. Skulle utbildningen vara kostnadsfri så skulle jag tänka annorlunda men som det ser ut nu så får jag snällt vänta.
Min familj mår bra. Både syskon och syskonbarn och mina föräldrar är friska och krya. Niclas och Sandra gifte sig i slutet av sommaren och Fredrik och Moa fick en dotter till.
Tyvärr miste vi min svärfar i slutet av mars. Även om svärfar varit dålig till och från så trodde vi nog alla att han skulle få många fina år till. Begravningen var fantastiskt fin och Hilda valde att vara med. Ett halvår senare gick Ullas bror bort. Även han alldeles för ung. Det har således varit ett tungt år för Henriks familj, framför allt för hans mamma. Nu håller vi tummarna för ett bra år när det gäller våra näras hälsa.
Själv har jag gjort en livmodersembylosering i början av december. Ett försök att få stopp på de blödningar som jag haft i flera år. Än så länge tycks det vara ett lyckat resultat i alla fall!
Även Henrik har varit in på sjukan då han fick problem med en bihåla, tack och lov så verkade det vara en gammal skada som gett sig tillkänna. Var några riktigt oroliga dygn innan vi visste vad det var som spökade.
Nu ser vi fram emot ett nytt år. Jag har som mål att komma igång med träning av olika de slag, att få igång Hilda i någon sport/rörelse, att fortsätta pusha Signe framåt och att "hitta hem".
Jag känner mig lite vilsen just nu, jag tror att det mest beror på den nya situationen med skolan, att man inte riktigt har en trygg plats att gå till varje dag. Jag vill så mycket men måste lugna mig lite, måste ge mig själv tid att avsluta studierna och inte skynda innan dess.
Avslutar året med att visa lite goa bilder, och till min "skånefamilj" vill jag bara säga att jag saknar och älskar er något enormt!
Gott nytt år! Kramar från Maria
Vi älskar dig o din familj också! nu tar vi nya tag inför 2020
SvaraRadera